Gravid vid 42

Hej tjejer! Jag är 42 och plussade i söndags. Mådde illa och vi skulle ha gäster, så jag misstänkte att jag höll på att bli magsjuk, men kände mig inte sjuk för övrigt. Hade ett grav-test hemma, så jag kollade för säkerhets skull...

Nu har chocken lagt sig och jag är någorlunda tillfreds med att kanske få ett tredje barn. Fast både jag och min man är väldigt rädda för komplikationer. Jag hade ett missfall i början av året som slutade med kraftiga blödningar och några dagar på sjukhus med misstänkt blodförgiftning. 

Mår ganska illa och är trött. Tror jag är i v. 8. Eftersom jag inte vågar glädja mig riktigt är det ganska tufft att gå runt och må illa hela tiden. Jag blev lovad KUB så tidigt som möjligt, för att komma förbi värsta rädslan. Det var vid KUB förra gången som det upptäcktes att fostret hade dött.

Min barnmorska har inte heller sagt något om att KUB skulle vara missvisande för mig, som är 42. Jag har fått tid för KUB och har inte ens blivit tillfrågad om jag vill göra fostervattenprov. Det har liksom varit självklart att vi tar ställning till det efter KUB. Men däremot har jag läst här på familjeliv att det är vanligt med dåliga siffror när man är äldre.

Jag inväntar siffrorna från KUB innan vi bestämmer ifall vi vill/vågar göra fvp. Jag ska ta blodprov inför KUB på måndag, och två veckor efter det är det dags för KUB. Längtar!

Förra gången vi var på KUB fick vi se ett foster utan hjärtljud, som slutat växa i vecka 11. Det var för ett halvår sedan.

TheElfa, har du gjort KUB än?

Vårt KUB den här gången kunde inte ha varit mer lyckat. Skrutten rörde sig och verkade må bra, och vi fick lägsta möjliga risken. En enorm lättnad.

Jag är 42. Har inte heller hört något om igångsättning. Min barnmorska verkar inte tycka att min ålder är viktig överhuvudtaget. Jag tror min graviditet räknas som en helt vanlig. Jag trodde faktiskt att man skulle bli något mer kontrollerad när man är över 40.

MinnasL, härligt med bra svar på fvp! 

Jag blev också oplanerat gravid förra hösten och fick missfall (eller egentligen MA) i januari med jobbiga komplikationer. Vi bestämde oss för att inte försöka igen, men slarvade med "säkra" perioder och i slutet av maj var jag alltså gravid igen. Och nu känns det rätt. Lite oro för missfall igen, men efter att allt såg bra ut på KUB så försvann den värsta oron.

Jag är i vecka 18 nu. Två veckor kvar till UL. Jag hade snöat in på att försöka känna fosterrörelser. Tyckte att jag inte kände nåt, så till slut började jag tänka negativa tankar om att bebisen dött... Min man övertalade mig att vi borde köpa en doppler, så det gjorde vi och hörde hjärtljuden nästan direkt. Så nu är jag glad igen! Det tär verkligen på energin att gå runt och oroa sig.