Är det någon som har erfarenheter av planerad förlossning? Vågar knappt föda pga att det inte gick så bra förra gången och har funderat på snitt, men dom vill ju såklart att man ska föda normalt.. Så undrar om någon haft planerad förlossning/blivit igångsatt, om det var bra eller dåligt?
två av mina tre förlossningar är igångsättningar och det har gått jättebra. Tagit hål på hinnan och fått värkstimulerande dropp .
båda gångerna föddes barnen på 5 timmar.
Fördelen med en igångsättning är ju att man är mer övervakad eftersom förlossningen startar på plats på sjukhuset och man har koll och övervakning redan från inskrivning och start. Till skillnad mot en naturligt startad förlossning där vad som helst kan hända på 2 minuter.
Min första förlossning var en igångsättning på BF+16. Det var ingen rolig sak! Dels var jag helt "omogen" så fick börja med "gel" för att få livmodertappen att mjukna, sen fick jag värkstimulerande dropp för värkarbetet. För att göra en lång historia väldigt kort så blev det 8 timmars värkar följt av drygt 4 timmars krystvärkar, sen 3st misslyckade försök med sugklocka, sänkta hjärtljud på bäbisen och avslut med ett ur-akut snitt. Jag var sövd under ingreppet och allt var väldigt kaotiskt! Fick inte träffa min son förän jag vaknade upp flera timmar senare. Hade SUPERJOBBIGT efteråt med fruktansvärd smärta och ett snitt som läkte väldigt fult! Andra barnet så kom förlossningen igång på naturlig väg, fick lite värkstimulerande för att "skynda på" förloppet då jag var 5 cm öppen. Värkar i 4 timmar, 20 min krystvärkar och ett fantastiskt minne av en underbar förlossning!!
Jag hade planerad igångsättning i vecka 38+0. Blev inskriven innan lunch men de ville vänta med att sätta igång mig till skiftbytet vid 14. Så vi gick och käkade lunch och kom tillbaka sen. Då tog de hål på hinnorna och 5 timmar senare var min son ute. Fantastisk förlossning (bortsett från smärtan) 
Åh skönt att höra att det för det mesta gått bra Var på samtal idag och har bara sett kejsarsnitt framför mig... Men nu efter samtalet om planerat födade vet jag inte hur jag känner och känner mig förvirrad 
beräknad i början på Augusti så tiden springer ifrån mig!
Har blivit igångsatt med båda barnen.
Första bf+13
24 tim och väldigt mycket smärta, klipptes och sprack och fick sy en del. Minns inte så mycket av den om jag ska vara ärlig.
Andra bf+10
11,5 tim och väldigt bra förlossning. Jag hade koll och kunde utan problem ta mig genom värkarna. Jag kontrollerade smärtan. Första förlossningen kontrollerade smärtan mig.
Fick sy lite, men annars var det bra.
Underbar förlossning som jag gärna gjort om när som helst.
Har inga problem idag efter det som syddes.
Jag har blivit igångsatt båda gångerna och det har varit supersmidigt. Som ngn skrev, du är ju tryggt övervakad och man vet vad nästa steg blir. Fick dropp första gången och sedan spräckte de hinnorna, tog totalt 6 timmar. Andra gången fick jag dricka en liten hutt som man ger max åtta ggr, jag behövde fyra, sedan tog det knappt två timmar och krystvärkar i 2 min, 1 min vid första förlossningen.
Fråga vilka möjligheter du har, verkar ju finnas en del olika sätt att få igång det.
Stort lycka till!!
Undrar lite med vad dom gör vid igångsättning? Är det typ dropp o ta hål på hinnorna för det mesta? ( är ta hål på hinnorna = göra så vattnet går?)
Jag fick som sagt dricka en liten hutt i en spruta. Typ 5 ml bara..
Första gången var det dropp och så tog de hinnorna när de satte elektroder på bebisens huvud. Kändes inte alls!
De lade en gel två gånger innan de satte dropp och tog hål på hinnorna (ja, det blir som en vattenavgång), fortsatte med dropp.
Efter värkar i 29 timmar, en livmoder som inte riktigt sammarbetade och hjärtljud på bebisen som inte var tillfredsställande så blev det akut-snitt.
Jag hade inte alls ont efter snittet och det läkte fint, idag 12 år senare syns inget ärr.
Det där är väl väldigt olika men för mig o de jag känner som blivit igångsatta har det gått väldigt smidigt. I morgon är det ett år sedan jag blev igångsatt med mina tvillingar. De tog hinnorna på "ettan" kl 11 o sen avvaktade de. Hade småvärkar fram till kl 14:30 Sen drog det igång på riktigt o 15:45 är första sonen född. Hört att det kan ta lång tid o vara jobbigare än om det startar av sig självt men jag har bara positivt att berätta. Lycka till
Jag blev igångsatt båda gångerna, och det gick väldigt lätt. Första på 5,5 h från första etablerade värken och andra gången 1,5h. Första gången för att jag var överburen, och andra gången för att jag helt enkelt vägrade att vara gravid längre. (40+4)
Vad de gör beror på hur långt gången du är själv.
