Vi som planerar äggdonation hösten/vintern 2014-2015

Jag har sedan tidigare haft lyckan att få en dotter via äggdonation. Vi planerar nu ett syskonförsök och det hela planeras dra igång i december. Vi har tre ägg i frysen, ett tvådagars och två femdagars.

Vi har 3 ägg i frysen på nya Avakliniken i Riga. Vårt första tog sig, men blev MF i vecka 6. Vi planerar ett andra försök i augusti/september, om allt går som planerat. Jag följer gärna med här tråden.

Fruhn, på vilken klinik kommer ni att göra syskonförsök?

Hej Swede, beklagar missfallet. Men det blir spännande att följas åt, så hoppas vi att det går bra framöver. Vi går på Huddinge Sjukhus.

Planerar också syskonförsök i Umeå i aug/sep :) Har en dotter via ÄD sen tidigare samt en liten pojkängel också via ÄD där graviditeten tyvärr vsr tvungen att avbrytas i v 21+6 :(

Hej på er !
Jag ä helt ny när det gäller ÄD.
År 2012 gjorde vi IVF och fick en dotter,hade försökt i maj men det blev inget pga min ålder o låg amf. Vår 2015 ska vi försöka för första gången köra igång m ÄD i Tallinn ska träffa läkaren börjar på året.Är det svårt att tänka att du kan inte får egna ägg längre eller kanske  hade konstig känsla? Kan ni beskriva till mig snälla hur är det får er att göra ett sådant stort steg.

MVH
inell

Hej!

Hoppar gärna in i tråden. Har en liten äggdonationstjej, "tillverkad" i Huddinge som snart är 11 månader. Innan jag blev gravid trodde jag att vi om vi nu skulle lyckas så skulle vi nöja oss med ett barn. Men vi har kommit fram till att vi vill uppleva allt det magiska igen, få en till liten att älska och ge vår dotter. Så nu står vi i startgropen igen med lite skräckblandad förtjusning. Vi har inga ägg kvar i Huddinge så vi planerar att kontakta Ava Kliniken i Riga efter sommaren, då dottern hunnit fylla 1 år. Har hört mycket gott om den.

Inell, för mig var det inget stort steg att göra äd. Har en diagnos som gör att jag inte har fungerande äggstockar och ägg, har vetat om det sen innan jag var tonåring så har aldrig haft något annat alternativ. Visst hade jag tankar innan jag blev gravid och dottern kom om hur det skulle kännas men sedan jag såg plusset på stickan och kände första sparken i magen har känslan alltid varit att hon är 100% min. Hon finns till tack vare mig och min man, givetvis med hjälp av donatorn som jag alltid kommer vara evigt tacksam. Hon har växt i min mage och jag och min man har funnits för henne från första sekund. Vad betyder då DNA? Så tänker jag i alla fall.

Inell: jag tänker att det är ett sorgearbete, precis som annars när livet inte blir som man har tänkt sig. På så sätt var det rätt bra med väntetiden på ca nio månader innan vi fick göra första insättningen. Då hann jag bearbeta min sorg över att inte kunna få barn med mina egna ägg. Nu, när jag har min älskade dotter, kommer tankarna självklart ibland, hur hade det varit om hon var från "mina" ägg. Men jag älskar henne mer än något annat och kan också tänka att det behövdes tre personer för denna fantastiska tjej och utan mig, min man och vår donator hade hon ju inte blivit samma underbara tjej :)
Lycka till i din resa!

Jag är nyfiken på hur era män resonerat, hur dom tänker kring ÄD, det är ju deras spermier och gener? Kan dom nånsin förstå hur känslan är för oss mammor som tar enmot ett donerat ägg? Hur tankarna går, på riktigt?

Vinterprinsessa: hur mycket de förstår beror väl på deras mentaliseringsförmåga, hur mycket de vill lyssna och vi vill berätta för dem. Jag tycker att min man har varit väldigt ödmjuk inför just att han nog inte förstår hur det känns för mig och han är noga med att fråga. Speciellt vid de tillfällen någon säger att vår dotter är lik honom.
Sen är han rätt bra på att påminna mig om att jag ska prata med honom om det är något som tynger mig och inte gå och bära på det själv. Och det ansvaret får ju jag ta, att berätta hur jag känner.

Hur tänker du själv, i och med att frågan dök upp hos dig?