Inlägg från: Anonym (Trött) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Trött)

    Någon som levt med en haschrökare!

    Jag är nästan säker på att min man röker hasch, men han erkänner inte att han gör det. Jag vet inte i vilken omfattning. Men han har ett behov av att träffa vänner ofta. Han håller mig utanför sin vänskapskrets. Han håller hårt i mobilen. Han kommer och går lite som han vill. Jag vill bara att vi ska va som en familj! Att han ska vara närvarande och att vi ska samarbeta. Han lägger över mycket ansvar på mig. Jag har alltid fått kämpa och pussla. Jag får inte alls något utrymme för att leva mitt liv. Han har hur mycket frihet som helst. Han tränar när han vill. Träffar vänner jämt. Jag får inte ens veta vilka han hänger med. Jag har sagt att jag känner mig ensam o att det är bättre han lever själv eftersom han lever som om han vore själv. Men han tycker att han gör massor. Fast han kanske bara lämnar/hämtar på dagis o har dottern när han måste, då jag jobbar kväll. Så fort jag kommer hem från ett jobbpass går han ut. ag får ta läggning, inte ens det kan han göra.  Han umgås inte med sitt barn. Kanske går ner till lekparken om hon har tur. Ofta somnar hon för att hon inte får någon uppmärksamhet eller aktiveringem efter 21. Efter ett 13 timmars pass får jag ta läggning osv. Jag blir tokig eftersom hon då inte somnar på kvällen i tid. Utan e jättepigg när jag kommer .Han förstår mig inte alls när jag predikar om rutiner å tider. Jag är kontrollerande. Han skyller på att jag ändå inte vill(Hur ska jag kunna när jag aldrig får chans att göra något själv han tar all tid som finns till sig själv) Jag skulle vilja att vi gjorde saker som en familj i bland o även ensamma utan barn. Han borde ge mig tid för mig själv, men det finns inte. När jag jobbar kvällar/helger klagar han på att det krockar med hans träningstider. Mina föräldrar får ofta ställa upp å ta vår dotter på helgerna. Jag tycker att det är förjävligt att dom ska ha henne varje gång jag jobbar helg för att han ska göra sitt. Men dom erbjuder sig också för att de tänker att han ändå inte vill va med henne.Men han fattar inte. De är som att prata med en vägg! Vi kanske gör något med vår dotter ,men sen ska han i väg till vänner direkt när vi kommer hem. Han försvinner i flera timmar. Jag vet aldrig var han är eller är när han kommer tillbaka. Jag blir tokig när han inte svarar i sin telefon eller säger vart han ska gå! Jag får ta allting. Matlagning. Vi äter oftast själva. Han kommer sen å äter. Blir sur om det inte finns mat kvar till honom.Men det är mig det är fel på enligt honom.Jag är ett problem. Jag har försökt få honom att fatta hur jag känner länge nu, men det går inte in det blir ingen förändring. Jag är sjukt nog fortfarande kär i denna människa.. Han är lynnig i humöret. Lätt irriterad, otrevlig. Gullig,kärleksfull o mjuk om vartannat. jag blir bara sårad o besviken hela tiden, han lovar saker som han inte kan hålla sen. Han kan säga så elaka saker när han blir trängd/arg. Jag blir mer o mer bitter! Han slösar bort pengar, som han sen inte kn redogöra vart de tagit vägen. Jag behöver någon utomståendes råd.

  • Svar på tråden Någon som levt med en haschrökare!
  • Anonym (Trött)

    Ok? Jag trodde att det var drogen som var problemet kanske. Att han bara tänker på att röka på så fort han får chans. Att hans smygande och sätt att bete sig var ett resultat av att rökt på länge

  • Anonym (Trött)

    Jag är säker på att han röker. Han rör sig i fel kretsar. Många "vänner" men ändå ingen han kan ta hem eller som han umgås med egentligen. Säger inte vart han går. Fast jag vet ungefär vart han är . Håller mig utanför. Håller hårt i sin mobil. Jag har tidigare hittat sista joint delar. Rizzla. Halva cigg. Till o med små bitar av hasch längesen nu, men han döljer väl bara bättre nu. Rizzla händer att jag hittar än. Pengar försvinner fort. Han har ett jävla behov av att hänga med vänner. Han må vara egoist o kommunikationen funkar inte alls. Men haschen trodde jag var det största problemet faktiskt.

  • Anonym (Trött)

    Ok... Jag har inte så mkt erfarenhet av hasch. Men blir man inte ganska dryg av det o kan inte personligheten bli förändrad av de?
    Jag har levt så länge med den här mannen. 12 år nu. Han har brutit ner mig. Hans skiftande humör och tomma löften har jag gått på varje gång. Så starka känslor jag ändå haft för honom. Förstår inte ens själv. Han kanske är manipulativ också.För egentligen har han inte många bra egenskaper att skryta med. Beteendeproblem har han iaf, det kanske han hade haft ändå, även om han inte rökt på?

     

  • Anonym (Trött)

    Det är så konstigt.... Det blev värre för typ 2 år sen. När han fick nya vänner. Jag trodde att han slutade när vi fick barn för 6 år sen. Jag tror faktiskt att han trappade ner väldigt mycket iaf.  Han tränade mycket fotboll o det tog mycket tid så han var hemma när han inte tränade/spelade matcher.

