Finns det några tvåspråkiga familjer här? Ni som talar två olika språk hemma med barnen för att föräldrarna har olika modersmål. Hur har ni gjort? Har ni någon strategi eller blandar ni bara språken hejvilt? Ni som har lite äldre barn, hur väl har de lärt sig att prata båda språken?
Vore kul att höra om era erfarenheter.
Jag och min man är från totalt olika länder, jag kan hans språk som. Jag lärt barnen, i dagis har de lärt sig svenska
Jag pratar svenska med barnet och maken pratar engelska med honom. Forsoker att vara konsekvent. Nu bor vi i en engelsksprakig miljo, så dosen svenska till engelska blir väl bara 1:5 eller så, så han vill inte gärna prata svenska mer än enstaka ord, men han forstar allt jag säger. Forsoker lura honom att prata lite ibland; typ säg "xxx", jag vet du kan :)
Vi pratar engelska hemma (jag är tvåspråkig eng och sve), min man pratar mer hebreiska och det är vad barnen talar i skolan. Det blir ofta heblish men den äldsta talar gärna engelska.
Vi borde väl ha en strategi men det hela faller sig rätt naturligt på så vis att jag står för engelskan och att våra nära vänner också talar engelska hemma, i parken och hos oss.
Svenska blir det mest när det hettar till, samtliga barn kan säga följande på ren svenska:
- Nu räcker det! 
Jag tror på att vara konsekvent, att inte blanda hej vilt förrän barnen behärskar båda språken. Jag pratar enbart mitt modersmål (ej svenska) med barnen och exet pratar enbart svenska. Så gjorde vi även när vi levde ihop. Jag skiftade inte om vi träffade någon som enbart kunde svenska (då hade jag fått skifta mest hela tiden). Funkar bra, barnen förstår allt på mitt modersmål men pratar inte så mycket. Svenskan behärskar de perfekt. Troligen en bra bit över medel.
Tror att det är jättebra med tvåspråkighet.
Jag känner två olika familjer som har gjort på helt olika sätt:
En trespråkig familj pratade mamman sitt språk med barnen, pappan pratade sitt språk med barnen och tillsammans pratade de gemensamt ett annat språk. De var otroligt konsekventa och barnen kunde särskilja och prata rent vid två till tre års ålder. Därefter har de haft väldigt lätt att lära sig fler språk i skolan så ena barnet har plockat upp ett språk till och det andra barnet tre (!) språk ytterligare (flytande). Därtill behärskar de viss "turistspanska" osv.
En tvåspråkig familj pratar mannens språk gemensamt, mamman pratar aldrig sitt språk med barnen utanför hemmet och inte alltid hemma heller. Ena barnet (sex år gammalt) förstår numera mammans språk men kan inte tala själv. Femåringen förstår ingenting alls av mammans språk.
Jag tror att konsekvens och att våga prata egna språk med barnen är väldigt viktigt. Och att låta barnen prata lite "fel" i början så länge det försöker.
Jag är tvåspråkig tack vare att min mamma pratade finska med mig och pappa svenska med mig ifrån de att ja föddes och lika med min syster och jag lärde mig engelska tidigt tack vare pappa.Forskning visar att barn med fler språk ifrån början har lättare för språk senare i livet. Barn kan inga språk när de föds så de är inge konstigt för dem med ttvåspråk. Jag har aldrig lidit av de, inte min syster och kusin heller 
Jag pratar svenska med barnen och mannen pratar tyska. Dom förstår mycket tyska men pratar det inte direkt, pratar nästan bara svenska. Det kommer nog med tiden, dom utsätts ju för svenskan mest eftersom vi bor i sverige. Dom är bara 2 och 3 år än
Jag (och min familj) pratar svenska och min man (och hans familj) ett annat språk med barnen. Vi är konsekventa och har varit det sen dag ett. Använder alltid vårt eget språk i konversation med barnen oavsett var vi är. Eftersom vi bor i Sverige försöker hålla på att barnen ser filmer och läser ganska mycket på det andra språket också. De är i dag i lägre skolåldern och helt tvåspråkiga. Blandar aldrig och växlar lätt mellan språken. De råd vi fått av experter är främst att vara konsekventa. En person-ett språk. Min man börjar tex inte prata svenska med barnen bara för att de går utanför dörren.