Hur många av er lever med erat andrahandsval?

Handling är en sak ,det säger mer än tusen ord , jag menar nu partnerskap och intresse och kärlek , det är ju vad det är behövs inte diskutteras en massa hur ´man ska göra och varför ,är man vuxen vet man nog vad man vill och med varandra ,och då menade jag om man vill bli bemött som en vuxen måste man betee sig som en , annars går det bra att va en barnunge liksom .(-:

Sen till det andra varför ska det handla om äventyr måste allt handla om äventyr , ibland finns något som kallas äkta .

Jag lever inte med mitt första hand val.
Mitt första hands val var min första pojkvän.
Jag var en helt annan person med honom. Någon jag inte tyckte om. 
Det enda som var bra i vårt förhållande var ett FANTASTISKT sexliv *suck* o att vi båda var sociala o tyckte om när det hände saker.
Men han var bortskämd,egoistisk o ett riktigt svin.
Han var otrogen med min dåvarande bästa vän....hon jagade honom o han tog ju så klart chansen då hon egentligen var den han ville ha från början. Dock var hon inte intresserad o jag visste inget från efter jag hade lämnat honom.
Sen så gick han o gjorde en annan tjej på smällen. Också en löshänt fjolla som strök honom medhårs.
Å då fick jag veta allt skit han hade gjort under åren.
Så där ställdes bröllopet in.

Den killen jag sen träffade o fick barn med,är jag nu separerad ifrån. Vårt förhållande var egentligen dödsdömt redan från början.
Hade jag mått bra o inte varit knäck så hade jag inte valt honom.
Men han är en bra pappa, så något gott blev det ju av de iaf. 

Nämen....är du tbx igen...och nu i denna tråd   Är du fortfarande 34 år?

Vem pratar du nu om? det va samma igår i en tråd , vem är denna person tydligen en populär eller inte populär  person eftersom många tror jag är den , vem är det?

Du skriver och uttrycker dig exakt som den kvinnan. Ni verkar också ha samma problem och åsikter gällande dina beskrivningar här... Har du barn? Arbetslös? Precis separerat? Skriver ganska många trådar om allt möjligt skoj?

Men det var å andra sidan OT. Ber ts om ursäkt för det :)

du får gärna ge mig dennes uppgifter om du har ? skulle va så tacksam där fanns en person i samma båt om än inte i  riktigt exakta situationer  så med glädje gärna för mig jag tar kontakt , har du dennes uppgifter eller vet vad den heter så kontaktar jag gärna .

Ett tips: gör som du brukar. Svara på dina egna inlägg :D

Vet inte riktigt hur jag ska svara, både ja och nej antar jag. Hade en kille när jag var sexton som jag aldrig riktigt kommit över, även om jag inte egentligen skulle vilja vara med honom idag då vi växte ifrån varandra. Han är inte alls lika snygg, smart och bra som killen jag är med nu, men ändå tänker jag på honom ofta och följer hans liv via fb (dock inte på någon stalkernivå, vi är vänner där och jag kikar in på hans profil ibland för att se vad han har för sig). Vet att jag har det mycket bättre nu med min nuvarande som jag har ett liv tillsammans med precis som mitt ex har ett liv med sin nya tjej, och jag skulle inte ta honom tillbaka även om han mot all förmodan skulle vilja det, men ändå är det någonting litet jag saknar och inte kommer över riktigt.

Va?? har du dennes uppgifter , allvar?

Ni kan ju alltid göra som majoritet, skaffa barn med andrahands valet... Lämna för nästa "bästa" som det pirra till för o sen skaffa ett gäng ungar till o vara olyckliga! The swedish way!;)

Somliga gör så ja det är rätt äckligt  , men inte alla , och vad jag vet är det inte bara svenskar som gör det utan andra länder också .

The Swedish way. Så de flesta svenska kvinnor har en hop ungar med några olika killar och byter ut papporna mellan varven, papporna går kanske runt mellan tjejerna då eller har de bara 1-2 barn var. (Hur det nu går ihop). Jag vet inte vad du har för några vänner och bekanta, men jag känner inte igen mig i den bilden. Sambo sedan 16 år, ett barn som snart börjar skolan. Aldrig otrogen. Men tydligen , vad vet man. Det händer tydligen oss alla...

Samma här TS. Jag lever också med någon annan än den jag inte kunde få. Jag älskar honom men det ändå inte samma sak. Jag behövde inte kämpa, inte försöka bevisa något, vad jag sa eller gjorde eller hade på mig kvittade honom. Ändå väntade han på mig i två år tills han fick skrapa ihop det som fanns kvar av mig efter passionshistorien. Trots att jag var ett haveri av vad som en gång var jag. Han lär visst ha fallit handlöst för mig när vi möttes, men då befann jag mig i passionens virvlar med en man som hade ihjäl något inom mig för gott. Han är i sin tur gift och har barn på annat håll. Jag älskar min nuvarande, men eftersom jag har så många funderingar kring detta undrar en del av mig om det inte varit ärligast för alla om jag förblivit ensam resten av livet. Fast det hade inte gjort mig lyckligare, varför jag inte valde den vägen.

Förstår dig.
Att leva med en man som älskar mera än vad man älskar själv känns tryggt och lite småtrist. Men hellre det än att leva med någon man är tokkär i och dennes känslor inte är lika starka.

Det är andra sidan av myntet...eller hur? För eftersom det inte finns någon enhet att mäta kärlek i kommer man aldrig mer få veta vem som egentligen älskar mest. Kanske vill man inte heller veta!