Kan man be om allergitest?

Det jag undrar är om barn som ska adopteras rutinmässigt testas för allergier, och om man i så fall får reda på detta i deras hälsoprofil när man får ta ställning till barnet. Allergier är ju så enkla att testa för (ett pricktest för vanliga allergier tar inte många minuter och kan förebygga många problemsituationer).

Det kan låta lite konstigt, men en svår pälsallergi vore ett långt mycket större problem för oss än t.ex. LKG eller hjärtfel. Ett svårt pälsallergiskt barn skulle skära av oss från släkt och vänner - det supportsystem som man behöver när man blir förälder - , och kanske tvinga oss att lämna vårt hem. Det skulle vara en tragedi och det skulle definitivt inte vara bra för barnet.Asien, troligen Thailand eller Kina. Just nu är vi inställda på att ställa oss i SN-kön i Kina.

Så, det jag undrar är väl vilken instans vi ska ta upp detta med? Adoptionsföreningen? Utredaren? Kommunen? Görs allergitester alls av barn inför adoption?

Nej, man kan inte designa hur livet ska bli, men när man adopterar har man vissa saker man kan påverka, och när man gör ett eget barn har man andra saker man kan påverka. När man är gravid kan man t.ex. påverka barnets hälsa genom kosten eller genom att abortera alldeles för skadade foster. När man adopterar kan man välja att inte åta sig barn som har kända problem man inte klarar av.

Adoption handlar inte bara om att chansa och se hur det blir, utan främst om att ett barn ska få ett bra hem, och då måste man ta ställning till vissa saker på förhand, som att vissa barn inte skulle fungera i vissa familjer. Jag ska absolut ta upp det här med djuren med föreningen! Att ställa frågan är det minsta man kan göra för att försöka förebygga en tragedi.

Det låter fint att man får "lösa och anpassa sig", men att lösa och anpassa sig är bra mycket enklare om man kan bo kvar i sitt hem, inte behöver avliva sina djur, inte måste säga upp kontakten med släkt och vänner osv. Vissa saker är lättare att anpassa sig till än andra.

Tack för era svar i övrigt!

Jag måste säga att jag förväntade mig att det skulle kunna komma sådana här elaka kommentarer när jag startade tråden. Jag bara undrar - varför tror du att det alls finns en SN-kö för barn med hjärtfel, klumpfot, CP-skador eller andra handikapp? Det är ju just för att barn med kända problem ska kunna till familjer som är beredda på att ta hand om dem. Man ska inte orsaka tragedier i onödan.

Jag kan och är beredd att ge avkall på MYCKET, särskilt eftersom jag är beredd att adoptera ett barn med särskilda behov. Men jag vill i det längsta göra vad jag kan för att förebygga en tragedi. Om jag fick ett barn som var extremt pälsallergiskt så skulle det vara en tragedi. Att tvingas säga upp bekantskapen med hela sitt supportsystem inklusive släkt och vänner, att tvingas flytta, att tvingas döda sina djur... det vore en enorm tragedi.

Om jag kan göra någonting för att MINIMERA RISKEN för att denna tragedi inträffar, då vill jag försöka förebygga det hela.

Om du inte förstår mitt synesätt så ber jag dig att lämna tråden.

Ja, adoption är rätt för oss. Jag ser det inte som konstigare att vi vill försöka undvika starka allergier än att vissa familjer vill försöka undvika att adoptera hjärtsjuka barn.

Jag vet inte om man kan be om ett allergitest, det är därför jag frågar!!!

Ett pricktest tar f.ö. 15 minuter.

Du behöver inte ta en så nedlåtande ton. Jag är mycket väl påläst om adoptionsprocessen. Jag vet hur det går till. Vårt dilemma är att allergier skulle vara starkt problematiskt för oss - och att allergier vanligtvis är en dold diagnos, som dock är extremt enkel att testa för.

Jag tror också att man inte kan vara beredd på absolut allt som kan inträffa. Jag menar - hur många gravida kvinnor förbereder sig på hur de ska hantera att barnet kanske blir hjärnskadat vid förlossningen?

Jag förstår ju också att allergi är en sådan sak som man inte direkt kan se på en person vid födseln. Det är inte som klumpfot eller LKG, sådana diagnoser är ofta uppenbara. Det är ju inte så att man får ett barn som det står "frisk" i papprena och när man åker för att hämta har ungen fyra armar och bor i syretält. Dolda diagnoser är lurigare och jag förstår att man aldrig kan gardera sig helt mot dem.

Jag är inte så rädd för lätta/måttliga allergier. Jag är själv lätt allergisk och har djur ändå. Jag nyser 2 gånger om dagen och känner mig ibland lite irriterad i näsan, mer än så är det inte. Min man är födoämnesallergiker som spyr om han får i sig fel saker. Farmor har astma. Jag är alltså ingen allergihysteriker som skulle klappa ihop för minsta lilla problem.

Det jag är rädd för är de riktigt riktigt starka allergierna, där man i princip får ett anfall och kan dö om man kommer i kontakt med ett pälsdjur. Jag hade en kompis som blev ihop med en sådan, och det ledde mycket snabbt till att kontakten bröts - vi kunde inte vistas i samma rum. Om man aldrig kan besöka varandra är det svårt att hålla en relation vid liv.

Jag vet inte hur mycket kontakt barn på barnhem har med djur (troligen mycket lite). Jag tycker också att det är synd att man inte gör pricktest som rutin - det är så enkelt och det skulle kunna förebygga att man stoppar i barnet någonting som gör barnet sjukt, eller utsätter barnet för någonting som gör annan skada.

Att få ett barn kan alltid leda till en tragedi, men om möjligt vill man ju minska risken för att det ska ske. Jag vill att alla barn som adopteras (och föds) ska få bra liv. Ett hyperallergiskt barn skulle få ett bättre liv hos någon annan än hos vår familj.