minihallon skrev 2013-11-07 19:47:04 följande:
Ja men precis! Och det är samma här... Fick veta att min rygg ( har "förstörda" leder där som inte går att fixa ) bara kommer bli sämre och sämre. Så "så bra jag mår idag kommer jag inte må igen". Och det är ju kul att höra när man mår jävligt dåligt..
Så därför bestämde vi oss också för att sätta igång nu även om vi från början hade tänkt vänta något år mer (vi är bara 23 år). Jag har alltid velat ha barn som ung..
Inte särskillt uppmuntrande :-/.
Optimalt för oss hade med varit att vänta allafall ett år till, men iom att jag bara mår sämre och sämre så att säga så ville jag/vi inte ta risken att jag inte skulle orka med det alls så det blev som det blev =)
84an skrev 2013-11-08 11:50:01 följande:
Hej!
Hittade precis er här, jag är 29 år och fick diagnosen RA när jag var 13 år gammal.
Jag har gått på methotrexate och metoject de senaste 10 åren. Slutade ta dem innan jul förra året för att ha uppehåll på 6 månader i alla fall, blev dock längre än så, för det passade helt enkelt inte då 6 månader hade passerat. Så jag har "stått ut" ganska länge. Har lyckats få ett "snedställt" pekfinger men inga andra synbara skador på lederna under tiden utan medicinering.
Är nu gravid med bf 20 Maj. Har varit på första UL idag och allting såg bra ut. Känns så bra just nu! =) (trotts illamående och värk...)
Grattis till graviditeten =). Skönt att du klarat dig utan allvarligare men under tiden, ett snedställt finger kan man ju faktiskt leva med =).
Var i kroppen har du mest besvär? Eller sitter det överallt?
Rinkan skrev 2013-11-10 19:12:13 följande:
Hej alla! Jag startade den här tråden för evigheter sedan känns det som. Det tog ett litet tag verkar det som för tråden att komma igång så jag har missat helt alla diskussioner.
Tyvärr fick jag ett ma i vecka 13. Första ultraljudet visade att bebisens hjärta slutat slå redan i vecka 11. Sen dess (slutet av aug) har jag försökt få kroppen att repa sig. Både RA:n liksom hjärtat och livmodern. Dessvärre fick jag livmoderinflammation efter min första skrapning. Det fanns lite rester kvar så jag fick dessutom skrapas ännu en gång vilket gjordes för bara tre veckor sedan. Nu hoppas jag att livet ska på något sätt återgå och att vi eventuellt kan försöka igen om någon månad. Det har verkligen varit en mardröm. Hoppas ingen annan ska behöva gå igenom vad jag och min man varit igenom.
Jag återupptog medicinering med Salazopyrin. Äter fortfarande kortison och folsyra. Värken blev rätt jobbigt efter graviditetsavbrottet. Men jag hoppas att det börjar stabilisera sig nu.
Läkarna har inte hittat någon orsak till att hjärtat slutade slå. Jag har inte testat positivt på några antikroppar som man kan ha ihop med reumatisk sjukdom som kan försvåra graviditet.
Är dock överviktigt och försöker m h a lågkolhydratkost tappa i vikt inför ett eventuellt nytt försök.
Är rätt så skakad efter allt som hänt och vet ärligt inte om jag vågar prova igen.
Så tråkigt att läsa! Hoppas du snart orkar en ny graviditet =(, och att de kommer ha bättre koll på dig inför och under nästa! Kram!!
. Haft min sjukdom i ca 14år men diagnos endast i 6-7 år. Har spondylartrit och är gravid i v18, har tyvärr inte känt ngr positiva effekter än, snarare tvärtom då jag endast äter kortison nu (5mg/dag). Men hoppas att det blir bättre desto längre jag går 
. Vi tänkte precis som dig, om ngt är fel på bebis tänk om det skulle ha med medicinerna att göra och att JAG då skulle orsakat mitt barn detta. Hade nog varit ganska tufft att leva med :-/