Insemination - sommaren 2013

Jag har också vänner som gjorde exakt så...alltså gm bruttolöneavdrag. Det är alltid värt att höra med de.

Hej alla! Det gick nog åt helvete för mig denna gång. Idag är det 13 dagar efter insem och jag får supersvaga utslag på teststickor (har aldrig fått tidigare om jag ej varit gravid), men negativt på cb digitalt. Har vansinnigt ont i magen så jag gissar på att det tog sig men släppte kort efter. Har ju varit gravid några gånger tidigare med sena ma och det här känns varken som pms-ont eller grav-ont, bara mf-ont.

Inväntar mens idag eller möjligtvis imorrn bitti...

Jag hoppas detta inte fördröjer och förskjuter mens och nästa inseminationsförsök bara :/

Hoppas ni andra mår bättre! och STORT GRATTIS till dianass

jaha.... bim +2 idag och 15 dag efter insemination.. fortfarande ingen mens. Känner att det vore bra om mensen kunde dyka upp ifall det inte är som det ska så jag kan hinna med nytt försök under min semester.

Kunde inte låta bli att ta ett nytt cb digitalt igår på em, men det stod återigen svart på vitt "ej gravid". Har inga teststickor kvar hemma. Mensen har liksom aldrig varit senare än 13 dag efter äl. Vilket var i förrgår...

Kan det verkligen vara så att allt är som det ska men ändå fixar inte cb digital att visa "gravid" än?

Tjohooo. Jag är singeltjej :) du oxå? Jag har gjort min första insemination som tog sig, men tyvärr resulterade i ett jätte tidigt mf. Har varit nere på vitanova och kommer fortsätta med det då jag gillade både kliniken och personalen där. Gör mitt andra försök nu runt midsommar nån gång.

Skönt att det finns en till singel här också :) det är ju en lite speciell "resa" man gör när man är helt själv i det. Men det är så himla skönt när man äntligen tagit beslutet!!! Då vet man vart man är på väg nånstans :)

Har du redan hittat en donator eller söker du fortfarande?

Jag har ungefär 5-6 h tågresa ner till köpenhamn, och visst gör det saken krångligare när man både ska "lokalisera" ägglossning och sen kasta sig ner och få tid på kliniken, och samtidigt lyckas vara ledig också... inte det enklaste. Jag har tyvärr dessutom ett sånt jobb som jag inte kan ta ledigt ifrån med kort varsel då jag måste ersättas, och det är ganska tight med folk. Jag kan tyvärr inte lägga jobbet på hög och jobba ikapp. Så visst blir det både dyrt och krångligt... men nu har jag iaf lagt min sem i juni rätt, samt har en semester i sept som ska klaffa (förhoppningsvis), samt även i november. Förhoppningsvis ska det inte behöva bli mer än fyra försök... det blir ju en ekonomisk fråga då man ska vara själv sen och behöver behålla slantarna för framtiden också så klart. Så jag kan förstå att du går in för privat donator istället.

Är det svårt att hitta en vettig privat donator?

Jag har "sprungit på" en och annan privat donator jag med under resans gång... och jo, jag förstår va du menar med att vissa inte riktigt verkar förstå innebörden och ha rätt syfte med donationen. Men jag tror verkligen att det finns några guldkorn där ute, och jag hoppas hoppas att det är ett sånt du hittat :)

Klokt också att du verkligen pratar med de så du känner dig nöjd med vem personen ifråga är. Det är ju superviktigt att allt känns rätt när man väl kör igång processen på riktigt. Jag håller tummarna stenhårt för att din magkänsla är rätt för denne någon nu :)

Själv så inväntar jag dag 8 i cykeln och sen är det dags för äl-tester igen. Ett jäkla massa testande går man igenom vill jag lova :D lite tröttsamt emellanåt, men man lär sig förbannat mkt om sin egen kropp. Jag brukar få äl dag 10 eller dag 13 som det vanligaste..så jag kommer väll göra nästa insem försök nånstans runt den 18:e juni till den 21:a juni misstänker jag. Kan ju även bli något senare... Nu ska jag vila från detta testande några dagar iaf (vilket ska bli JÄVLIGT SKÖNT )...så testandet påbörjas igen på söndag.

Men guuu va skönt att kunna känna själv när det är ägglossning :) jag känner fan ingenting. utan testerna vore jag helt ute på hal is så att säga ;)

Ja, jag hoppas verkligen verkligen att det kan räcka med ett andra försök.... Annars blir jag ju fan hundra innan det blir några barn här ;)

Jag fyller 39 här i sommar...så ja, det är dax med dunder och brak kan man säga. Har väntat länge nog på den där jävla mr right som verkar ha fått vansinnigt med förhinder och bara skickat massa puckon till mig under tiden. Jag har slutat vänta och leta helt enkelt :) han kan dyka upp sen. Sen när jag har barn istället.

