Ni som gått hos aurorabarnmorska....

Jag valde att föda vaginalt. Men det hade inget med aurorabarnmorskan att göra utan på att jag hade samtal med en underbar läkare som lät mig välja helt själv (fick beviljat kejsarsnitt, valde själv planerad förlossning med snittkontrakt). Och det gick vägen mycket tack vare en fantastisk barnmorska som inte bara bekräftade att hon läst min journal och förlossningsbrev, utan dessutom frågade mig flera gånger under förlossningen om jag var villig att fortsätta.

Aurorabarnmorskan var en komplett idiot. 

haha okej, tack för svaret! Härligt att det gick bra i alla fall! Jag kommer att få välja denna gång på ks eller vaginalt. Ska dit imorn igen och prata med aurorabm. Är bara i v 22 så det är ju ingen panik. Jag gillar henne mycket och hon inger förtroende. Var det ditt första barn? Vad var det som gjorde att hon var en idiot?

Ja, det var första barnet. Jag vet inte om hon var en idiot egentligen, men vi klickade verkligen inte alls. Droppen var när vi skulle gå igenom mitt förlossningsbrev och hon sa att hon var glad att hon hade semester då jag troligen skulle föda eftersom jag var så besvärlig...

Andra gången jag var gravid begärde jag att få samtal med bm som var med under min första förlossning trots att hon egentligen inte är aurora-bm. Mycket bättre. 

Men fyy vilken mupp som sa så!!! Men hur gick förlossningarna då? Jag kommer i så fall att bli igångsatt i v 37 alt ks.

Båda har startat med vattenavgång utan värkar (med första gick vattnet på natten innan datumet vi fått tid för igångsättning), sedan värkstimulerande dropp. Har valt EDA bägge gånger, andra gången gick det så fort efter att det väl började göra ont så då hann jag inte riktigt dra nytta av den dock.

Inga stygn varken första eller andra gången, inga men förutom att det tog ett tag för fogarna att stabilisera sig andra. Andra förlossningen gick betydligt fortare.

Jag är mycket nöjd med mina förlossningar. Har valt att gå min egen väg och inte lyssna så mycket på hur man "ska" göra och "ska" känna.  

Jag har gjort det. Blev snitt

Hej jag har oxå haft en jäkla förlossningsrädsla sen många år tillbaks och fick en remiss till Aurora på Östra Sjukhuset här i Göteborg och hamnade hos en fantastisk barnmorska som fick mig att tänka till en gång extra varför ja är så rädd och varför ja sett kejsarsnitt som en "enkel" lösning.

Och jag är beräknad imorgon ( (8/6 ) med vårat första barn .

Jag har insett att en vanlig födsel är väl de bästa både för barn och mig, även om ja fortfarande har en del av mig som önskar snitt ;) 
Men efter att ha pratat med henne och även vågat läsa om förlossningar och allt som hör till så har ja insett att ja nog vill testa en vanlig förlossning...
Jag insåg att jag tyvärr under många år samlat på mig massa negativ info om förlossningar och gjort upp en skräckbild framför mig som ja trott på kommer hända mig. Utan att ja faktiskt ens vet hur de kommer bli när de väl är dags... 

Sen upptäcktes det att bebis låg i säte häromveckan och ett vändningsförsök bokades men vi fick avbryta då det va j-ligt obehagligt och gjorde ont. Så de blev bestämt med snitt istället , men så 2 dagar innan jag skulle snittas så låg bebis i rätt läge av sig själv .
Så de har varit många turer fram å tillbaks men förhoppningsvis ligger bebis kvar med huvudet ner nu =)

Sen är jag ju mest rädd för smärtorna, de andra bekymrar mig inte så mkt just nu. Men förlossningssmärtorna skrämmer mig som sagt... ja har fått inskrivit i min Aurora journal att jag vill ha så mkt hjälp som möjligt med smärtlindring och jag hoppas det kommer hjälpa mig mkt den dagen då bebis bestämmer sig för att komma ut (vilket ja hoppas är snart ).

Önskar dig lycka till !!!

 

Åh va spännande ! Vill gärna höra hur det gick för dig! Hur många ggr har du varit hos henne ?

