• Anonym (same)

    Jag hade lämnat om det inte vore för.....

    Läst igenom alla sidor. Sitter i liknande situation. Tyvärr är jag för feg för att göra något åt situationen.
    Jag vill inte misslyckas igen. Vi har testat med familjerådgivning men maken tyckte det var bortkastad tid.

  • Anonym (same)
    Drömtjejen skrev 2014-01-30 23:09:31 följande:

    Då vill han inte va? Älskar ni varandra? Varför är du feg? Kanske är det precis som för TS.mannen bästa vän och dessvärre inte kär längre. Eller av ekonomiska skäl. Eller som anonyme 40 plus. Oavsett så ger det huvudbry för alla säger att gräset inte är grönare på andra sidan. Där växer bara en annan sort skulle man kunna säga. Maken din är inte mottaglig, det var inte min heller. Man ska orka gå igenom processen i detta och då är det behändigare att vara feg och så småningom ha en affär vid sidan om. Kram på dig:)
    Älskar? Nej jag är inte kär, ekonomin spelar in en stor roll. Min make är inte mottaglig heller. Eller så är han så bra på att låtsas som att allt är okej. Kram på dig med.
  • Anonym (same)
    Drömtjejen skrev 2014-01-31 07:10:00 följande:
    Då skulle inte jag kalla det för feghet utan respekt för ert förhållande och barnen. Förr så tänkte jag alltid att det var en typ av misslyckande att inte förbli gift. Jag tänker inte så längre. Jag börjar mer och mer att tänka likt de andra kloka råden i tråden att det är ett svek mot sin egen person. Att förneka sig själv lycka och välbefinnande och det som motiverar en att leva fullt ut är ett svek. Man gör våld på sig själv. Det har tagit mig lång till att inse det och efter många samtal med vänner om varför de tog steget att lämna har jag insett att alla förhållanden är olika och människor prioriterar olika. Det är när man sätter sig själv i tredje rummet och gör saker som inte alls gagnar en själv, som varningsklockorna började ringa och drömmen om ett eget liv tar fart.
    Ja du är klok drömtjejen. Känns som man blundar och kör på.
  • Anonym (same)

    Ja det är rätt ovanligt att man lyckas hålla kärleken vid liv under sin livstid. Man måste dra åt samma håll. Mina föräldrar firade sin 49-åriga bröllopsdag för en månad sedan. Hemligheten är att dom kämpat åt samma håll. Inte tagit den andra föregivet.

  • Anonym (same)
    Drömtjejen skrev 2014-02-03 19:07:37 följande:
    Jag tror också att det kan vara svårt att hålla kärleken vid li, men jag tror snarare att det är jättesvårt att hålla passionen och kåtheten vid liv efter 15- 20 år. Det är väl då man börjar experimentera med andra i förhållandet. Man vill ha kul. Det finns mycket tabu som att ha nån vid sidan om eller vara en som öppet träffar andra. Oavsett vad man gör åt situation måste man kunna leva med sig själv. Det finns många därute som känner som TS och några andra som skrivit i tråden. Det är lätt att tro att man är ensam om att känna sig förbrukad och placerad på glasberget. Inte vill man bara vara sexpartner utan egentligen vill man nog ha någon att älska passionerat och innerligt med och att den man gör det medska känna samma sak. Big love.
    Ja det är svårt att hålla kärleken vid liv, framförallt när den ena parten kör sitt race som tror att man måste sköta om kärleken. Som min mor sa till mig visst har det funnits tillfällen då man var på god väg att ge upp. Men då var det att prata med varandra, och försöka hitta tillbaka.
Svar på tråden Jag hade lämnat om det inte vore för.....