Vad är det obehagligaste ditt barn sagt?

Min son hade en massa latsasdjurkompisar när han var mindre, speciellt en stor elefant,som t.ex. följde med oss pa resor. Ibland var det visst fullt zoo i vardagsrummet, och han hörde vad elefanten sa, och pratade med den. (Och nej, det lag inget zoo där förut.)

Dessutom har han fantiserat om att han och jag varit jämnariga lekkamrater, och när han blir stor, blir jag nog liten, och da ska han ta hand om mig.

Hans brorsa brukade prata om hur det skulle bli när det blev översvämning snart,eller brand, eller att nagon skulle dö. 

Det här är ju vanliga barnfantasier! Hur kan sa manga tolka in nagot magiskt i detta?
Läste att nagon skrev att dom var "övernaturliga" i familjen - vi är nog motsatsen, är vi da alltsa "undernaturliga"?

Det obehagligaste min son sagt är nog "vill du äta bajs?"

Urk, nästan värre än "mamma, vill du äta bajs?" ..

När jag satte pa nattblöja pa lille sonen, och han tittade pa sin snopp och sa "pappa har fingrarna i snoppen", skulle det ocksa ha kunnat vara det otäckaste jag hört, om jag inte benhart litat pa att pappan inte hittat pa nagot ruskigt med sonen.

Efter lite försiktigt prat om detta, visade det sig att sonen menade att pappa stod upp och kissade (och da höll i sin egen snopp), och det var förstas nagot häftigt, som sonen ocksa ville göra. Och pappa behövde ingen blöja ...

När min son var 3 ar, sa han plötsligt "brevbäraren kommer, post!" och tro pa fan, 4 timmar senare kom faktiskt brevbäraren, och post hade han ocksa. Kalla karar!

När han var 5 ar, sa grät han hejdlöst nagra ganger över att jag skulle dö en dag, och han bli lämnad ensam. Gud, hur visste han det? Vi hade pratat om att andra skulle dö, men aldrig om att jag skulle dö! Kusligt!!

Bara häromdagen sa han att det var sa roligt med elektricitet, och tro pa fan, granngubben har faktiskt varit elektriker!!