Jag gick på aurorasamtal (på Östra sjukhuset i Göteborg) inför min andra förlossning. Min första förlossning var kaotisk, oerhört smärtsam och slutade med sfinkterruptur och lite medtagen bebis. Inför andra förlossningen var jag skräckslagen. Däremot så såg jag inte snitt som ett lockande altarnativ, utan sökte mig till aurora för att få hjälp att känna att jag överhuvudtaget skulle kunna ta mig igenom själva födandet igen. Jag har blandade känslor för mina aurorasamtal, Jag klaffade inte jättebra med barnmorskan och blev flera gånger jätteledsen av saker som hon sa, men jag tror ändå att processen hjälpte mig på så sätt att jag verkligen tvingades bearbeta min första förlossning ordentligt. Jag tror dock egentligen att jag (för min egen skull) borde ha gjort det tidigare, innan jag blev gravid igen. Det kändes jättebra att det stod i min journal att jag var "aurorapatient". Det gjorde mig tryggare och jag tycker att det märktes när jag kom in att jag fick ett extra lyhört bemötande när det blev dags för förlossning. Sedan fick jag också en UNDERBAR barnmorska under själva förlossningen (som för övrigt gick superbra!).

Jag fick två samtal med en aurorasköterska. Det gav mig inte så mycket. Det var lite skönt att få ur mig allt jag var rädd för men hon kunde ju inte garantera något.
Rädd för att spricka, ja, det kan ju hända.
Rädd för nålar, ja, men det kommer man inte undan,
Rädd för att få panik, det brukar man inte få.
Rädd för att något ska hända med barnet, det är ovanligt.
Rädd för att det ska göra ont vid vaginala undersökningar, ja, men det måste man genomgå,
Rädd för sugklocka, ja, men måste man så måste man.

Jag var inte ute efter snitt... för det var jag också rädd för, så det fick ju bli en vaginal förlossning.
Intalade mig själv att jag nog inte var så rädd mot slutet av graviditeten. Var mest trött på att vara gravid och när värkarna startade var det jättespännande.

Sen gick det åt helvete på slutet och om jag skaffar ett barn till så måste jag få snitt, annars gör jag abort... 

Oj, vad var det som gick fel mot slutet? Hade du lång latensfas?

Jag gick nog 5 gånger hos Aurora hos en BM som heter Karin , mkt go kvinna. Hon va både förstående och sympatisk men samtidigt så pushade hon mig att fundera på varför ja utsatt mig för så negativa tankar och hon fick mig att våga tänka positivt ang förlossning . 
Sen klart att man nånstans inuti skallen fortfarande är skitnervös och orolig att de ska strula med något .. men de känns som en normal tanke att va rädd för de som är okänt !!

Ja kan ju förstå er som haft en jobbigt / hemsk förlossning sen innan , de är ju en helt annan grej.. 
Men nu så väntar jag mest på att värkarna ska komma... bebis verkar ha de gött där inne än sålänge. Mkt liv & rörelse i magen så de är full rulle =)

Jag hoppas på att allt kommer gå bra & så smidigt som möjligt... att man får en bra BM när de är dags och att smärtlindring osv funkar bra.  
Jag har redan bestämt med Aurora barnmorskan att vi ska ses efter förlossningen sen framöver och pratas vid om hur allt gick & reflektioner.
Det tycker jag oxå känns jättebra att hon föreslog ,de känns som hon bryr sig och vill veta att allt gått bra .
Och skulle de nu va så att något  " går fel " så känns de bra att få prata med henne om det efteråt och isåfall både bearbeta och kanske förebygga inför nästa förlossning . 

Men som sagt en sak i taget, först ska denna bebis ut  =P  

Kittecat: hoppas det går bra! Återkom gärna o berätta hur det gick!!

Jag har ingen aning om hur lång latensfas jag hade faktiskt... Etablerade värkar vid 19.00... Öppen 5 cm vid midnatt...Sammanlagt tog förlossningen 11½ timme från första värk

På slutet blev det risk för syrebrist, värkstorm, yttre press och sugklocka. Jag fick en perenialruptur grad fyra och en vaginalruptur side to side, plus lite mindre bristningar. Sövd och opererad.

Förlossningen har känts som ett stort trauma för mig. Och gör egentligen fortfarande även om jag nu kan prata om det och se förlossningar på tv utan att lipa.