Jag hade lämnat om det inte vore för.....
Jag har beskrivit min bakgrund på det här forumet lite för många gånger, ledsen för att jag inte orkar en gång till...
Jag har i alla fall skilt mig efter år av tankar av precis samma karaktär som ni har. Jag tror att man kan ha relationer längre tid än de 7-10 år som brukar anges, men jag tror egentligen att det är emot vår naturliga drift och att det i så fall kräver ömsesidigt engagemang och arbete. Det räcker inte att båda "vill" utan att göra jobbet. Det räcker inte att en både vill och gör jobbet.
För att hålla ihop länge krävs antingen att man vänjer sig så mycket vid situationen och är så rädd för alternativet att man stannar - och sedan ägnar man kvällarna åt att titta på tv om man skall göra något tillsammans - eller så utvecklar man sina hobbies där han är ute och cyklar 15 timmar i veckan och hon tar hand om familjen, eller att hon går på gymmet och kör sin klasser medan han sitter hemma.
Jag tror inte att det är för inte att en kvälls tillfälligt tv-avbrott leder till katastrof på förlossningsavdelningen nio månader senare och en månads kommunikationsavbrott förmodligen skulle betyda döden för mängder av äktenskap. All ångestdämpning som vi fyller våra liv med försvinner och kvar finns tragiken i all sin prakt.
Skall man få ett förhållande att fungera långsiktigt måste man prata, sedan prata lite mer och förstås göra saker tillsammans. Man behöver komma bort från anklagelser och att jämföra penislängd (eller vem som gör minst eller mest och hur man skall värdera allt jobb.)
Min devis är ju som du ser nedan: om du gör som du alltid har gjort, så får du det resultat du alltid har fått. I ett förhållande innebär det att om du inte är nöjd så finns det faktiskt exakt noll chans att det mirakulöst kommer att bli bättre utan att något förändras.
Det kan förstås vara att barnen flyttar ut, att ni börjar ligga med andra, att ni går en kurs i improvisationsteater ihop, börjar med tantrasex, hittar ett gemensamt intresse (där båda faktiskt gillar tanken att stå i ett garage och renovera en väldigt gammal bil) - eller går en sex- och samlevnadskurs.
Cirkus Eros är en kurs jag verkligen rekommenderar till alla som vill få till en förändring, om båda parterna i förhållandet, på riktigt, vill få till en förändring. Mängder med aha-upplevelser, massor av utmaningar - perfekt för att tvinga er ur er komfortzon där ni gör som ni alltid har gjort.
I en del förhållanden har man det för dåligt och får aldrig möjlighet att känna kärlek och glädje, men lika ofta tror jag att det är tvärt om. Man har det så lätt, enkelt och välplanerat att det aldrig bränner till på djupet och man bara drunknar i all mellanmjölk. Aldrig en tår, aldrig ett lyckligt skratt, bara körabarnentillhockeyträningen och renovera huset även om det inte behövs.
Så, det enklaste är faktiskt att skilja sig. Att hitta någon annan att leva med och att se till att inte göra om samma misstag igen.
Det fegaste är att bara leva kvar och tänka:
A. Jag är inte värd något bättre
B. Jag är för rädd för att lämna, tänk om jag blir ensam
C. Det är bättre för barnen om jag är kvar.
D. Jag kan inte tänka mig min sambo med någon annan
osv...
Du ÄR värd kärlek, glädje och skratt. Du kommer att vara ensam ett tag, du klarar det. Och du kommer att hitta en ny. Det är mycket bättre för barnen om du lämnar - det enda du skickar vidare till barnen är att förhållanden är något man skall lida sig igenom och man skall aldrig vara lycklig. Och är inte den person du en gång blev kär i värd att träffa någon annan, att få känna kärlek, glädje och skratt?
Och skulle inte dina barn må jäkligt mycket bättre om du fokuserade på barnen totalt varannan vecka - och varannan vecka fokuserar din "sambo" på barnen totalt. Barnen får lära sig att man kan leva på olika sätt i olika familjer med fler vuxna som tycker om dem och tar hand om dem.
Det allra modigaste är att stanna och ge sig fan på att lösa det. Att båda är helt fokuserade på att investera all tid och alla pengar i att fortsätta ihop, att det faktiskt är tusen gånger viktigare än en ny bil.
Puss och lycka till!