frågor ang. adoption

Tyvärr är det nog rätt vanligt. Gräsligt enligt min mening. Som om inte barnet har fått genomgå tillräckligt! 

Tyvärr är verkligheten den att barnet kanske aldrig har blivit tiltalad så många gånger med sitt namn så att det vet vad det heter fast det är mer än två år. Det finns så många anledningar till olika saker som vi adoptivföräldrar får lära oss på den obligatoriska utbilningen att ni kan känna er trygga med att vi vet vad vi gör i betydligt större utsträckning än de flesta oerfarna biologiska föräldrar.

Nä, det är inte gräsligt. Det är en del i anknytningsprocessen. Barnet är inte hjälpt av att ha ett namn som ingen i Sverige kan uttala eller som låter konstigt i svenska ören, och som föräldrarna absolut inte hade valt. Tänk själv att någon annan bestämt namnet på ditt barn, ett namn du inte kan identifiera dig med, men ändå måste kalla barnet.

Som exempel, vår 2-åring hette Zuzanna, men tilltalades Zuzcha. Z-stavningen är den vanliga stavningen i Polen men vi kände oss inte alls bekväma med det. Att kalla henne Suscha kändes inte heller okej, trots att det var det hon kallade sig själv. Vi valde att behålla namnet Susanna men ändra stavningen, och att kalla henne Sanna. Första halvåret använde vi både Zuzcha och Sanna parallellt tills hon kallade sig själv Sanna.

Inget gräsligt alls med det