Min pappa ligger på dödsbädden och jag kan inte hantera det:(

Jag vet inte vad jag ska säga egentligen.. har erfarenhet av liknande fast då gällde det min morfar ( han stod mig nära som en pappa ) när han hastigt gick bort i cancer så var mina barn 1, 4 och 9 år gamla. Min man jobbade mycket och jag studerade och jobbade på timmar då och då. Jag vet inte hur jag lyckades ta mig igenom detta men jag fick väl några oanade krafter?!... sov väldigt lite under denna period, satt mkt hos min morfar, hjälpte till med praktiska saker. Att vara behjälplig och sysselsatt kändes bra för mig! 
Jag försökte mentalt förbereda mig på att han skulle lämna oss. Jag grät, jag var arg, jag var samlad och allt möjligt på samma gång. Man måste tillåta sig att släppa fram sina känslor. Det gör ingeting om barnet/barnen ser att mamma är ledsen... dom förstår, barn är kloka. 

Att ta kontakt med kurator el liknande kan vara en bra ide tycker jag, där kan man få mkt hjälp ( jag gjorde det ) hon hjälpte mig att komma vidare, att kunna se ljusglimtar mitt i sorgen. Tillåt dig ta hjälp ! vet att det kan ta emot , det gjorde det för mig.. men att få prata med utomstående kan hjälpa otroligt mycket. 

Jag vet inte om mitt svar var till någon hjälp men jag kände att jag var tvungen att skriva.

Du kommer att klara detta , även om det är en väldigt jobbig situation du befinner dig i. Många kramar <3

Förstår att du känner rädsla inför att se en död person. Speciellt en person som står en nära. 
Jag har sett många döda personer eftersom jag arbetat på en palliativ avdelning och även nu jobbar med sjuka människor. Jag har sett två nära anhöriga. Det går inte innan att föreställa sig, men jag kan berätta att en död person är fin, man brukar se hur fridfulla dom ser ut, det är inte läskigt. Allt är bara tyst och lugnt. självklart sorgligt men samtidigt kunde jag känna en lättnad att det är över, lidandet och smärtan som personen kanske fått uppleva på senaste tiden är borta. 

Din pappa ska inte behöva lida med smärtor/oro/ångest osv det kan sjukvården se till. 
Du behöver inte göra nåt speciellt hos din pappa, det räcker att finnas där.. även om din pappa inte verkar närvarande så kan vara bra att tänka på att hörseln är det sista som lämnar en människa. 
Sen det viktigaste av allt . Vad du än gör eller bestämmer dig för så finns där inget rätt eller fel. Sitt hos din pappa om du känner att du klarar av det, vill det? man behöver inte. Man kan välja att inte se sin pappa efter han gått bort om det känns för jobbigt. Man kan säga "farväl" innan..ta avsked på det sätt man tycker känns bäst. 

Det är viktigt att du tar hand om dig på bästa sätt för att orka med en sån här jobbig tid. Be om hjälp. Vi människor är till för att hjälpa varandra. 
Ett sista tips som hjälper många, börja blogga eller om inte det, skriv dagbok. Skriv skriv skriv. Det hjälper också! 
Att få ur sig sina tankar och funderingar och även kunna blicka tillbaka flera år senare om man vill. 
KRAM