    Men för 2 år sen  började han hänga ute väldigt mycket. Kom och gick so han kände för. Jag tog upp det, men han lev bara förbannad och det slutade med bråk. Jag flyttade till o med ut en period.

    Jag krävde att få träffa hans vänner! Däribland en tjej han lärt känna. Han lämnade till o med vårt barn till henne flera gånger utan att informera mig. Jag blev tokig! Tjejen röker också på å rör sig i det gänget som min kille rör sig i. Men jag tyckte att det var konstigt och sårande att han skaffat en tjejvän ensam,han skulle aldrig acceptera om jag gjorde liknande. Det blev bråk,efter det slutade han lämna vårt barn där.Jag får inte veta någonting om hans umgänge. Han säger att det bara är män som sitter där, men det e det inte uppenbarligen. Han bjöd hem alla,å jag kände mig som en främling. Min mans vänner å jag stod utanför. Kändes helt fel. Han kommer från Afrika kanske jag ska tillägga. De här vännerna e afrikaner. Jag e svensk. De här vännerna har inga fasta förhållanden eller jobb eller framtidsplaner. Han vill inte att jag ska träffa dom för han verkar skämmas över dem samtidigt? Han har inga andra vänner. Det verkar som att de bara sitter å röker,dricker  i hop. Han skulle aldrig ta med mig dit. Han erkänner inte ens att han sitter där. Han vet att jag hatar droger. känns som att han vill ha detta för sig själv. Ja ska inget veta, men det tar för mycket plats/tid. Familjen blir lidande. Han sköter inte sitt rökande snyggt om han nu inte vill att jag ska fatta något. Han kanske har någon diagnos, han verka sakna empati i vissa situationer?

     

  • Anonym (Trött)

    Det är nog hans personlighet då? Han är bara en obotlig egoist. Han använder ofta argumentet att han inte har någon familj. Du har dina föräldrar å syskon, jag har ingen! Det är synd om mig.Jag har bara mina vänner.Han verkar vilja leva sitt liv på sina villkor ,men samtidigt ha oss när det passar honom. Däremot kan han höja oss (mig) till skyarna när jag inte e med. Jag kan höra på omvägar att han pratat om oss och om mig, då berömmer han mig å säger bra saker om mig. Men aldrig till mig på det sättet? Hur svårt ska det vara att bara säga vad man gör , vilka man träffar? Planera tiden ,så alla blir nöjda. Kommunicera!

  • Anonym (Trött)

    Det är något som inte stämmer iaf! Han åkte till Norge nu för att få ordning på ekonomin. Han jobbar hårt där, han lovar att skicka pengar men har inte kunnat skicka så mycket än. Det e ju riktigt tufft i början där med boende osv. Han hör av sig hela tiden å säger att han kämpar för vår skull, att vi ska få det bra osv. Men när han kommer hem så springer han direkt till kompisar å är där typ hela vistelsen istället för att spendera så mkt tid som möjligt med oss. Skumma människa!

  • Anonym (Trött)

    Jag har försökt! Tusen miljoner gånger, men det går inte in. Jag kräver inte ens mycket. Bara att vi ska dela på ansvaret med barnet. Att han ska tänka på hennes behov före sina egna, som jag gör. Jag tänker på allas behov sist mig själv.... Fast han själv skryter om att han är bra o närvarand pappa. Han verkar sakna självinsikt.

    Att vi ska göra något tillsammans någon gång! Att sova i samma säng verkar va nog för den mannen. Jag borde kanske veta vilka han hänger med. Normalt vore väl att bjuda med tjejen någon gång eller ta hem dom. Men eftersom de håller på med skit hela högen går ju inte det.
     

  • Anonym (Trött)

    Ni som levt med en som använt sig av hasch. Hur har det funkat? Han döljer det, så det blir ett problem eftersom jag inte vet hur mycket eller om han gör annat också bakom min rygg. Jag blir bara mer o mer nojjig och osäker på honom.

  • Anonym (Trött)

    Det har inte blivit så här över en natt. Han har alltid varit väldigt svår att kommunicera med och fotboll och träning har varit en stor del av hans liv. Jag har fått ta på mig saker för annars skulle det inte blivit gjort och ställt upp för honom av kärlek. Han har en tendens at prata sig ur.Han har lovat mig saker. Men det är mest tomma löften. Jag har tappat mig själv på vägen. Jag har alltid fått stå tillbaka för hans behov varit viktigare, Jag har ställt upp i vårt och torrt och kört mig själv och min ekonomi i botten. Hur kan man gå bakom ryggen? Prioritera att sitta med losers o röka så fort han får chans. Han tar pengar som jag dragit in till sig själv. Jag blir lämnad ensam, hanfrågar inte ens om jag har något inplanerat? Det är fel på mig. Jag ställer för höga krav? Jag är kontrollerande. När jag ber om egen tid,så ska han göra saker precis då. Jag har fått avboka. När jag be honom umgås med oss, så är jag tråkig som inte har egna vänner eller hobbys. Många gånger har vi inte haft pengar, så jag har ändå inte kunnat göra något med mina vänner. Jag måste lämna detta livet. Han har verkligen förstört mitt liv. Ja har låtit honom förstöra min framtid. Kärleken är förjävlig.

Svar på tråden Någon som levt med en haschrökare!