• bf2014

    Snälla läs detta!

    Hej!
    Jag har ett barn sedan tidigare och den förlossningen var riktigt jobbig. jag hade gått i auorora-samtal före, då jag redan då led av förlossningsrädsla och hade väl egentligen planer på att försöka få ett KS, men blev då nekad.

    Jag födde vaginalt och allt blev precis så som jag befarade. det var hemskt. smärtan, och ovissheten om hur lång tid det skulle ta osv.

    nu är jag gravid igen, mina tankar är ju att om det någonsin blir något mer barn så blir det ju givetvis ett KS denna gång. 
    Jag har varit på inskrivning och fick en väldigt förstående bm som skrev remiss till aurora direkt och hon sa att hon inte trodde det skulle bli några problem för mig att bli beviljad ett snitt denna gång.

    nu kommer vi till problemet. jag är nästan lika rädd för ett KS som att föda vaginalt. jag är sprut/nål rädd och tanken av att ligga på ett operationsbord och inte ha nån känsel i halva kroppen och veta att någon skär i mig gör mig illamående och alldeles yr!
    det är alltså inte någon ENKEL utväg för mig att ta ett KS, utan blir det ett KS så gör jag det endast för att jag vet att det då finns en tidsgräns för hur lång tid det kommer att ta innan allt är över. 

    jag velar fram och tillbaka, ska jag peppa mig och gå massor av profylaxkurser, läsa på, gå på gravidyoga och lära mig andning osv och genomgå en vaginal förlossning igen, eller ska jag samtala mig igenom ett KS med en psykolog eller en förlossningsläkare så man kan bli mer förberedd på en operation?

    någon mer än jag som känner så här?
    hur ska ni göra? hur har ni gjort?

    just nu mår jag bara illa av allt, och vill inte vara med om detta!!

     

  • Svar på tråden Snälla läs detta!
  • daxförnästa

    Känner igen mig. Fast det är tvärt om för mig. Fick snitt av humanitära skäl förra gången. Gravid nu igen och är lika rädd för vaginal förlossning denna gången men. Snitt får jag antagligen igen om jag vill sa bm men jag vill inte ha den långa återhämtningstiden igen. Hade ont i snittet ett halvår efter om jag gick promenader. Det är inte lätt att få ut barn kan vi konstatera. Frågan är bara vad som är värst och om det vi är rädda för inträffar vet vi bara när det är dax. Jag har inga bra råd att ge dig men ville iaf tala om att du inte är ensam.

  • Mikkan90

    Vad hade du för smärtlindring under din första förlossning? Kände du att den hjälpte något? Tror ändå kanske ett ks är lättare att arbetabort sin rädsla inför eeftersom det inte är smärtsamt under tiden på samma sätt och om du vill så finns det ju saker som går att öva på innan. Typ sprutfobin och att vara inne i en operationssal. Har själv haft fobi så vet hur jobbigt det är men det är värt att bli av med sina rädslor.


    Pojke född 2012-01-16
  • bf2014
    daxförnästa skrev 2013-07-24 13:35:04 följande:
    Känner igen mig. Fast det är tvärt om för mig. Fick snitt av humanitära skäl förra gången. Gravid nu igen och är lika rädd för vaginal förlossning denna gången men. Snitt får jag antagligen igen om jag vill sa bm men jag vill inte ha den långa återhämtningstiden igen. Hade ont i snittet ett halvår efter om jag gick promenader. Det är inte lätt att få ut barn kan vi konstatera. Frågan är bara vad som är värst och om det vi är rädda för inträffar vet vi bara när det är dax. Jag har inga bra råd att ge dig men ville iaf tala om att du inte är ensam.
    Tack för ditt svar!
    Men hur upplevde du själva snittet? Du har alltså inte fött vaginalt någon gång? Ja det är ju det där med återhämtningstiden, å andra sidan var det ingen härlig upplevelse efter den vaginala historien heller... Obestämd men visst, efter någon vecka eller så, så var man ju inte lika svullen och hade väl kanske inte så ont längre (har förträngt det hela märker jag nu)

    Vilken vecka är du i nu? Jag är bara i v 13 och är redan full av ångest! inget vidare...
     
