Fanny 833 skrev 2013-10-07 15:51:52 följande:
Jo jag har försökt hinta det flera gånger att hon faktiskt gör mig ledsen och hon lär sig. Efter 13 år i sverige så sitter det kvar.
Häromdagen hade vi en diskussion (hade inget med barn att göra) det handlade om ett företag som sagt upp mig och jag sa att de inte hade kollektivavtal så det spelar inte så mycket roll om jag kalgar till facket. Då säger hon med väldigt seriös ton "De måste ha Kolektivavtal". Jag säger "nej". Hon hävdar nog i 15 minuter att företag måste ha Kollektivavtal. Till slut kommer det fram "Det var så i Sovjet". Hehe ... lite roligt. Hon hade glömt bort att detta inte var Sovjet längre. Min man blev arg på henne.
Men vanorna sitter i.
Har hon lagat en maträtt som är rysk så måste man äta den med viss sås även om man inte tycker om den såsen. Det går inte att äta den rätten utan såsen. Även om jag tycker köttet och potatisen och salladen är god med ketchup till så får jag inte äta maten om jag inte har just den såsen man "ska ha till".
Försöker skratta åt det nu. Har ju känt henne i 5 år.
Har ju alltid varit så. Men när jag fick min första lilla bebis och hon sa sådana hemska saker (i mina öron hemska) och kallade mig lat för att jag inte orkade laga mat från grunden eller skura golven två gånger om dagen .... då blev jag riktigt ledsen.
men det känns bättre att fler har rysk svärmor som kan relatera till mitt problem. Ibland känner jag mig löjlig som gnäller över för hon är ju snäll och ställer upp. Jag önskar dock hon kunde göra det utan "side-comments".
Ja det är märkligt det där hur tudelad man kan känna sig. Det är samma med min svärmor, egentligen så är hon ju världens snällaste och sötaste människa som älskar vår dotter jättemycket, och det uppskattar jag ju givetvis, fast samtidigt kan hon bara inte låta bli dessa ständiga veta-bäst-kommentarer. Hon frågade för nån vecka sedan när min dotter skulle få lunch (hon är 9 mån) "vad ska hon få idag då....
från burk?" Det sista med ett klart spydigt tonläge. Sedan vände hon sig till min man och sa "det vore bättre om hon lagade maten själv" Med "hon" menade hon förstås mig. Sådana liknande saker kläcker hon ur sig minst varje gång vi talas vid/träffas.
Hon har hittills aldrig sagt eller gjort något så hemskt att jag har känt att "nu är det nog, nu vill jag inte träffa henne nå mer", och det känns också lite svårt att ta upp det med henne eftersom hon ändå inte är
så hemsk. Men men, kanske borde lyda mitt eget råd och försöka prata med henne istället för att gå och itritera mig i smyg.
Pratar du ryska eller svenska med henne? Jag har märkt att då jag pratar ryska med henne (jag kan båda språk som tur är) så står jag ut med henne bättre. Hon har precis som din svärmor bott här i 13 år och hennes språknivå på svenska är verkligen inte den bästa, ofta har jag märkt att det låter mycket snällare när hon säger saker på ryska än på svenska.
Låter som att vi har väldigt liknande erfarenheter, som du sa, kul att prata med nån som kan relatera :)
