jag är hemma med våra barn utan betalt med min make som försörjer mig, har varit hemma i de senaste 5 åren.
Vi tog detta beslutet för att det är bäst för barnen. Jag är inte så gammal när den sista fyller 18 så jag har fortfarnde mer än halva livet kvar att jobba om jag vill.
Vill bara tillägga eftersom det flesta tror att barnen bara har mamman närvarnade eftersom pappan försörjer familjen att min man jobbar 3 skift och han är med barnen massor.
Skift vecka 1: 5 timmar om dagen med barnen 5 dagar i veckan ledig 2 dagar.
Skift vecka 2: 6 timmar om dagen med barnen 4 dagar i veckan sen är han ledig 3 dagar.
Skift vecka 3: 7 timmar om dagen 5 dagar i veckan ledig 2 dagar.
så här rullar det på jag skulle inte påstå att detta är att inte närvara.
Varför vill så många pappor inte ha tid med sina barn?? Hemmamammorna gnäller om att andra mammor missar all tid med sina barn. Men vad gör inte deras män? Eller har dom allihop tvingat till sig ungar av ovilliga, ointresserade män?
Varför tänker så få på vilka förebilder dom är för sina barn? Vill dom att döttrarna ska sitta hemma och bli försörjda och aldrig kunna ha råd att lämna om mannen blir våldsam, otrogen eller liknande? Vill dom inte att deras döttrar ska ha möjlighet att studera, hitta jämställda män och tjäna egna pengar? Vill dom förlora allt om mannen blir sjukskriven/dör/lämnar?
Varför jobbar man inte som oss, 50%var? Då kan man försörja familjen och samtidigt ha en man som känner sina barn. Och ett hushåll där ingen behöver stå till tjänst som hushållerska 24/7.
Tycker det är lite dålig stämning i tråden, varför skulle man inte vilja ta hand om dom barnen man fått till världen istället för att lasta av det på någon annan?
Man är inte lat eller slapp för att man faktiskt tycker familjen är viktigare än pengar, min man träffar barnen MINST 5 timmar om dagen. VI som FAMILJ tycker att detta är en jättebra lösning för barnen som får den kärlek,stimulering och uppmärksamhet som dom behöver.