• Webbredaktör Annelie

    Vad är det obehagligaste ditt barn sagt?

    Barn säger ju så mycket saker, ibland är det inte bara roligt saker utan nästan lite obehagliga och kusliga. På en amerikansk familjesajt har de samlat ihop några saker som barn sagt som ger en lite kalla kårar.
    "Before I was born here, I had a sister right? Her and my other mom are so old now. They were ok when the car was on fire. But I sure wasn't!"

    Och en vän till mig, hennes son sa:
    - Mamma när du dör kan jag få lite av din aska då och ha i en burk?
    - Ehh, ja, men vad ska du med de till?
    - Jo men jag tänkte ha en burk med dig och en burk med pappa. Sen en burk där jag ska bland er.

    (Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är lite gulligt ändå eller det mest är kusligt)

    Har ditt barn eller något barn i din närhet sagt något som gett dig lite kalla kårar?

  • Svar på tråden Vad är det obehagligaste ditt barn sagt?
  • Tia F

    Och jag som ligger här ensam i ett rum på en gammal herrgård. Nu ångrar jag att jag läste den här tråden haha.

  • Sommarlöv
    FruTrött skrev 2013-10-08 19:19:05 följande:
    Kallas det något speciellt?

    Min lille tittar ibland ut i "ingenting", men mot en fix punkt, och skrattar och jollrar på samma sätt som han vanligtvis gör mot oss i familjen. Jag tycker iofs inte att det är obehagligt utan väljer att tro att han pratar lite med min bror som är död sedan länge.
    ´Det där hände när min yngsta son var runt två månader. Hans gammelmormor hade gått bort dagen innan, och när jag byter blöja på honom så börjar han vifta med armarna och titta intensivt lite åt sidan precis som det skulle stå någon lite snett bakom mig. Han ler jättemycket, mer än vad han gjort någonsin. Det kändes som han tittade på någon annan. Då fick jag en rysning genom hela kroppen, och jag känner i hela kroppen att han ser sin gammelfarmor. Hon hann aldrig träffa vår son innan hon gick bort. Hon var mycket barnkär (Hade 6 egna barn och 12 barnbarn och massor av barnbarnsbarn), och jag tror hon ville se vår son innan hon gick över till andra sidan. Jag blev inte rädd, men tårarna rann ner för mina kinder, när jag bytt klart blöjan....Kanske bara hjärnspöken, men det kändes verkligen som om hon var där. 
  • 3 Indigobarn

    När min idag 15-åring var liten sa han ganska ofta "När jag VAR stor..." alltså inte "när jag BLIR stor..." Inte speciellt läskigt iofs utan mer fascinerande då jag tror på reinkarnation.

    Där emot har mina två yngre barn sagt en hel del som fått kalla kårar att krypa längst ryggen ibland.
    Vi bodde tidigare i ett äldre hus där det hände en del märkliga saker då och då. är vi bott där ett tag började plötsligt ena sonen att vägra sova i sitt rum. när vi frågade varför han inte ville vara i rummet svarade han utan att tveka "För att mina möbler börjar dansa när jag ska sova..."

    Vid ett annat tillfälle kommer den andra sonen in i vårt sovrum väldigt tidigt på morgonen och säger att "det står en vit dam i trappen" Min första tanke är att han drömt det och frågar " är det någon du kände?" Han tittar då ut mot hallen och svarar " Nä jag vet inte för hon är bara vit och genomskinlig..."

    När yngsta sonen var 6 år dog morfar tillika min pappa. Jag och sonen tillbringade en hel del tid på sjukhuset  hos honom innan han dog. Strax efter vi begravt honom kom sonen, som hade sitt rum vägg i vägg med vårt in till mig  vid 6 tiden på morgonen och kröp upp brevdid mig i sängen och såg både lite sorgsen och glad ut och viskade till mig. "Morfar var i mitt rum" Var han? svarade jag lite försiktigt. "Ja. Han var full av ljus, som han hade en lampa i sig. Han ville säga hej då. han sa att jag är en fin och duktig pojke. såg du inte när han gick genom väggen?" Hjärta

  • MiniCatti

    Min son pratade en del om en "Albert" när han var ca 4år. Jag hörde inte mycket om honom och det jag vet har jag fått veta i samband med frågor till sonen... För att vara säker på att Albert inte är en snuskgubbe han träffat. Albert bodde i lägenheten med mig och sonen men nästan bara i sonens rum. Han var en vuxen man och fanns bara i vår närhet. Han var inte pratsam eller lekte med sonen, han stod bara i stand by i närheten. Min son kunde nämna honom ibland, men det som gav mig kalla kårar var när han satt på golvet och lekte med sin mormor och moster. Mitt i leken stannar han upp och tittar på dom och säger med allvarlig ton, "Albert tycker inte om er". Och så fortsätter han leka som om inget har hänt!


    Kööööör bara!
  • Fanny b
    MrsLondon skrev 2013-10-08 21:11:51 följande:
    Tack för tipsen, men lär tyvärr inte få så mycket bättre svar. =)  Min dotter är 1,5 år Solig

    Har i hela min uppväxt känt att jag har någon med mig, så jag hoppas det är nån snäll liten person =)

    Ja, det kan ju vara så att din dotter har ärvt dina mediala egenskaper men med tanke på hennes låga ålder skulle jag om du blir rädd för det, inte tänka så mycket på detta, utan försöka lägga det åt sidan. Och sedan se om din dotter pratar mer om detta när hon blir äldre.
  • vampyria2

    Min pappa dog när sonen var runt tre år och sonen hade förstått det där med att när man dör grävs man ner och sen blir man en döskalle, så cirka tio gånger om dagen sa sonen till mig "din pappa är död och nu är han en döskalle"...hm kändes ju sisådär måste jag säga :p

  • mamita

    Usch ryser åt era berättelser!

    När min son var 3 år var vi på akuten på natten, vi var ensamma i en helt tom korridor.
    Jag gav min son vatten i en platsmugg och han sträckte fram muggen rakt framför sig och sa - vill du ha? men kom då! här ta! sedan tiitade han på mig och sa - den lilla pojken vill inte ha vatten! 

Svar på tråden Vad är det obehagligaste ditt barn sagt?