Födde min son i v. 27+1

Tack och grattis till eran son oxå!

Vi fick oxå åka hem mellan tisdagen och blev inskrivna på onsdagen. Kände oxå att det var fruktansvärt att ha en död bebis i magen, ville bara att dom skulle ta ut barnet så fort som möjligt. Men nu i efterhand känns det skönt på ngt sätt att ha fått chans till att föda sitt efterlängtade barn iaf. Som ett slags avslut. Plus att tiden man gick och väntade på sjukhuset att man skulle föda så hann iaf jag få ett slags lugn inför förlossningen och för hur jag skulle reagera när jag såg mitt barn. För i början hade jag en tanke på att jag inte ville se barnet. Men sen efter några dagar så kände jag att jag verkligen ville se mitt barn. Och sen under förlossningen och BM frågade om jag ville ha upp honom på bröstet så tvekade jag inte. Det var en underbar obeskrivlig känsla blandat med sorg och lycka över att få se sin lilla pojke.

Hoppas ni får någon förklaring på vad som hänt, tror det kan vara lättare att gå vidare om man får en förklaring. Men självklart är man orolig över vad som kan vara fel. Vi ska få reda på vad som hänt den 17/12. Så jag bara väntar och samtidigt rädd för att det ska bli den dagen.

Har ni några planer på att försöka igen?

Kramar

Jag förstår verkligen hur du tänkte där med att personalen var "taskig" med att låta en gå runt med en död bebis i magen. Kändes helt fruktansvärt. Men dom förklarade för mig oxå att dom inte gjorde operation pga alla risker. Sen hade man även haft ett synligt ärr resten av livet. Även fast man alltid kommer ha ett ärr i hjärtat efter detta tragiska.

Detta var oxå vårat första barn. Men vi har redan pratat om att försöka på nytt. Det känns nästan som att kroppen skriker efter att få vara gravid igen. Så vi har tänkt spara alla våra bebis grejer som vi köpt men har allt instängt i ett eget rum så vi behöver inte se allt.

Är jobbigt att gå runt i affärer tycker jag, då jag fortfarande kollar priser på blöjor och bebis artiklar och ibland får känslan av att handla och bunkra upp inför ankomsten av barnet. Men får hejda mig varje gång. :(

Jag har även planer på att börja jobba igen efter nyår. Min sambo börjar jobba nästa vecka. Vill försöka komma in i vardagen så fort som möjligt. Även fast man mår dåligt varje dag och egentligen bara vill ligga i sängen och gråta pga sorgen.

Tror det kommer bli tufft i februari då Ludvig var beräknad den 19:e. Men jag försöker se frammåt och försöka hitta någon mening med allt det tragiska. Men det är svårt. Man är iaf en erfarenhet rikare.

Sen har jag pratat men min BM och hon sa att jag under nästa graviditet kan få tätare kontroller och lägga upp en lite annorlundare plan för graviditeten än vad som är normalt. Jag kommer oxå vara livrädd för att det skulle hända igen och jag kommer begära att dom ska göra tester på mig för att kunna upptäcka GBS och där kunna få behandling så att barnet har chans till att överleva. Sen kommer jag även vilja ha fler UL och CTG.

Kram

La Luna: Beklagar verkligen. Men vill även säga grattis till dottern.

Det måste verkligen blivigt en chock för er och jag kan inte riktigt föreställa mig hur det hade varit att få döds beskedet och sen föda barnet några timmar senare. Då hinner man ju inte förbereda sig mentalt. Även fast jag tänkte som så att jag bara ville ha ut barnet så fort som möjligt så kan jag i efterhand känna att det var bra att det tog den tiden det tog. Vi fick ju beskedet på tisdag kväll och han föddes på fredagen 14:55. Så min kropp ville verkligen inte samarbeta med medicinerna jag fick för igångsättning.

Vi vill börja med bebisverkstaden så fort som det bara går. Och sen hoppas på att man har bättre lycka nästa gång. Men jag tror inte att det kommer vara en smärtfri graviditet nästa gång. Rädslan av att det ska hända igen kommer vara ngt som kommer plåga mig är jag rädd för.

Jag bor 4 mil utanför Halmstad men födde på förlossningen i Halmstad. Och personalen där var helt underbar! Dom har verkligen varit ett stöd under hela vistelsen både för mig och min sambo.

Fick era män oxå stanna och bo på sjukhuset under hela tiden?

Vart kommer du själv från?

