En fråga

Jag har endometrios. Vid mens brukar det kännas som om en sten är på väg ut genom urinröret och jag kan inte kissa på 20+ timmar i sträck, trots att jag är jättekissnödig och tar i allt jag kan, musen bara laggar.
Kräks mkt, kallsvettas och så fort jag försöker resa mej svartnar det framför ögonen.
När låsningen väl släpper rinner det kiss konstant istället i ca 10 dagar (har mens 6 dagar)
Det är på den nivån att just när jag duschat färdigt, så den tid det tar att lyfta benen över badkarskanten har det runnit enda ner till fötterna igen. Jag brukar använda blöjor då.
När jag var 21 fick jag träffa en uroterapeut som tyckte att jag skulle göra knipövningar, vilket jag tyckte var märkligt. För antngen rinner det hela tiden. Men under de övriga två veckorna i månaden så kissar jag ju aldrig på mej om jag hostar, anstränger mej lr dyl
Är inte såna där övningar mest för dom som fött barn och sådant?

Jag sa att inkontinensen hängde ihop med mensen, men uroteraeuten sa att det inte fanns något sådant samband utan bara var en slump.

Jag hade tidigare gjort ultraljud på gyn, där det konstaterats att jag haft stora blödningar utanför livmodern och misstanke fanns om endometrios. Som jag förstått det får man vid enmometrios sammanväxningar i nedre regionerna, så jag frågade uroterapeuten om inte endometriosen kunde växa in i urinblåsan, men hon hävdade att det var fysiskt omöjligt. Istället trodde hon att jag blivit inkontinent pga att jag var deprimerad. Så ett symptom på depression är att det rinner kiss ner i skorna när man går? ^^
Det var en nyhet. Hm. Jag slutade gå dit för jag tyckte det var menlöst.

Sen fick jag träffa en specialist på kvinnokliniken som sa att mina symptom påminde om en patient hon haft där livmoderslemhinnan växt in i urinblåsan, jag fick hormonbehandling, på två månader blev jag 90% bättre.
Under ett och ett halvt år hade jag inte ett enda "sten genom urinröret" anfall, ingen mens!! och ytterst lite inkontinens, bara några få dagar, istället för nästan två veckor i månaden som förut.
Det var rena semestern! Sexlusten och humöret på topp

Tyvär har alla mina symptom kommit tillbaka (inte mensen dock) känns ständigt som det är stenar i urinröret, knivhugg i ryggen, kramp kring äggstockarna, bajsar blod dagligen. Ständig inkontinens, gör ont bara att stå upprätt

Jag har läst runt på nätet och sett att anra blivit mkt bättre efter att de opererat bort livmodern. Det frågade jag om redan då jag var 22, men fick höra att jag var för ung, minst 30 skulle jag vara. Nu är jag 29, blir 30 i år.
Man kommer tydligen i klimakteriet vid en hysterektomi, och jag får höra
: "Men du är bara 29, vad hemskt att komma i klimakteriet!"

Jag frågade min mamma om hon kommit i klimakteriet. Hon sa "Ja" Jag frågade om det var jobbigt "Nej"
Om hon hade värmevallningar "Nej"
Vad är då negativt med klimakteriet. Är det inte bara skönt att komma i klimakteriet så tidigt som möjligt och slippa mensen?
Någon som kan förklara detta?

Apropå värmevallningar, så på den tiden jag hade mens hade jag alltid värmevallningar veckan före mens, redan som 18 åring. På den nivån att jag vaknade mitt i natten av att jag kokade och kände mej febrig, svetten rann nerför ryggen och jag var tvungen att gå och öppna fönstret och sticka ut huvudet, även mitt i vintern för att kyla av mej. Så värmevallningar, know the feeling. Om det är det värsta med klimakteriet, så a piece of cake, jämfört med denna ohyggliga smärta.

Jag har inga tjejkompisar, så har ingen att diskutera såna här tjejsaker med, så därför jag skriver här
Någon som gjort hysterektomi, får gärna skriva några rader, lr någon annan.
Jag har aldrig varit på dehär forumet förut, så ledsen om jag postat i fel forumdel? Men jag tänkte att här finns väl kvinnor och dom har äggstockar, åsikter och grejer. Kanske finns en vänlig själ som kan guida en vilsen flicka.

Usch, det var ingen rolig historia du beskrev alls! Vilken jobbig situation!

Första steget tycker jag är att du skall ta kontakt med Endometrioscentrum i Uppsala. Antingen genom att ringa dem direkt, eller genom att få läkaren att skriva en remiss. Jag vet inte hur mycket de kan hjälpa eller hur lång väntetid de har, men det är i alla fall experter på endometrios och du bör kunna få bättre hjälp där.

Endometrios är en jättemysko sjukdom med väldigt skumma symptom. Själv fick jag i flera år höra att det att jag kände mig förkyld och febersjuk vid varje mens inte alls hade med mensen att göra, utan bara var en slump. Ändra tills de upptäckte endometrios (efter att ha missat det en gång) och operation var enda utvägen (enligt dem).

Att komma i klimakteriet är inte hela världen. Nu har jag tack och lov inte kommit till riktiga klimakteriet än, men när man gör IVF (provrörsbefruktning) så "nedregleras" man ofta, vilket innebär att man tar hormonmediciner som så att säga "stänger av" kroppen och försätter den i klimakteriet. Inte superkul med vallningar och torra slemhinnor, men definitivt bättre än endosmärtor.

Vilken hormonbehandling går du på? Vanliga p-piller eller något starkare? Grejen är ju att om du går på starkare behandling så kommer du ju i klimakteriet ändå och mensen försvinner, och det kan absolut vara värt att testa.

Endo kan definitivt växa på alla möjliga ställen (även om inne i blåsan låter lite skumt, men den kan ju sitta på utsidan och irritera till max). Min gyn berättade att hon till och med hade träffat någon som hade endo i tummen - väldigt ovanligt, men det kan hända.

Tyvärr är kunskapen om endo fortfarande väldigt dålig, så man får ofta läsa massor själv och sedan slåss med både näbbar och klor för att få den behandling man vill. Jag tycker det låter väldigt drastiskt med en hysterektomi - dels för att det inte är säkert att det hjälper (tyvärr är det så) och dels för frågan om du är helt säker på att du inte vill ha barn? Du är ju i en ålder då fler och fler runt dig skaffar barn, och då kan det vara så att man ändrar sig, om man inte redan är helt övertygad om att man inte vill ha det.

Mina råd blir alltså: 1. Kontakta endometrioscentrum och fråga hur du gör för att få komma dit,
2. Försök att hitta en läkare som verkligen kan endo, och som vill hjälpa dig
3. Läs på och föreslå eventuellt starkare hormonbehandling där du blir så kallat "nedreglerad"
4. Försök få till en operation så att de kan gå in och titta hur det faktiskt ser ut där inne med sammanväxningar och liknande.
5. Läs allt du kan om endo, gärna även på engelska. Det finns många "huskurer" med dieter och vitaminer som hjälper vissa, men man får läsa sig fram till vad som kan passa en själv.

(Och så mitt standardråd som jag säger till alla: För en journal över hur då mår varje dag. Det kan vara väldigt värdefullt sedan när läkarna säger att saker inte hänger ihop, för då kan du visa ett utdrag över typ sex månader där det står hur du har mått varje dag. Plus att det är lättare för dig själv att se mönster och kanske även hitta saker som hjälper.)

Lycka till!

(I tråden "Vi med endometrios 5" hittar du också många diskussioner kring endo. Det kan vara värt att fråga där om du inte redan kollat in den.)

En fråga

INNEHÅLL