Fler som ska starta ivf i aug?

hej

jag ska påbörja icsi i augusti, ungefär v 32 med eventuellt äggplock och återföring v34.
Det är vårt första syskonförsök. 2011 genomgick vi icsi som till slut resulterade i ett barn. Den här andra gången känns det väldigt konstigt alltihop, kan inte förklara det så jag känner lite att jag behöver möjligheter att ventilera alltihop med.

Förra gången gick det på tredje omgången med stimulering, men det var fortfarande första gången insättning för oss.

Första omgången gjorde vi med spray + puregon + tinade spermier, det funkade inte så inget ägg av ca 10 delade sig som det skulle.

Nästa gång fick vi byta spray till synarela (tack och lov) + byta till menopur men de misstog en liten cysta för ett ägg så de trodde att äggen delade sig för snabbt så den omgången avbröts.

Tredje gången krälade de på med (spray först) högsta dosen menopur, sedan gjorde vi pesa och icsi. Fick ut 7 ägg 4 var mogna, 1 delades sig perfekt och blev vårt barn. Det är lätt att glömma men det behövs bara ett perfekt.

Den här gången blir det samma som sista gången. Jag känner mig inte ett dugg rädd, sprutorna är inget vidare men en vänjer sig och jag tycker inte att det är något att bekymra sig över alls den här gången. Däremot undrar jag hur jag ska orka två barn, och hela allt detta är inte lika självklart (men det vågar jag knappt skriva) som förra gången då vi inte hade barn.

Till saken hör att jag blödde halva graviditeten sist och de trodde att jag fick missfall och fick därför cytotek för att slippa skrapas. Men det var inget missfall så fråga att ha trott att jag inte var gravid hamnade jag plötsligt i mitten av en graviditet och hade svårt att hänga med.

Så jag är liksom skraj för annat, konstigt nog inte för allt det där om att i fall det inte funkar, för det är jag så himla medveten om och redan till freds med. Då blir det som vi har det nu och det får bli bra. Men allt det andra då? Det som en inte kan veta något om? Det känns läskigt!!!

Alltså det där med att lära sig spruta är ungefär som det låter. Information om tidpunkter och hur det ska göras. Med menopur får en blanda preparaten själv och det får ,en lära sig och prova när de ser på, det är så dyra grejer att en inte får lite i reserv, sedan visar de och så kan en få sticka sig för att prova hur det känns. Nålarna är sååå tunna att de knappt syns numera så det känns verkligen ganska lite.

Hormoner upp över öronen är nästan bättre än inga sprayen gör att en hamnar i "klimakteriet" och det är inget jag ser fram emot har jag insett ;)

Trodde jag dog, de hade glömt skriva ut preparat och det är semesterstängt, men med lite list detektivarbete och envishet har jag nu fått preparat utskrivna inför spraystart fredag. hello klimakteriet här kommer jag!

Jag har glömt att läsa här, hur gick det? Jag har inte så lågt amh, men får en dos på 450 IE menopur.

Det är en ganska omänsklig resa på många sätt. Jag har denna gång försökt vara så upptagen som möjligt och det har fungerat, bättre i alla fall.

Jag vågar inte tänka så långt som fram till ruvandet, jag har bara ruvat 1 gång, av 3 stimuleringar. Men jag är igång med sprutor och det är ju något bra!

Det där är tufft, när alla får barn. Jag minns att jag inte kunde tänka på annat och blev så ledsen så ledsen. Så här i efterhand kan jag tänka att jag skulle försökt att hitta på sådant som jag verkligen inte kan göra nu när jag har ett barn. Typ kvällskurser eller bio alla kvällar i veckan eller vad det nu kan vara, att jag borde försökt ägna mig åt mig i stället för åt det enda som jag saknade i livet. JAG VET att det är lättare sagt än gjort, men jag säger det inte till dig som ett råd, utan mer som tankar så här i efterhand.

Well.. Det är inte lätt, det suger att det ska vara så här, men det är vadd ET är och ibland uppskattar jag att ha varit tvungen att verkligen välja detta livet.