Skitsnack att båda föräldrarna måste jobba heltid!

Mina barn älskade att spela fotboll , vollyboll ,orientera , åka på skidresor till vår fjällstuga ..
De är uppväxta i ett bra villaområde med massor a kompisar och blev tidigt väldigt sociala framgångsrika medborgare. Den ena är Civilekonom och den andra är Jurist. Nu har de egna barn som de uppfostrar på samma sätt som vi uppfostrade dem . Det är inte så att vi bara lämnade dem på alla dessa aktiviteter utan både Gubben och jag engagerade oss som ledare
Visst jobbade vi mycket på den tiden men när vi umgicks var det verkligen kvalitetstid .

Här jobbar båda heltid, men jag jobbar skift. Barnen på fsk 25 timmar /v. Kan också vara ett alternativ, enda negativa är att det blir ganska lite tid tillsammans hela familjen, men det funkar.

Håller med TS fullkomligt!!!

Jag jobbar 75%, maken är sjukpensionär med lägsta ersättningsnivån. Till detta har vi barnbidrag för våra tre ungar. Vi har hus, bra bil, segelbåt och husvagn. Vi äter riktig mat - mycket ekologiskt, enbart svenskt kött, inga halvfabrikat eller annan skit. Vi har fräscha möbler, bra tv, bra datorer, plattor och mobiler.

Barnen har hela och moderna kläder efter årstid och man får alltid ta hem kompisar som också får äta om dom vill. Ungarna har aktiviteter och maken har sina hobbys.

Vi lever ett helt vanligt svenssonliv förutom att vi inte åker utomlands. Maken var visserligen till Spanien i augusti, men annars spenderar vi somrarna i husvagnen vid havet eller i båten.

Barnen har aldrig varit längre på dagis än till 15 och vi har hämtat dom tidigare men då har dom inte kännt sig färdiga för dagen. Fritids har vi haft för det blir ganska ensamt att vara enda ungen på gatan som är hemma.

Det går om man vill.

Jag trivs med att jobba heltid och jag trivs med hyggliga inkomster.

Det är nämligen så det kan bli om man själv växt upp med en deltidsarbetande fattig mor som inte hade något sparkapital den dagen hennes man ville skilja sig.

För att man i efterhand har förstått hur mycket mer andra barn har fått göra och lära sig (jag fick mest göra aktiviteter som var gratis eller som jag kunde ta mig till själv för vi hade inte råd med bil) och hur mycket mer världsvana de har blivit p.g.a. att deras föräldrar kunde resa och visa dem världen, fixa språkutbildningar utomlands, ordna praktik i andra länder.

Jag kan utan att överdriva säga att det har skadat mina möjligheter att ta mig fram i världen att jag aldrig fick det där, och naturligtvis vill jag ge mina barn bättre möjligheter om jag kan.

Så jag har levt ert deltidsarbetande fattigliv som barn och jag förkastar det. Det kan möjligen duga åt den som inte har något emot att bo i samma håla livet ut och ha ett medeltråkigt underordnat jobb. En del människor vill  mer än så, men till det krävs så väl hårt arbete som vilja och investeringar.