Har du funderingar och frågor kring hur man handskas med mvc för att gå tillväga kan du inboxa mig, jag vill inte lägga ut för mycket detaljer här.
Jag fick gel båda ggr och första gången fick jag även dropp. det var mkt bättre andra gången när kroppen fick sköta sig själv utan dropp. De tog hål på hinnorna båda ggr, men andra gången gick vattnet även själv ca 20 min innan bebisen kom.
Hur man startar en förlossning beror helt på hur pass mogen du är. Jag var redan öppen 3 cm när jag skulle sättas igång, därför var det enkelt att bara ta hål på hinnorna så att vattnet gick. Är man inte mogen finns andra metoder som jag inte är så bekant med, men säkert andra här inne.
Sen vidare till nästa fråga, är det lätt att "få igenom" en planerad förlossning? Går ju på aurora om kejsarsnitt men vet inte om det är dom som bestämmer planerad födsel...?
Har blivit igångsatt med båda mina pga överburenhet (det är tydligen trivsamt i min livmoder...) Första startade med en "ballong" som fördes in och ramlade ut när jag var öppen typ 4 cm (var inte öppen något från början). Inte alls så farligt som det låter. Sedan fick jag värkstimulerande dropp. Bebis kom 9 timmar senare med sugklocka. Med andra tog det 6 timmar och eftersom jag redan var öppen behövde de bara ta hål på hinnorna så vattnet gick. Har ju inget att jämföra med men jag har jättefina förlossningsminnen! Lycka till!
Måste passa på att tacka alla som tagit sig tid att svara, och hoppas fler skriver om deras upplevelser! Är till en sån stor hjälp att både få veta posetiva och negativa sidor!
Jag födde mitt första barn i fjol, och blev igångsatt på grund av överburenhet. På det stora hela var det en positiv upplevelse! Livmodertappen var inte alls påverkad då jag kom in, så vid 20-tiden sattes en propess, som startade latensfasen. Vi fick ett rum på BB över natten, då propessen fick verka. Jag sov jättedåligt och hade en oroskänsla i kroppen och ont i ryggen som var svår att komma ifrån. Efterhand började jag må illa och kräktes också så småningom. Vid 6 gick vattnet och propessen med den, och obehaget började minska direkt. Hade sammandragningar och jag övertalade dem vänta med att sätta värkstimulerande dropp, i hopp om att det skulle fortskrida av sig själv. Det gjorde det dock inte, så dropp sattes vid 12-tiden, lägsta dosen: 20 (jag minns inte enheten). Det behövde inte höjas förrän under krystvärkarna, då jag behövde en extra skjuts. Värkarna kom igång, men det dröjde ett par timmar innan det började göra riktigt ont. Då fick jag TENS, som hjälpte jättebra! Värkarna kom i sjok, 3-4 stycken i rad, sedan en paus på kanske 8 minuter. Fortfarande helt hanterbar smärta (med TENS) Plötsligt var jag öppen 6 cm, och någon timme senare 8 cm. Sen blev det riktigt smärtsamma värkar ett tag och jag fick inte ha kvar TENSen för den störde ut skalpelektroden. Provade lustgas, men tyckte inte den hjälpte. Det här var den avgjort värsta delen av förlossningen. Strax efter klockan 17 övergick värkarna i krystvärkar och med lite guidning fick jag till en bra krystteknik. Men sonen var lite stor (4270 g) och kom i vidöppen bjudning (som inte är optimalt, risken för ks/instrumentell fl ökar, även om de flesta kan födas vaginalt) så krystfasen var trög! 2,5 timme senare var han i alla fall ute! Jag fick en liten spricka, som inte behövde sys. Krystfasen minns jag snarast som en lättnad, eftersom det inte gjorde ont längre, även om jag fick slita som ett djur! Konstigt nog minns jag den faktiskt som helt smärtfri.
Jag kände aldrig att jag tappade kontrollen eller modet, och jag kände inte heller att jag inte klarade av det, att jag ville ge upp.
Här är fördelarna och nackdelarna jag upplevde med igångsättning:
+ Förloppet var väl kontrollerat -> minskad oro
+ Jag behövde aldrig fundera på om det var dags att åka in, om det skulle bli bråttom mm.
- Det blev många timmar med CTG och sen skalpelektrod, som kändes som att den hindrade min rörlighet.
- Jag är ett stort fan av att låta kroppen göra sitt, så jag gillade inte igångsättningen som sådan, tanken på att tillföra hormoner som inte var kroppsegna och sådär.
Lycka till när det blir dags, TS, oavsett vilket det blir! Jag hoppas du får en mer positiv upplevelse än förra gången!
Ja jag får se hur det blir. Ska på ett till samtal nästa vecka så får jag se vad dom säger. Och om barnet vänt sig för nu ligger den fel!