Tomheten .. Som i en egen bubbla.

Hej Ts har läst om vad som hänt, vill beklaga din sorg men också gratulera till en dotter. För snart 3 år sedan förlorade jag tvillingar i vecka 23, flickan dog ett par veckor tidigare vi avvaktade för att se om pojken klarade sej, men han hade förlorat allt sitt fostervatten.

Förlossningen kom igång i vecka 23 som sagt och det fanns inget att göra, pojken gick bort under förlossningen, var för svag att orka då han varit utan vatten en tid. Vill bara tala om att jag känner sååå väl igen din känsla, att vara som i en bubbla, helt bedövad, avskärmar sej från yttre världen.

Jag kände precis så också, men dag för dag lirkar sej livet tillbaka in i ens medvetande, oftast utan att man märker de, det va riktigt jobbigt första gången jag skulle gå ut efteråt, kändes som jag va ett ufo eller nåt, jättemärklig känsla, men jag härdade ut och sakta men säkert kändes de mer och mer okej,

Nu 3 år senare gör det fortfarande riktigt ont ibland, men livet strävar sej framåt har idag en underbar 2 åring som gör livet ljust igen. Vill bara säga att hur svart det än känns så förr eller senare så är man mer eller mindre okej igen, man går framåt och skrattar och lever, såren och smärtan blir lättare att leva med och hantera, men sorgen ändrar en för alltid, man vet alltid att det är någon/några som fattas. MEN håll ut tillåt dej själv sörja, snart känns allt lite lättare igen

Stor kram Teza