Olydiga barn?

stå där när de badar/duschar säga att du inte kan gå därför att de tömmer flaskorna då... då kanske det inte blir så kul längre & ts när du var i grekland kanske de skulle hjälpt till med dig att packa istället så hade pool incidenten kanske aldrig hänt? kanske ska få med dem mer i vardagliga saker som att de hjälper dig att plocka undan etc typ ge dem en spray flaska med såpa & en trasa be dem torka nåt medans du gör något annat mm ts jag vet hur jobbigt det är har själv liknande problem men det har blivit bättre när jag låtit dem vara med mer i vardagssysslor

Du tycker att det borde gå, men tydligen gör det ju inte det. Du fortsätter låta dem ha schampooflaskorna, och de fortsätter hälla ut dem. Ta bort dem så slipper de hällas ut. Och nej, du ska absolut inte låsa in dem medan du hämtar schampoo. jag hade A;låtit dem hämta dem, alt hjälpt mig hämta dem, eller B; förberett och hämtat dem innan så slipper de vänta.

Och nej, varför ska d fösa dem framför dig som boskap? Gör dem delaktiga i det ni gör istället. 

Att det inte fungerar rent praktiskt att låta en fyraåring och en sexåring packa familjens utflyktsväska i ett trångt hotellrum vet nog alla trebarnsföräldrar. Det kommer alltid finnas tillfällen då dom inte kan delta av praktiska eller andra skäl.

Alternativet är att undvika det som kan ge problem typ ta bort shampoflaskor och kulor och då handlar det om att fösa dom som boskap så dom inte kan hitta på nåt dumt. I fallet med Grekland skulle dom fått vänta på balkongen istället. Efter att jag tagit bort allt som dom kan kasta ner förstås.

Det jag letar efter är en tredje väg som innebär att man lyckas plocka fram det dom visar på dagis även hemma. Där är dom inte delaktiga i allt personalen gör men lyckas ändå hålla sig i skinnet och vänta på sin tur t ex. Varför går inte det hemma undrar jag?

Har också en 4-åring och en 6-åring och exakt samma problem som du. Jag tror att det handlar om att 6-åringen har hamnat i någon form av trotsperiod och drar lillebror med sig i att hitta på allt dumt de han tänka sig. Jag förstår precis vad du menar med att man inte vill plocka bort alla källor till problemen - då handlar det om att göra situationen lugn just för stunden, inte att barnen lär sig att uppföra sig ok. Visst kan man ta bort alla saker, inte åka in till stan eller vakta barnen som bebisar, men det gör ju inte att situationen blir bättre. Hur ska barnen lära sig att vara på affärer om de inte för följa med dit??

Jag har inget bra tips egentligen, bara att jag sliter med samma frågeställning.

Skönt att det finns fler i samma sits. Att sexåringen är drivande har jag också märkt. Jag har hört honom mana på lillebror att göra dumheter samtidigt som han protesterat och sagt att man inte får. Samtidigt som det är roligt att se dom "samarbeta" så är det jobbigt att behöva förbereda sig för det värsta hela tiden.

Skönt att det finns fler i samma sits. Att sexåringen är drivande har jag också märkt. Jag har hört honom mana på lillebror att göra dumheter samtidigt som han protesterat och sagt att man inte får. Samtidigt som det är roligt att se dom "samarbeta" så är det jobbigt att behöva förbereda sig för det värsta hela tiden.

i now :) man blir tröttare för mindre...  ;)

Men gör de dumheter mest när de är sysslolösa? I exemplet med poolen ovan hade jag istället gett dem konkreta uppgifter. "Nu måste vi hjälpas åt med packningen så att vi kommer iväg fort och hinner bada/köpa glass/etc. Hämta era badkläder och lägg i kassen, är du snäll, och är du snäll och leker med lillasyster litegrann. Tack, vad glad jag blir att ni hjälper till." Jag hade heller inte gett dem så mycket uppmärksamhet för påhitten, utan bara sagt åt dem att städa/byta kläder/torka upp vad de nu hittat på.

När dom hittar på "hyssen" så har dom förstås inget annat för sig (för då skulle dom göra det istället för hysset) men ska man behöva involvera barnen (och därmed övervaka dom) i allt man gör för att dom ska undvika att göra sånt som dom vet är fel?

