Transexuell 6 årig pojke.....

Fast jag förstår inte det där med att man ska vara tvungen att vara flicka för att ha klänning, leka med barbie o.s.v.
Måste man vara transexuell för det!?

Kan man inte helt enkelt vara en pojke som tycker om att ha på sig klänning, likaväl som det finns flickor som tycker om att ha på sig byxor. Varför ska man överhuvudtaget ha regler för när man får ha på sig klänning?

Föräldrarna är rädda att han ska bli mobbad. Det blir han inte än, men när han börjar skolan blir det kanske svårare där det finns äldre mer medvetna barn.
Och, ja, man kan ju tänka så som du skriver, men eftersom ingen annan gör så, så är det ju avvikande.
Inga andra pojkar har klänning i förskolan. 

På min sons förra skola fanns det en helt fantastiskt modig pojke som var helt öppen med att han ville vara tjej. Han gick i femman, första gångerna jag såg honom tänkte jag inget annat än att det var en tjej. Det var min son, då 8 år, som sa en dag: "det där är ***, han vill vara tjej", som att det var helt normalt. O på den skolan var det normalt, han hade varit som en tjej jämt och det var inga konstigheter. Det värmer lite i mig i denna tid av mobbing för allt möjligt.

Det är möjligt att han är transsexuell (dvs upplever sin könsidentitet annorlunda än sitt biologiska kön) men det är för tidigt att säga något definitivt. Det viktigaste är väl att han får frihet att vara som han vill.

En vän till mig som i barndomen tyckte om att klä (ut) sig i tjejkläder är idag homosexuell (och framgångsrik designer! ) 

Vad härligt att höra det där. Jag ska iallafall läsa "Kalle med klänningen" åt dessa barn.

Idag är det dock mer vanligt än förr att den som inte helt identifierar sig med sitt biologiska kön att hitta bra sätt att vara sig själv, lite både-och eller mitt-emellan eller helt enkelt att kroppen inte är så viktig för identiteten. Att vilja byta kön med hjälp av drastiska metoder som hormoner och operationer kommer att bli mindre vanligt ju mer vana vi blir vid varianter, och det märks redan bland många unga "könsöverskridare" i Sverige idag. Förr fanns det ju bara s a s man, kvinna och möjligtvis "homofil" som man sa, att välja på. Det är väl underbart att man nu kan välja att vara "hen" (även om det inte accepteras av alla). Förhoppningsvis blir även vården bra på att hjälpa unga människor att trivas med sin kropp, även om den inte speglar ens könsidentitet i traditionell mening.

Barn är ofta öppnare och mer förstående än vuxna.
Men samtidigt så kan barn vara väldigt elaka, så man måste som vuxen hålla lite koll. 

Vad glad jag är att jag hittade denna tråd!
Mitt barn har sedan han kunde pratat kallat sig för olika flicknamn, är alltid alla flickkaraktärer i filmer och barnprogram, gillar glitter och annat men alltid valt "pojkskor" i slutändan (han har fått välja ett flertal ggr vid skoköp osv..).
Idag sa han något som högg i mitt hjärta. Han sa att han inte ville vara en kille när han blev stor utan en flicka. Han sa att han blev ledsen när han tänkte på att han måste vara pojke.
Det högg inte i mitt hjärta för att han vill vara en flicka utan för allt han måste gå igenom och alla idioter han kommer stöta på! Är det en fas (som pågått sedan han föddes för 5 år sen) eller inte spelar ingen roll för mig! Han är mitt barn och han är och får vara precis som han vill... Jag älskar honom mer än livet, likaså hans pappa! Hos oss har han all stöd och kärlek som han själv vill ha men jag är rädd att det inte räcker!
Mitt svar blev: man kan vara som man vill, varken flicka eller pojke eller både och. Det viktiga är att man är en människa och att man är en snäll människa!!
Jag vet inte, svara ja galet? Det var det som instinktivt kom ur mig iallafall..

Förlåt ts för ja snodde din tråd lite men ja blev så glad när ja hitta den och behövde skiva av mig lite..

Jag tyckte det lät fint, som du sa. Det är nog himla svårt att förklara för ett litet barn att alla i samhället inte är så snälla osv. Men kanske man kan säga att manär bra som man är och att mamma och pappa älskar honom oavsett vad han vill vara .

Att killar har faser som är glittriga och gillar klänningar är inget konstigt. Det vet jag flera som haft om de bara tillåtits det. Båda mina söner har haft såna faser och den yngsta bodde hela sommaren han var 4 i en princessklänning och var alltid tjej i alla rollekar han var med i.

Jag var själv som barn extremt pojkig i mitt beteende. Jag klättrade överallt, lekte mest bara med pojkar och många av de lite ytligare kompisarna jag hade visste inte ens att jag var tjej så jag kan knappast ha haft direkt tjejiga kläder på mig även om jag själv inte minns. Var dessutom korthårig :)

Jag hade vissa perioder under min uppväxt då jag funderade kring om jag borde varit pojke ist eftersom jag inte var som de andra tjejerna men nä, jag trivs bra som tjej, är heterosexuell och har helt enkelt bara inte så tjejiga intressen.

Så jag hetsar inte upp mig om mina pojkar är tjejiga uner längre eller kortare perioder, jag var ju likadan som barn, fast tvärtom, och det var ju så att säga inget konstigt bakom.

Sen finns det såklart barn som är transsexuella, men jag tror att det är ytterst få gentemot alla de som har längre eller kortare faser där de är mer som normen för det andra könet.

Men ibland så hör man ju vuxna som gjort könsbyte, som säger att de ända från små kände att de var födda i fel kön.

Jag tror att de flesta (alla?) transsexuella har vetat på något plan sen de var små, men det betyder inte att alla barn som är köns- och könsrollsöverskridande är transsexuella.

Däremot har jag hört någon säga att de flesta barn som är transsexuella uttrycker att de "egentligen" är [motsatt kön], medan barn som är könsöverskridande pratar om att de "vill vara" [motsatt kön].

Oavsett är väl det viktigaste att barnet förstår att man får vara som man vill.

Intressant teori. Ska lägga det bakom örat.

Intressant syn den ska jag bära med mig!
Hur som helst får tiden utvisa hur mitt barn väljer att vara. Vilket som är okey för oss!
Just när jag skrev inlägget så var jag så fylld av känslor och tankar men nu här jag sansat mig lite :)
Vi har kollat på bilder och filmer på yohio och han tycker inget speciellt om det. Det är nog helt enkelt så att han bara tycker det är fint med "tjej"-färger och kläder och är så påverkad av sin omgivning (alla är tyvärr inte lika öppna i sinnet som vi är) så han vill vara tjej för att få tillgång till allt detta fina utan att andra kommenterar osv....

Min sambo säger ibland att han är lite avis på alla fina kvinnosaker som finns Och visst, tänk hur mycket skor, väskor, smink, smycken klänningar som finns för kvinnor. Och vad kan en karl variera sig med? Typ alltid likadan kostym, likadana skor, på sin höjd en svart väska för lapptopen. Mycket diskreta smycken. Inte undra på att massa killar tatuerar sig som galningar.

Nu är det här inlägget ganska gammalt men om någon hittar in här så finns det det här blogginlägget med bra tips för vidareläsning om transbarn!

För övrigt heter det könskorrigering och inte könsbyte, eftersom könet har varit samma hela tiden.