• Piika

    Dör snart av mitt tråkiga liv.

    Jag och min pojkvän har snart varit tillsammans i 10 månader.
    Vi har bott ihop i 2, innan det så vart det långdistans förhållande på 12 mil avstånd.
    Han har jobb, jag har inget.
    Jag hittar inget jobb och är nybliven student utan körkort.
    Vi flyttade ihop till en liten håla.
    Det tar mig 1 och en halv timme med buss för att komma till storstan, vilket jag inte har råd med.
    Han prioriterar bilar och sånt före mig.
    Allt jag gör om dagarna är målar, ser på film, gosar med våra katter i stort sett.
    Jag kan nästan avgöra klockan nu efter att bara kolla på skuggan på väggen.

    Ska det vara såhär?
    Ska jag gå såhär dag ut och dag in..?

    Vi har nästan aldrig pengar, och jag kan inte vara med kompisarna för jag har inga här(känner att pensionärerna inte är så lockande att umgås med.) 

  • Svar på tråden Dör snart av mitt tråkiga liv.
  • Piika

    Som ni säkert märkt, är jag inte online ofta. Glömt bort att denna sida ens existera. 


    Men till ni som kommenterat, tänkte bara klargöra några saker:


    1. Jag är fortfarande arbetslös(en utbildad webbdesigner på 3 år utan körkort är inte till någon nytta i arbetslivet, som ni säkert själva antagligen inte har någon erfarenhet av.) Jag tar varje jobb jag kan hitta, jag försöker hitta på flera saker att tjäna pengar på.
    2. Det jag gör om dagarna nu är städar så det är fint hemma, fotograferar, bloggar, spelar och gör tavlor i pärlplattor.
    3. Det hela med barngrejen, vet jag inte vart ni fick in? Jag är barnsugen, men tror ni på fullaste allvar att jag tänker sätta ett barn i ett förhållande där mamman inte kan hitta på saker med sitt barn, eller inte kan ta sig någonstans med sitt barn om inte bussarna passar, så är ni dummare än vad jag trodde.
    4. Vi bor fortfarande tillsammans, i den lilla hålan. Snart vart tillsammans 1&1/2 år(längsta förhållandet för mig), och jag kunde inte vara gladare.
    5, Den dagen jag skrev detta inlägget mådde jag piss, ville ha någons förståelse, ville ha någon som sa att det kommer lösa sig. Och kom inte säg att ni inte haft dagar då ni bara vill gömma er under täcket och aldrig mer komma ut.

    Så innan ni börjar säga att jag saknar mål, eller skriver "buhu"-storys, så kan ni själva försöka sätta er i samma sits, och tänka att just den dagen kanske jag ville ha tips på ett jobb, något att sysselsätta mig med etc etc. Tack till er som skrev det, tur att det finns människor som er. Och förstår inte varför jag skulle lämna någon, som jag skulle göra allt i min makt för.

  • Piika
    puss skrev 2014-03-23 06:48:25 följande:
    VI är dummare än du trodde?
    Jaha. Men få kan ju du bo där då, och så kan ni skaffa barn när bussarna börjar gå oftare.
    Ja antagligen om ni tror jag sätter ett barn där, när det är som det är. Jag tänker inte skaffa ett barn, förrens jag har förhållande utan problem, körkort, fast jobb. Så vet inte ens vart ni fick barnfrågan ifrån. 
  • Piika
    JECJ skrev 2014-03-23 10:23:30 följande:

    Fast det värsta är väl att relationen är dålig. Han prioriterar ju sina bilar framför sin flickvän. TS: jag tycker att det är mycket sorgligt att du inte lyckats göra något åt din sorgliga situation på hela denna tiden. Glöm inte bort att du bara har ett liv, vill du ruttna bort i en liten håla med en pojkvän som inte prioriterar dig överhuvudtaget? Eller vill du göra något vettigt med ditt liv och leva med någon som älskar dig mer än sina bilar?
    Det är stor skillnad på hur han prioriterar sina bilar. Och jag tycker jag kommit någonstans. Jag kanske inte drar in någon fet inkomst, men mitt mående är mycket bättre. Vilket spelar mer roll än alla pengar i världen. Och jag gillar mitt liv, då jag mått skit i så många år. Till att idag kan jag faktiskt stå upp och känna mig stolt. Visst det är segt att bara gå hemma, men ett körkort skulle kunna lösa den situationen, då folk vill anställa personer med körkort.  Han älskar mig mer än sina bilar.
Svar på tråden Dör snart av mitt tråkiga liv.