  • bf2014
    Mikkan90 skrev 2013-07-24 13:39:59 följande:
    Vad hade du för smärtlindring under din första förlossning? Kände du att den hjälpte något? Tror ändå kanske ett ks är lättare att arbetabort sin rädsla inför eeftersom det inte är smärtsamt under tiden på samma sätt och om du vill så finns det ju saker som går att öva på innan. Typ sprutfobin och att vara inne i en operationssal. Har själv haft fobi så vet hur jobbigt det är men det är värt att bli av med sina rädslor.
    Jag fick epidural när jag var öppen ca 8 cm, före dess hade jag ingen smärtlindring alls, och ingen lustgas.. 

    jag tror nog oxå att det kanske är enklare att bearbeta rädslan inför ett ks, genom samtalsterapi och verkligen få prata igenom och älta så jag vet hur hela processen går till.. men sen själva känslan när man väl ligger på operationsbordet kan man ju inte förbereda sig på kanske. 
    det som känns jobbigast nu är ju själva situationen vid ett ks, att man ligger på ett operationsbord och inget kan göra, du är helt bedövad och kan inte röra underkoppen, och den känslan känns lite "svävande" på något vis, som om man inte befinner sig i sin egna kropp typ. svårt att förklara men du kanske förstår?

    har du gjort ett ks?
     
  • daxförnästa

    Jag är nog fel person att ge dig goda råd och lugna iom att jag är lika rädd som dig. Mitt ks gick inte helt enligt planen, bedövningen tog Inte så högt upp som den skall. Jag var panikslagen för de sa att jag antagligen skulle känna mer än vanligt av att de utförde ingreppet men att de antagligen inte skulle göra ont. Fick välja där och då att chansa o vara vaken så stod de redo att söva mig om jag hade ont eller sövas direkt. Man vill ju inte missa sitt barns födelse så jag låg där och grät. Både vaginal och ks förlossning kan gå fel och de kan vi inte styra över. Tror man måste jobba med sig själv ist.

  • bf2014
    daxförnästa skrev 2013-07-24 14:11:34 följande:
    Jag är nog fel person att ge dig goda råd och lugna iom att jag är lika rädd som dig. Mitt ks gick inte helt enligt planen, bedövningen tog Inte så högt upp som den skall. Jag var panikslagen för de sa att jag antagligen skulle känna mer än vanligt av att de utförde ingreppet men att de antagligen inte skulle göra ont. Fick välja där och då att chansa o vara vaken så stod de redo att söva mig om jag hade ont eller sövas direkt. Man vill ju inte missa sitt barns födelse så jag låg där och grät. Både vaginal och ks förlossning kan gå fel och de kan vi inte styra över. Tror man måste jobba med sig själv ist.
    oj ok, ja det lät ju inget vidare.. var det ett akutsnitt?
  • daxförnästa

    Nej det var ett väl förberett planerat snitt sex dagar innan bf. Fick beviljat av humanitära skäl. Jag var rädd att barnet skulle fastna vid vaginal förlossning. Nu är jag i v14 och funderar precis som du på vad som är bäst. Dottern var stor senast och har stort huvud och bred ryggtavla så jag är ju inte mindre rädd för att denna ska fastna. Om jag tex går över tiden. Har pratat med bm och hon tror att jag kan få snittkontrakt beviljat. det innebär att jag testar vanlig förlossning men närsomhelst kan avbryta det och säga att de tar mig till operation. Kunde även skriva in i kontraktet att om värkstimulerande eller igångsättning behövs för att föda normalt så blir det ist snitt. Jag vågar inte få värkstimulerande iom att det finns högre risk att livmodern brister i gamla snittet. Kanske vore en bra grej för dig också? Vi kanske blir mindre rädda om vi har kontrollen?

