Hårig kvinna = ensam
Jag är 24 år och har bara varit i ett förhållande för ca 3 år sen som varade bara några månader. Sen dess har jag varken haft sex eller intresserat mig för att hitta någon ny kille.
Problemet är att jag är hårig. Min mamma lärde mig ganska tidigt att flickor/kvinnor ska raka benen och under armarna och detta tyckte jag var roligt så jag letade fler ställen på kroppen med hår och rakade där också. Det dummaste jag gjort i hela mitt liv för nu har jag en väldigt hårig kropp: armar, benen och låren, mellan brösten och på brösten, en liten mustash på överläppen som jag alltid plockar bort och sminkar över, ordentlig bikinilinje och mellan skinkorna. Sen har jag hår som jag inte kan rå för: hårstrån på hals och haka som jag jämt tar bort med pincett.
Jag är rädd för att träffa en kille och att han ska göra narr av mig, idag är det ju inte okej för kvinnor att ha hår ens på könet. Dessutom har jag snabbväxande hår och får inflammerade (röda) hårsäckar om jag rakar t.ex låren. Och det blir sticksigt fort (även med epilator, efter inte ens en vecka är det sticksigt och rödprickigt). Det är jättesvårt och ett heltidsjobb att försöka "se normal ut" som alla andra kvinnor att man orkar inte ha något sex-liv/kärleksrelation.
Någon gång i mitt liv skulle jag vilja ha ett förhållande och få närhet... känns skapligt ensamt och tragiskt att vara ensam hela livet pga hårighet. Känner mig så ledsen. Vad kan jag göra? Permanent hårborttagning i salong har jag inte råd med så det går bort.
Någon som har samma problem som jag?