Den yngsta killen rycker t ex nappen ur lillasysters mun så fort han går förbi. Han har blivit tillsagd säkert 200 gånger och bestraffad i varierande grad men kan ändå inte låta bli. Nappen kan vi inte ta bort men i teorin kan jag punktmarkera honom med sysslor så han hela tiden har ett uppdrag. Rent praktiskt funkar det förstås inte.

Jag tror du har varit negativ till varje tips du fått. Det verkar ju uppenbarligen itne funka som det är nu heller, eller? Kanske är de understuimulerade, kanske behöver de mer uppmärksamhet? Får man inte positiv uppmärksamhet så nöjer man sig med negativ.

Men vad vill du då? Att någon ska vifta med ett trollspö och bara lösa situationen?

Vad sägs om att börja med att fråga dig varför dina barn gör saker de vet är fel? Vad får de ut av att de gör dumheter? Vilket behov fyller det hos dem? Uppmärksamhet? Att känna sig delaktig/nyttig?

Och "behöva involvera barnen"... Vilket sätt att uttrycka sig! Har du den attityden kring barnen så förstår jag att det blir bråk! Vem vill samarbeta med någon som bara tycker att man är jobbig och väntar sig det värsta av en hela tiden?

Sådärja! Där kom personangreppen. Vilka små små människor det måste vara därute som inte klarar av att diskutera på ett civiliserat sätt som dom skulle kunnat stå för öga mot öga. Näthatet är de små små människornas enda sätt att känna sig stora för på riktigt vågar dom inte. Löjliga fegisar.

Anledningen till att jag startade tråden är ju att jag frågar mig själv varför dom gör sånt dom vet är fel. Jag har inte pratat om nåt trollspö som ska lösa allt. Uttrycket "behöva involvera barnen" betyder precis vad det gör och den som ser något negativt i att sköta ett hem samtidigt som barnen leker på sitt rum får göra det.

Hur jobbigt det än må vara så får ni leva med att jag inte köpte er tes om under/överstimulans. Såja, spring iväg och bekräfta era egon med att ösa galla över någon annan som ställer en fråga. Här finns inget mer att diskutera.

Att kalla det inlägget för näthat är ett hån mot de som har blivity utsatt för näthat på riktigt.

Du vill kunna sköta ditt hem medan barnen leker snällt på rummet. Nu fungerar inte det. Så tipset du får är att involvera dem.

Svaret varför de inte kan sköta sig hemma när de kan det på andra ställen är antingen (det svar du redan fått) att de ansträngt sig och varit "snälla" så länge att det inte orkar mer när de kommer hem eller så måste ni föräldrar byta strategi, för det ni gör funkjar uppenbarligen inte, Men att skriva det kanske också är ett personangerepp för dig? 

Det är inget personangrepp. Det är ett enkelt konstaterande att du kanske ska se över din egen roll och attityd i dina barns beteende! Vad är det du tycker är så provocerande med det? Fråga dig själv *varför* de gör massa dumheter och fokusera inte bara på att det ska fixas. Jag blir lite irriterad eftersom du inte verkar vilja förstå att dina barn inte är ute efter att jävlas utan säkert gör vad de gör av en helt logisk anledning, till exempel att få mer uppmärksamhet av dig, eller för att de tycker att det är jobbigt att du utgår från att de ska ställa till det. Det *är* inte kul att få höra att man inte ska göra det ena eller det andra, bli tjatad på och upplevas som ett problem!

Det är för övrigt du som kommer med personangrepp och kallar mig det ena och det andra. Jag har inte kallat dig någonting.

Gammal tråd jag vet.

Men kanske någon kan även uppdatera hur de har det?

Har själv en 8 åring, 6 åring och en 3 åring.

De mesta är kaos.

Barnen kräver konstant uppmärksamhet.

Speciellt 8 åringen och 3 åringen.

Dag in och dag ut är det go, dem orkar hur mycket som helst.

Barnen vill inte hjälpa till (begär inte det av 3åringen) bara att man skall leka med deras lekar. Mycket bråk mycket skrik.

Vi kan vara på en lekland från dom öppnar tills dom stänger (första och sista kunderna)...men allt hemma blir lidande.

Blir mest irriterad på kommentaren "jamen ta hushållsjobben sedan" är det meningen att man ska vara uppe från 05-02 varje dygn för barnens skull?

Den äldre har tom jobbigt i skolan att koncentrera sig.

Vi har varit på utredningar som inte visat något.