Vad hände?
Att ha bollplank, reflektera och fundera sägs vara en god start när man är osäker på vissa saker.Jag har då i nuläget varit tillsammans med min sambo i 2,5 år. Tanken på barn startade redan förra sommaren och september 2012 pratade vi tillsammans om hur fantastiskt det egentligen är med barn. Jag har länge påpekat att jag gärna vill förlova mig, lyckas alltid vara steget före min sambo fastän jag inte vill att det ska vara så.
Även så blev det med barn. Det startade under detta året - den där starka och underbara längtan efter barn. Så vi försökte. Och när jag då kanske var med barn hände något. Jag grät, oroade mig - är han den rätta? Jag har aldrig och kommer aldrig vara osäker på om min sambo kommer vara en bra pappa, men är han den rätta för mig?
Så tillsammans tog vi beslutet att jag skulle ta akutpiller, eftersom det inte kändes bra. Mitt, eller vårt, barn ska känna sig välkommen till världen. Vi satte allting lite på "standby" och lät oss bara ta en dag i taget. Saker kändes bättre och sen förlovade vi oss 6/6. I samband med detta kom en underhållare och det är här det starka dåliga samvetet uppkommer. På natten efter förlovningen fick jag panik IGEN! Är han den rätta? Jag blev kär i underhållaren! Jag grät. Oroade mig.
Nu har saker blivit bättre igen. Vi lyckas prata tillsammans om det, har riktigt goda förutsättningar för att klara oss igenom allt. Vad hände? Varför blev jag osäker? Här sitter jag ensam och försöker klura ut vem jag är.
Och framför allt, jag känner mig riktigt elak. Denna elaka egenskap passar inte mig som person alls, inte det minsta. Jag är en sådan snäll människa som gärna tänker på alla!
All typ av feedback mottages varmt. Frågor, såsom egna funderingar.. Tack på förhand.