Stella13 : Ja det är kanske lite tidigt att jag redan vill börja arbeta i januari men jag kommer nog inte klara av att gå här hemma själv längre än till januari. Kan förstå att tankarna far iväg när man går hemma själv och jobbigt att kanske inte alltid ha någon att kunna ventilera sina tankar med.

Sen jobbar jag som timvikarie på en gruppbostad så det är inte alltid man har jobb planerat frammåt så ibland är man ledig några dagar mellan arbetstillfällena. Och att jag kan bestämma vilka dagar jag vill jobba eller inte. Men sen måste jag även jobba för att tjäna pengar.

Jag hoppas och håller tummar och tår för att du snart är gravid igen. :)

Jag kan ju förstå hur mycket ni längtar. Jag hoppas veckorna frammåt går fort så jag och min sambo oxå kan börja att försöka bli gravida igen. Tog det lång tid innan ni blev gravida med era barn?

Hur gamla är ni om man får fråga? Själv blir jag 24 i slutet på dec.

Jag har oxå funderat på om man skulle vilja bli smittad nästa gång. Eller igångsatt. Men jag tror jag kommer bestämma mig om det när jag väl är gravid och det har kommit en bit in på graviditeten. Det är ju trots allt bra för barnet att allt sker så naturligt som möjligt. Kanske hade mitt tankesätt varit annorlunda om Ludvigs graviditeten hade varit längre gången som eran. Men jag kan hålla med om att det skulle nog vara en liten trygghet att bli smittad några veckor innan Bf nästa gång.

Stella13 : Ja det är kanske lite tidigt att jag redan vill börja arbeta i januari men jag kommer nog inte klara av att gå här hemma själv längre än till januari. Kan förstå att tankarna far iväg när man går hemma själv och jobbigt att kanske inte alltid ha någon att kunna ventilera sina tankar med.

Sen jobbar jag som timvikarie på en gruppbostad så det är inte alltid man har jobb planerat frammåt så ibland är man ledig några dagar mellan arbetstillfällena. Och att jag kan bestämma vilka dagar jag vill jobba eller inte. Men sen måste jag även jobba för att tjäna pengar.

Jag hoppas och håller tummar och tår för att du snart är gravid igen. :)

Jag kan ju förstå hur mycket ni längtar. Jag hoppas veckorna frammåt går fort så jag och min sambo oxå kan börja att försöka bli gravida igen. Tog det lång tid innan ni blev gravida med era barn?

Hur gamla är ni om man får fråga? Själv blir jag 24 i slutet på dec.

Jag har oxå funderat på om man skulle vilja bli smittad nästa gång. Eller igångsatt. Men jag tror jag kommer bestämma mig om det när jag väl är gravid och det har kommit en bit in på graviditeten. Det är ju trots allt bra för barnet att allt sker så naturligt som möjligt. Kanske hade mitt tankesätt varit annorlunda om Ludvigs graviditeten hade varit längre gången som eran. Men jag kan hålla med om att det skulle nog vara en liten trygghet att bli smittad några veckor innan Bf nästa gång.

La Luna: Vad skönt för er att ni kom hem så fort efteråt. Men det måste vart tufft. Jag är glad över att jag var på sjukhuset så länge. Jag fick åka hem två dagar efter förlossningen pga att jag hade någon inflammation i kroppen och fick antibiotika dropp (sammanlagt var vi 5 dagar på sjukhuset). Visst längtade jag hem men när jag väl kom hem så kändes allt så tomt och jag var livrädd för att möta folk. Grät mest helatiden. På sjukhuset hade man ändå alla sköterskor som tog så väl hand om oss och sen var man plötsligt så ensam på ngt vis även fast vi hade varandra. Jag hade aldrig klarat detta utan min underbara sambo.

Jag känner mig inte så rädd för att inte kunna bli gravid igen. Försöker hålla humöret uppe och tänka positivt när det gäller en ny graviditet. Det känns som att det är lättare att kunna gå vidare då. Sen får det helt enkelt ta den tid det tar. Även fast jag också känner att jag vill vara gravid nu med en gång. Jag har fortfarande avslag så får vänta några veckor till. Till oss sa dom på förlossningen att vi skulle vänta med sex ca 6 veckor och sen låta mensen komma igång 1-2 ggr innan man börjar försöka igen? 

