Jag har en tio år yngre man och en 20 år yngre andra man

Tycker de båda är lika utseendemässigt. Maken ser yngre ut än vad han är och pojkvännen ser äldre ut än vad han är. Till mognad är de oxå lika.

Pedofili är det inte, kanske som högst en släng gummsjuka.

Tror inte de varar livet ut, men inte p.g.a ålder utan folk växer ifrån varandra lättare i vår snabba informationssamhälle där människan inte slutar att utvecklas kring 20. Jag har relationer bakom mig med varierande åldersskillnader, vissa på något år andra på flera år och ingen har tagit slut p.g.a ålder utan av att våra personligheter passade inte längre varandra. Mina 5 år med maken har varit underbara, förhoppningsvis fortsätter vi länge till.

Tråkigt att du känner dig äcklig. Hoppas du kommer över det. Titta ska du väl ändå kunna göra med glädje? Äcklig är du inte som uppskattar motsatta könets skönhet.

De känner absolut till varandra, vi har sett film tillsammans och då höll jag båda i händerna. Jag visade upp den yngre innan det hände något och fick tillåtelse till att ha honom. Deras åldersskillnad mellan den märks inte, mellan mig och dem märks det kanske lite men inget som stör mig. De ska få vara sig själva. Uppför de sig illa eller annat som kan hända i relationer så säger jag ifrån så som vilken flickvän som helst.

Spännande? Nä, älskar bara ena och är kanske förälskad i den andre.

Att va? Hahahaha! Nä fy fan! Vi tre kommer från helt skilda håll geografiskt och genetiskt.

Måste rätta mig där, de ser inte lika ut utan de ser ungefär lika gamla ut.

Min mamma och syskon och några (de flesta) vänner vet om hur jag är. Berättade i somras om att jag söker efter andra partner.

Ja, jag är polyamorös. Jag jobbar på att låta min första få ha sex med andra. Men de går sakta, är svartsjuk av mig. Han har fått börja sexchatta med andra (duktig jag är! *ironi*).

Vill helst ha dem för mig själv.

Mina killar är inte alls svartsjuka. De till och med gillar varandra som vänner. De blir mer och mer vänskapssökande med varandra. De är inte poly men skulle inte tacka nej till lite äventyr med andra. Maken har erkänt intresse, nye är för finkänslig än.

Ja, inte skulle det vara lönt annars. Jag visar båda att de betyder mycket för mig. Mannen att jag älskar honom och att jag aldrig kommer tillåta någon få ta hans plats och tvån att jag är kär i honom och att han är viktig men måste acceptera att mannen finns och försvinner inte. Han måste inte vara med mig så att säga.

För mig har det inte räckt med en. Redan som 14 åring så fantasiera jag om att jag bodde med två män tex, hade inte sextankar utan romantiska drömmar. Jag förstod inte alls det då. Senare blev jag äcklad av mig och försökte leva så som man ska och mina relationer höll inte för det fattades alltid något. För första gången känns det så som att jag är hel i en relation, krävdes två! Konstigt ja. Men så är det tydligen.

Vi testa i nyår. Det var väl trevligt men det är så mycket mer givande att ha dem var för sig.