Oskuld före äktenskapet

Både jag och min man väntade och vi var varandras första när vi gifte oss för snart 4 år sedan. Jag var då 21 och han 22 och vi hade dejtat i 10-15 månader innan det (beroende på hur man definierar "varit ihop"). Vi har ett suveränt äktenskap (med bebis numera) och är oerhört lyckliga, med ett fantastiskt liv på alla plan, även sexlivet.

Jag var själv principfast om att jag ville vänta till äktenskapet. Dock så hade samhället och dagens ideal förvrängt min bild av män och jag tänkte att det GÅR inte att hitta en kille som inte haft sex och hittar man en måste han vara en knäppis, extrem nörd som ingen vill ha eller efterbliven. Dessutom hade tjejkompisar tutat i mig att en sådan (oskuld) är såklart oerfaren och kommer vara hemsk i sängen och eftersom jag inte heller vet något så kommer vi ha ett hemskt sexliv föralltid. När jag träffade min man, som var väldigt attraktiv och snygg utseendemässigt samt helt underbar som person och när jag såg hur tjejer gjorde allt för att få honom var jag såklart övertygad om att han inte var oskuld. Först när vi dejtat i några månader fick jag veta att han var det och min bild av oskulda män ändrades. Han har haft tillfälle många gånger men tackat nej för han också ville vänta på den rätta.

Mja, både och. I grund och botten är det väl religiösa skäl först och främst som format principerna men jag var inte särskilt troende tidigare, ändå ville jag vänta. Jo jag var jättenervös inför bröllopsnatten men vi var helt slutkörda efter bröllopet och skulle upp några få timmar senare för att flyga iväg till andra sidan jorden på smekmånad.. vi ville inte direkt tvinga fram något. Så vi låg bara och kelade, pratade intryck och myste den natten. Det gjorde också att vi båda slappnade av ännu mer och första gången kom spontant och var helt fantastisk. Så man behöver ju inte direkt krysta fram ett samlag bara för att det förväntas den dagen man gifter sig.