Förälskad i en annan än min fru.

Hej TS.

Jag undrar hur du skulle beskriva din "connection" med din fru och med kollegan? Vad karaktäriserar dem båda? Finns det skillnader i deras personligheter och känner du att det finns en djupare nivå med kollegan än med frun? I så fall, har det alltid varit så och är det något du generellt saknar i ditt förhållande? Kan kollegan erbjuda en annan typ av liv och en relation du längtat efter?

Du vet vad du har, men du vet inte vad du får..

Du älskar din fru skriver du. Om det är sant är svaret på hur du ska göra ganska enkelt. Eller? Hur du ska göra vet egentligen bara du.

Jag har varit i din situation. Jag är gift och har bott under samma tak som min man i 15 år. Jag har aldrig tvekat på att han är mannen i mitt liv. Jag älskar honom djupt och innerligt. Ändå blev jag för ca 10 år sedan förälskad i en annan man.  Jag var så nära att ta steget och skilja mej, men jag sansade mej och bidade min tid och stannade kvar i mitt äktenskap. 

Anledningen var en man som jag kände innan jag träffade min make. Vi hade känt varandra ett par år som kompisar. Umgicks i samma kretsar och vi var lite som ett par fast vi var aldrig riktigt tillsammans. När vi var ute höll vi oss till varandra höll det på lite mer än en kompisnivå. Jag hoppades att det skulle bli vi två, men rädd för att mista en kompis avslöjade jag aldrig vad jag kände, men jag anade att han ville mer. Så träffade jag min man och föll pladask. Umgänget med killkompisen rann ut i sanden. Han träffade en annan som han senare gifte sej med och så gick det några år när vi träffades sporadiskt med våra respektive. 

Sen efter att det gått 10 år, råkade han och jag hamna på kurs tillsammans utan våra respektive. Då när det bara var han och jag blev allt som förr. Jag blev häftigt förälskad. Han var det enda jag tänkte på i mer än ett halvår. Det gick så långt att jag i hemlighet drömde om att skilja mej. Jag dagdrömde om den här mannen och mina fantasier var allt annat än rumsrena. Ändå tvekade jag att ta steget. Jag älskade fortfarande min man, men jag var förälskad i den andre mannen. 

Ett år senare hade jag förträngt den andre mannen, ända tills jag återigen skulle träffa honom genom jobbet. Jag var jättenervös och fasade för att jag skulle behöva gå igenom samma mardröm igen. men det gjorde jag aldrig. Han kändes bara som en kär gammal vän. En vän som jag fortfarande tyckte väldigt mycket om, men jag var inte förälskad i honom längre. Efter den träffen kunde jag äntligen andas ut. 

I dag är jag glad att jag inte skiljde mej. I dag är jag glad för att jag inte avslöjade med ett ord för min man vilka känslor som stormade inom mej. Hade han vetat hur häftigt förälskad jag var i en annan man, hade han lämnat mej och därmed mitt liv varit förstört.  jag förstår i dag varför jag blev kär i en annan.  Han var mannen jag aldrig fick, och när jag träffade honom igen så såg jag bara hans fantastiska sida, Jag såg honom aldrig trött, less och gnällig iklädd säckiga kläder i ett hem som var stökigt efter 3 ungars framfart. 

Jag har läst flera gånger från s.k experter att under ett äktenskap händer det att man blir förälskad i någon annan. Förälskelse är dock något annat än djup kärlek. Det varar inte för evigt Det är ok att vara förälskad, men vill man vara kvar i sitt äktenskap tror jag man gör klokast i att i tysthet rida ut känslostormarna tills dom lagt sej.  För dej är det kanske värre, som har en kollega du träffar dagligen och som dessutom frestar dej genom att säga till dej att hon är attraherad av dej.  Är det så att du innerst inne verkligen vill fortsätta vara gift med din fru så tror jag att du måste ha ett snack med din kollega. Du kan säga att du är attraherad av henne, men säg också att du älskar din fru och att du aldrig kommer att vara otrogen mot henne. Be henne, om hon vill vara din vän, att respektera det och sluta med att "flirta" med dej. Var benhård på den punkten.

Förlåt mitt långa inlägg, men jag ville berätta att du inte är ensam om att uppleva en häftig förälskelse trots att man älskar sin partner. Jag tror det är vanligare än man kan ana.  Gör inget förhastat.

Varför respekterar hon inte dina nej och avvisanden? Att krama en kollega "för länge" som uttrycker att hen inte vill det, det kan räknas som sexuella trakasserier. Att hon uttrycker sina känslor och allt vad det är gång på gång, trots att du avvisar henne, visar att hon inte respekterar dig. Även om hon är en skör pärla. Det minsta man kan förvänta sig av en medmänniska (oavsett om man är kär i den eller inte) är väl i alla fall att den respekterar ens nej. 

Vill bara tillägga:

Ts du borde nog analysera ditt äktenskap för blir du kär i någon annan när du är gift så kanske ditt äktenskap inte är så lyckligt ändå.

Jag är inte en sån som tycker att man ska hålla ihop för barnens skull. Så är du verkligen kär o du kan se en framtid med din kollega får du skiljas, för du är nämligen inte kär i din fru längre och måste du ändå lämna henne. Ett äktenskap utan kärlek är en syskonrelation o så ska det inte vara.

Jag har också en fantastisk man, han är jättefin på alla sätt, men jag har blivit hejdlöst förälskad i en annan man. Huruvida det handlar om kärlek kan jag inte riktigt avgöra ännu, men jag tänker på honom varje ledig minut och har gjort det i en månad nu. Han är lika förälskad i mig och tiden visar väl vad som sker.

Försöker leva i nuet och inte se för långt fram i tiden, men jag antar att vi kommer tvingas fundera på hur vi båda vill ha det om förälskelsen utvecklas till något mer i framtiden.

Men det är väldigt jobbigt och påfrestande, helt klart.

Hon driver ju bara med dig för att hon kan. Hade hon verkligen varit sååå kär i dig så hade hon betett sig annorlunda. Kanske blyg, diskret. Nu är hon så på eftersom hon driver med dig.

Man the fuck up var det nån som sa, och jag skall följa det rådet. Inget jäkla analyserande och fantiserande bara man the fuck up och avsluta den här icke-saken med kollegan.