Anonym (Osäker...) skrev 2013-11-23 09:58:49 följande:
Tack för gratulationen! Den här situationen gör att vi knappt är glada över det mirakel som denna graviditet faktiskt är. Bebisarna kommer ju dock födas innan vi flyttar, så en viss känsla av att bli ersatt tror jag blir svårt att undvika. Vi skulle heller aldrig bara flytta, utan att soc fått hitta den minst smärtsamma lösningen av långsam utfasning/överflyttning. Och självklart skulle hen Alltid vara välkommen och vi skulle naturligtvis förtsätta hämta och lämna vid sådana tillfällen. Men kan vi verkligen flytta...? Usch, det känns så fel allting. Att lämna hen. Att uppfostra våra barn utan nära kontakt med familjen. Att orka med två bebisar på en gång utan något stöd/uppbackning... Det är verkligen pest eller kolera.
Men du/ni kan ju tala om att du väntar två små själv och att ni planerar att flytta men att ni älskar den lilla parveln och att ni kommer ses en då, kan man inte lägga upp som att hen kommer få små syskon eller nåt sånt? Jag har ingen erfarenhet av detta så jag spånar fritt men jag tycker ni är fantastiska som släppt in en liten så i er familj så på nåt sätt vlir den ju extra "stora syskon" till era egna som jag tänker
