Hur ska jag klara av det?

Jag födde min son för 2,5 månad sen och minns förlossningen ganska tydligt. Jag var också jätte rädd att födda innan och var ännu räddare för kejsarsnitt. Har du pratat med din barnmorska på mvc om din rädsla? Min barnmorska var jätte snäll och föreslog att jag skulle åka till sjukhuset och se hur miljön i ett förlossningsrum såg ut. Det var för att jag skulle känna mig trygg. Jag fick även se en jättefin förlossningsfilm som berättade ganska bra hur det gick till. I förlossningsbrevet skrev min barnmorska om min oro och ville att sköterskorna skulle titta till mig lite extra. Vilket dem också gjorde, en av sköterskorna hade egentligen slutat sitt jobbposter men valde att stanna kvar hos mig tills jag födde. För min del så var rädslan borta när det var dags att föda. Tänkte inte ens på att vara rädd, hann inte med det eftersom man är så fokuserad då. Jag fick lustgas och epidural. Jag hade också hört att det gör ont att få epidural men på mig så kände jag ingenting men Gud vad skönt det var efteråt! All värk var borta ända fram tills det var dags att knysta. Epidural är ju ryggmärgsbedövning så du kommer inte att se själva sticket. Min förlossning tog tolv timmar och jag fick en andra grad sprickning och hade rester av moderkakan kvar. Operationen gick bra och jag var bedövad hela tiden. Kände ingenting. Efteråt när all bedövning släppt så gjorde det ont men inte så farligt som jag först trodde. Mest ömt och det var avslaget som var mest jobbigt. Nu när jag ser tillbaka på det hela så kan jag faktiskt tänka mig göra om det. Omföderskor sägs ha det lättare. Det som gjorde mest ont för mig var när huvudet skulle ut. Men det gick ju också över ganska fort.