Anonym (På riktigt bittrast av precis ALLA) skrev 2016-01-20 22:46:44 följande:
Du har ju helt rätt. Jag antar jag har svårigheter med att bryta upp av någon anledning. Dels någon oupptäckt djupt sittande anledning men också den simpla att jag gillar det övriga som kommer med tvåsamheten som resor, middagar som jag ordnar för oss och våra vänner, helgutflykter mm. Jag har inte tillräckligt många och nära vänner för att få dessa behov tillgodosedda annars. Och det är svårt att hitta en partner, så svårt att jag inte förväntar mig mycket i framtiden. Jag drar till mig svin som bara vill playa såvida jag inte sänker mina krav enormt (vilket jag gjort i detta fall och se hur det gick).
Så det är detta som jag behöver jobba på. Man kanske undrar varför jag klagar, när jag ändå inte är villig att frigöra mig från denna relation. Tog helt enkelt tillfället i akt när tråden ändå var på det ämnet. Möjligtvis hoppades jag på någon input i huruvida det är 100% (eller kanske 50%) möjligt att ha noll sexliv med en livslång partner eller om det är 100% att det spricker.
Det är klart det går att leva i en tvåsamhet helt utan sex, men den som vill ha sex gör stort våld på sig själv då. Samma sak gäller tyvärr den som inte vill ha sex om den har sex i alla fall, då gör den våld på sig själv.
Jag har gått hos en psykolog och pratat om mitt liv om mina svårigheter att bryta mig lös från destruktiva förhållanden. Hon (psykologen) gav mig tipset att varje gång man känner sig förbisedd, oduglig, oattraktiv mm skall man tänka att det är helt ok att det är så för det ingen annan än jag själv som väljer att vara i den här situationen. Jag kan när som helst resa mig och gå från relationen. Min partner tvingar mig inte kvar och min partner visar tydligt vad som är viktigast i den personens liv. Allt är mitt eget aktiva val.
Detta kommer i förlängningen leda till en av två saker. Antingen blir man nöjd med situationen eller så inser man att det våld jag gör på mig själv är inte acceptabelt. I det sista läget så går man från relationen.