Jag tog det här beslutet i februari i år. Det efter en jävligt jobbig och låååång resa...som tog sin kulmen förra året. Förra sommaren träffade jag en kille som jag helt oplanerat blev gravid med. Vi var seriösa men precis i startgroparna av relationen. När graviditeten upptäcktes fick han tokpanik och blev allmänt knäpp bara rakt av. Jag ville verkligen ha det lilla barnet och vände ut och in på mig själv kring alla beslut och hur det skulle bli att vara helt själv...det fanns bara ett svar, jag VILLE ha min lilla.

Dagen kom till kub:en och jag fick tokhög risk för kromosomfel. Fick vänta ytterligare tre veckor för att göra fostervattenprov, och ytterligare fyra dagar senare fick jag veta att min lilla hade downs syndrom. Det var ytterligare många tankar och funderingar....för nu skulle jag helt plötsligt inte bara bli själv med barnet. Jag skulle bli själv med mitt barn som har downs syndrom. Beslutet var fortfarande glasklart (efter en jävla massa samtal med barnläkare, föräldrar till barn med downs syndrom osv)....jag älskade redan barnet och det fanns ingen del av mig som ville göra en abort. Även om beslutet va tufft. Hjärtat var med från början, men hjärnan behövde mkt mer tid.

När allt landat hann det bara gå nån vecka sen var det dax för rutinultraljudet när jag va v19+1dag. Då upptäcktes att hjärtat inte längre slog..... Så den 9:e november förra året födde jag en liten sovande kille som numera ligger i minneslunden här i närheten.

Mkt sorg och tårar var det. Och det gör så klart fortfarande ont i mitt hjärta när jag tänker på det. Men när det värsta onda hade lagt sig så irrade jag runt ett tag. Undrade va fan jag skulle göra med mig själv och resten av mitt liv. Sen blev allt rätt solklart. Jag va ju redan klar med att bli ensam mamma.....

Ja....på den vägen är det :) ibland är vägen inte så rak och enkel. Men det behöver den kanske inte alltid vara.....

Hur kom du fram till det här beslutet? :)

Oavsett ålder så är det viktiga att man finner ro, lugn och rätt känsla i beslutet. När man gör det så accepterar omgivningen utan att ifrågasätta :) i mitt fall har det varit så iaf. Min omgivning vet å andra sidan vilken resa jag gjort och vad som hänt, så när jag väl hade landat i det här så var det inga konstigheter med att öppet berätta för vänner och kollegor om hur min framtid ser ut. Alla önskade mig lycka till och ingen kom med dumma påhopp :) jag hade nog ändå förväntat mig lite mothugg och negativa kommentarer även om jag redan hade bestämt mig för att ignorera de hejdlöst. Kanske har min ålder och min bakgrund lite med omgivningens välvilja att göra visserligen....men du ska se att din omgivning också accepterar och stöttar dig. Och gör de inte det så får de behålla sina åsikter och du går med rak rygg framåt bara. Men visst är du ung för beslutet...men när känslan fyller hela ens inre så kan man inte längre släppa den. Det är bara så solklart vad man vill med livet, och vem ska ta ifrån en det då? Ingen :)

Nu ska väll inte jag lägga mig för mkt eftersom jag inte har stenkoll utan bara fusk-kollat i förväg ifall detta är något jag kommer behöva :) men jag uppfattar ovitrelle som en försäkran om att ägget faktiskt lossar. Det startar alltså själva ägglossningen. Äl-tester kan ju påvisa stegring, men de kan aldrig garantera att ägget faktiskt lossar. Och om jag inte minns fel så lossar ägget ca 12 h efter att man tagit ovitrelle. Men som sagt....det där skulle ju kliniken naturligtvis ha berättat för dig...och jag garanterar inte att jag har rätt gällande ovitrellle.. men kolla fas, det borde finnas med där.

det här hittade jag förresten i fas.

 

Vad Ovitrelle används för

Ovitrelle används tillsammans med andra läkemedel:

För att få folliklar (som var och en innehåller ett ägg) att utvecklas och mogna hos kvinnor som genomgår assisterad reproduktionsteknologi (en metod som kan hjälpa dig att bli gravid) som ”in vitro-fertilisering”. Andra läkemedel kommer att ges först för att få flera folliklar att växa.

För att få äggstocken att släppa ifrån sig ett ägg (ägglossning) hos kvinnor som inte kan producera ägg (”anovulation”) eller kvinnor som producerar för få ägg (”oligo-ovulation”). Andra läkemedel kommer att ges först för att folliklar ska utvecklas och mogna.