Vad jobbigt för er både La Luna och Stella13 att ni inte kan sova så bra. Själv har jag inte haft några problem med att sova. Men känner likadant när jag vaknar, varför vaknade jag över huvudtaget? Eller så tänker jag att jag vill bli väckt ifrån denna mardröm som jag lever i.  

Våran jul kommer bli av som planerat. Men det känns inte alls lockande att fira den över huvudtaget. Vi ska fira den hemma hos oss med svärföräldrarna och sambons mormor och farmor. Och sen ska jag åka till mina föräldrar och syskon med familj och fira en julafton till på annandagjul.

Nu när detta har hänt er har ni då fått höra om andra i er närhet som varit med om samma? Vi har fått höra från många vi pratat med att dom varit med om ngt liknande. Och det är anmärkningsvärt vad många det är som håller tyst om sånt här men börjar prata om det då det händer andra. Jag kommer iaf inte att sluta prata om Ludvig om några år. Han kommer trots allt vara mitt första barn.

Har ni gjort begravningar eller vad har ni för planer kring det? Vi ska låta Ludvig kremeras och sen läggas i minneslunden. Och vi har inte tänkt ha någon begravning.

Jag hoppas också att vi snart plussar alla 3! :D

Ush, beklagar verkligen! Kan verkligen förstå hur tankarna går hos dig. Men som La Luna skrev så kommer det kännas bättre efteråt att fått föda sitt barn vaginalt.
Massa styrkekramar till dig!!

Stella13: Vill skicka alla styrkekramar till dig inför imorgon! Och hoppas det kommer ge svar på era frågetecken. Kram!

Grattis till din nya graviditet. :) tog det lång tid för dig att bli gravid igen?

Tragiskt att läsa att du fått avbryta en graviditet. :( måste vart jobbigt!

Vi har inte fått veta mer än att barnmorskan på sjukhuset berättade att dom hittat GBS i Ludvigs blod. Men jag har massa frågor ang detta på återbesöket den 17:e dec. Så ska försöka få svar på allt då ang vad man gör vid nästa graviditet m.m. Det står även om GBS:en i min journal jag fick med mig ifrån sjukhuset, att det upptäckts i Ludvigs blod. Sen hade även jag GBS på livmodertappen och i urinen.

Jag kan verkligen förstå att du känner dig orolig! Men det är nog ändå bra att veta att du har GBS och att dom följer upp det med kontroller vid varje BM besök. Och att du ska få antibiotika vid förlossningen. Hur långt gången är du? Jag har bara läst mig till lite information ang GBS och det står på många sidor att det är vanligt hos kvinnor att vi har GBS och det är ytterst sällan som barnet blir smittat. Jag vet inte om Ludvigs navelsträng hade ngt med att göra att han blev smittad då det bara var 2 blodkärl i den och att han då kanske var lite svagare pga det. Men det ska jag försöka få svar på hos läkaren som sagt.

Det enda vi hört är oxå att vi ska få extra kontroller vid nästa graviditet. Men ska försöka få mer utförlig förklaring på vad dom menar med det oxå på återbesöket.

Det är bara bra att få frågor. För då kan jag få fler frågor att skriva upp till återbesöket! Så jag är bara tacksam för alla frågor. :)

Kram

Ush vilka hemska kommentarer och läkare vissa råkat ut för!! Det är ju helt sjukt. Vissa borde inte jobba innom vården! Blir så arg när man läser att folk blir illa bemötta. Ush då.

Tragiskt besked, men det kanske ändå känns skönt att veta att det inte är ngt fel på dig iaf? Då borde hoppet stärkas för en ny graviditet. :)

Sa dom ngt om chanserna för att det skulle hända igen?

Kram

Sinni: Skönt att höra att ni haft ett så bra bemötande inom sjukvården! Jag hoppas vårat återbesök kommer bli bra och det tror jag för den BM som förlöste oss jobbar då och en läkare som gjorde vårat fostervattenprov. Så vi vet ju redan vilka vi kommer möta på återbesöket så det känns lugnt.
Åh vad härligt då är det inte många veckor kvar! :) Kan tänka mig att du är orolig och har varit det under denna graviditeten. 

 Ludvig var vårt första barn men vi har redan pratat om att försöka igen så fort som möjligt.

Ang begravning så fick vi välja hur vi ville göra. Vi har valt att inte ha någon begravning pga att han ändå var rätt liten. Så han skall kremeras och sen bli begravd i minneslunden i våran kommun. Och vi ser kyrkan ifrån vårat hus så det känns skönt att veta att hans aska inte alls är långt hemifrån. <3