Hjälp mig igenom detta!!! Avbruten graviditet på grund av allvarligt kromosomfel - triploidi
Ååh, jag vet vad du går igenom just nu och jag tänker på dig. 
Jag avbröt min graviditet sommaren 2012 pga trisomi 13. Jag hade då gått 15 fullgångna veckor. Om det är någon tröst så kan jag säga att det värsta går du igenom just nu. Tiden från beskedet till själva avbrytandet. Den tiden gick jag omkring inne i en bubbla och kunde inte förstå hur folk kunde leva som vanligt utanför bubblan. Det gjorde så fruktansvärt ont och jag var livrädd för "förlossningen".
När avbrytandet var klart och vi fick åka hem kände jag bara ett stort lugn och det kändes så skönt att det var över. I två dagar mådde jag faktiskt ganska "bra".... Men på tredje dagen bröt jag ihop och bara grät floder och kände mig så tom. Ringde kuratorn och fick komma dit direkt och hon sa att jag reagerade fullkomligt normalt. Nästan alla känner så. Först är man så glad att det är över och sen efter några dagar kommer sorgen. Det jag tyckte var jobbigt var att alla graviditetskänningar försvann så fort. Det kändes inte som om jag varit gravid över huvud taget.
Vi tittade på bebisen och det ångrar jag inte idag. Jag var jätterädd att den skulle se ut som ett monster med alla dessa missbildningar som konstaterats, men allting var ju så litet så det var inget som ens syntes om man inte visste om det. Vi valde ett anonymt omhändertagande.
Vi valde sedan att ta en liten paus på några månader innan vi började försöka igen. När vi sedan började försöka blev jag gravid igen efter bara två månader. Idag har jag en liten fin och frisk kille på 5 månader. Det var en fruktansvärt jobbig graviditet och jag förträngde att jag var gravid fram tills vi fick FVP-svaret att inga avvikelser hittats. Efter det började jag inbilla mig att det skulle vara andra fel... Först efter RUL tvingade jag mig själv att försöka vara glad och se framåt.
Så mitt råd till dig är att självklart ska ni försöka igen men känns det inte rätt nu så vänta ett par månader. Ta all hjälp ni kan få av vänner, familj och kurator just nu. Den där känslan av overklighet och fan, fan, fan... den blir lättare med tiden. Just nu kan du bara ta en dag i taget. Lycka till på fredag. Kram!