JA! Jag tycker också att det går himlans segt nu. Snaaaaart vecka 9! Men sen är det ju typ 4 veckor kvar tills vecka 12 är över. Ja, jag tycker alltid att första delen i graviditeten går SÅ långsamt.
Ja, fy för stick! Jag är en sådan som är lättstucken och kärlen buktar ut överallt :)
Men jag tycker ändå det är lite läskigt. Jag tror jag hade svimmat om de hade behövt sticka och rota runt 3 ggr. Stackars dig!
Idag är jag less på tröttheten, segheten, illamåendet, suget i magen, dimmigheten i huvudet och ögonen. Blä!! Sen blir jag liksom lite?.vad skall jag kalla det?likgiltig i början av graviditeten. Inte deppig, men inte glad eller lycklig eller ledsen. Mest bara likgiltig. Och det är så trist. Nej, första trimetern är inget för mig. Måtte det gå snabbt för sen tycker jag det är härligt att vara gravid
Mullemeck du å jag verkar ha liknande gravsymptom. Jag blir också helt likgiltig, typ jag vill bara gå å dra täcket över huvudet å sitta där till v 12 
efter den veckan brukar jag må superbra. Skumt.
Idag har jag känt mig aningens piggare jag också (hittills iallafall) och har handlat, dammat och moppat golven!! Dammsuga fick min man göra :)
Dessutom packat barnens kläder inför imorgon då vi åker på semester till mina föräldrar i Bohuslän i 3 veckor.
Kommer däcka i soffan efter middagen tror jag!
Välkomna ni som är nya! Helt off har jag vart från tråden, sorry! Men jag har läst varje dag :)
Jag har vart SÅ trött och illamående på kvällarna att jag inte ens orkat göra ett inlägg här. Jag tänkte faktiskt fråga här hur ni mår som är lite längre gångna än mig? Läste att några av er inte mår så illa längre. GUD så skönt! Jag går in i vecka 11 på söndag och tycker mig se en liten bättring vissa dagar. Hoppas att det snart skall bli ännu bättre och att jag blir lite piggare igen. Vi är på semester och har vart i 2 veckor. Bor i friggebod på mina föräldrars tomt i Bohuslän. Vi badar i havet varje dag, det är jätteskönt. Annars hade jag runnit bort. Bara en promenad på 800 meter ner till havet blir jag helt blåsig och trött av :)
OM det inte blir värre med illamåendet än vad som har vart så har jag haft den "lättaste" graviditeten i början om jag jämför med de andra två. Fast jag tycker det är drygt att må såhär ändå? Det bästa med semestern är nästan att tiden går fort. När vi åkte hit gick jag in i vecka 9 och på söndag går jag in i vecka 11 och när vi kommer hem är det bara någon dag kvar tills jag går in i vecka 12!!
Vet ej om jag har fått tid för kub ännu. BM trodde att kallelsen skulle ligga och vänta på mig när jag kom hem från semestern.
Tack till er som delar med er av era tankar angående oro mm. Jag tänker nästan varje dag på detta och undrar om vi tog rätt beslut angående att få ett till barn. Allt gick så snabbt - vi pratade om det i ett par dagar på riktigt och så sa vi att vi kunde ju börja försöka till hösten men sen bestämde vi oss för att börja försöka på studs. Vi fick till det en gång och 2 veckor senare var jag gravid. Det gick nästan för snabbt!! Lite chockade är vi allt fortfarande. Mest jag tror jag. Men jag tror att jag var lite såhär avtrubbad, nästan lite nedstämd i början av de andra graviditeterna också. Om jag minns rätt. Vi vill ha barnet, så klart, men ännu gläds jag inte så mkt som jag trodde att jag skulle göra :(
Hoppas det kommer sen. Det kan ha att göra med att jag nog fortfarande inte riktigt tror på att jag är gravid. Hoppas det blir bättre efter Kub. Förlåt för långt inlägg!
Jag gick upp ca 12 kg med båda första och andra barnet, men jag har blivit smalare och smalare efter varje barn :)
Har vart av med alla kilona ca 5-6 månader efter de fötts och sen gått ner 4 kilo till båda gångerna. Så denna gången startade jag -8 kg jämfört med första barnet. Men nu när jag blev gravid var jag nog i smalaste laget för att vara jag. Det såg inte så fint ut i ansiktet? Har nu i vecka 11 gått upp 2 kg. Jag gick upp dem nästan på en gång men jag tror att kroppen sög åt sig all extra-mat direkt! Får se vart det slutar denna gången.
Jag har inga mirakel-tips att ge men jag har (efter första trimetern) inte ätit godis, kakor, skräpmat eller liknande. Bara ibland. Sen har jag ibland vart sugen på mer mat och onyttig mat men faktiskt inte tillåtit mig.
Fått tid för KUB. 1/8!!
Jag tänker fortfarande att någonting är "fel" och att det kanske inte kommer någon bebis. Jag mår ju illa, är trött och har inga blödningar eller så. Men jag mår inte lika illa som med de två tidigare graviditeterna.
Jag vill inte/vågar inte tro att det finns någonting där inne på riktigt.
Är det någon mer som känner såhär?
Vad skönt att höra att det inte är bara jag som har de här tankarna. Jag går in i vecka 12 idag. Och jag känner också att jag ljuger när jag berättar för någon.
Jag sa till min man igår att jag kommer blunda när jag ligger och skall göra KUB för jag vågar inte se om där inte skulle vara någonting.
Lämnar denna tråd då vi förlorade vårt lilla gryn idag i vecka 9+5.
Lycka till allihop och ta väl hand om er och era graviditeter.
Gjorde blodprov för KUB idag. 11+2 och skall på ultraljudet 1/8 när jag är i 12+5. Jag har hört att man gör KUB vecka 11-14.