  • bf2014
    daxförnästa skrev 2013-07-24 14:24:53 följande:
    Nej det var ett väl förberett planerat snitt sex dagar innan bf. Fick beviljat av humanitära skäl. Jag var rädd att barnet skulle fastna vid vaginal förlossning. Nu är jag i v14 och funderar precis som du på vad som är bäst. Dottern var stor senast och har stort huvud och bred ryggtavla så jag är ju inte mindre rädd för att denna ska fastna. Om jag tex går över tiden. Har pratat med bm och hon tror att jag kan få snittkontrakt beviljat. det innebär att jag testar vanlig förlossning men närsomhelst kan avbryta det och säga att de tar mig till operation. Kunde även skriva in i kontraktet att om värkstimulerande eller igångsättning behövs för att föda normalt så blir det ist snitt. Jag vågar inte få värkstimulerande iom att det finns högre risk att livmodern brister i gamla snittet. Kanske vore en bra grej för dig också? Vi kanske blir mindre rädda om vi har kontrollen?
    ursäkta, det glömde jag, du skrev ju det. Ja det låter ju som en bra idé faktiskt, att få ett snittkontrakt! trodde inte att man kunde göra så.
    då kan man ju faktiskt testa en vaginal förlossning igen, om man är väl förberedd och be om ks om man känner att det inte är hållbart längre. i en sådan situation tänker man nog lite annorlunda när det väl är akut, då kanske man inte ens bryr sig om känslan som kan infinna sig på operationsbordet när man jämför med det man är uppe i just då.
     
  • daxförnästa

    Ja precis så tänker jag. men kolla upp var du kan få det för det är inte alla sjukhus som går med på snittkontrakt. Jag tillhör egentligen NÄL i trollhättan men fick dispens pga några anledningar med betalningsföreläggande till Karlstad sjukhus för det planerade snittet senast. Nu ska jag föda i Karlstad igen för bm sa att hon haft en mamma förut

    som fått snittkontrakt där. På NÄL gör de ej det vad hon visste. man får inte fritt välja sjukhus när gäller planerade snitt det får man bara vid vanlig förlossning.

  • Sarus85

    Jag är i samma situation som du. Jag är inte alls säker på vad jag vill då det känns som pest eller kolera.

    Jag har iaf valt igångsättning innan bf och snittkontrakt om det skulle ta för lång tid.

    Försöker peppa mig själv precis som du skrev genom att ha gått en profylaxkurs, lånat böcker och film. Och det hjälper väl lite men tankarna finns där hela tiden. Går hos Aurora-bm (eller "klara" som det heter här) och ska gå på det fram till förlossningen.

    Jag bollar gärna tankar med dig!

  • bf2014
    Sarus85 skrev 2013-07-25 21:45:59 följande:
    Jag är lite längre gånget än du. V 34+1 idag :)
    Jag har skickat dig ett privat meddelande!
  • bf2014

    usch, nu är det några dagar sen jag postade tråden och jag har läst, läst och läst om ks, och tom tittat på filmer (kanske dumt??)
    jag är livrädd!!
    hur ska detta gå....
     

  • omni

    Jag är akutsnittad med första barnet och väntar nu barn nr 2, gravid i vecka 14. Jag är rädd för att föda vaginalt och ska få träffa en aurorabarnmorska så småningom. Jag hoppas få planerat snitt beviljat!

    Mitt akutsnitt gick jättebra! Jag hade redan EDA, så de fyllde på den + att jag fick lugnande. Bedövningen tog som den skulle, operationen gick snabbt och jag hade inga komplikationer efteråt. Nu kanske det låter som att jag förskönar kejsarsnitt, men för mig var det verkligen en befrielse efter en förlossning som hållit på i 2 dygn. Jag var helt knäckt och sonen var stressad, hans hjärtljud gick upp och skenade iväg... Jag var på benen några timmar efteråt. Visst hade jag ont i snittet, men med alvedon + ipren var 6:e timme gick det ändå bra Jag var förresten livrädd för snitt innan När läkaren kom in och sa "nu blir det akutsnitt", då ville jag typ kyssa hennes fötter! 

    Skönt att läsa om snittkontrakt och att få avbryta den vanliga förlossningen! 

Svar på tråden Snälla läs detta!