Gammla föräldrar

Jag har vänner som vuxit upp med äldre föräldrar och de har inte blivit mobbade, ingen som tyckt det varit konstigt, men så är jag uppvuxen i Stockholm och uppenbarligen är toleransen högre där än i små orter

Hur i hela friden får du det till att dina föräldrar var "jävligt gamla" ? Din mamma var 34 och din pappa 31!

Helt normal ålder att få första barnet i idag.

För övrigt var min mamma 35 och min pappa 39 när de fick mig (jag är tredje barnet) och har aldrig någonsin tänkt att de är gamla och mina klasskompisar och annat hade föräldrar i samma ålder också.

Jag är uppvuxen i Sthlms innerstad (Vasastan, närmare bestämt).
Jag föddes i slutet av 80-talet och de flesta av mina vänner hade yngre föräldrar. Ingen hade så gamla som jag hade iaf.
Jag blev inte mobbad för att ha gamla föräldrar. Men folk påpekade de ju, och jag reflekterade över det själv långt innan mina kompisar började reflektera över det.
Jag gillade inte alls att ha gamla föräldrar.
Idag tycker jag att det är bra dock. Min mamma har bara typ sju år kvar till pensionen, vilket innebär att min mitt barn kommer vara kring tio år då. Han kommer således kunna spendera hela somrarna hos sin mormor på landet och alltid kunna vara ledig alla lov utan att behöva fritids under loven.
Så snart är det en fördel. ;) Om sju år. Typ.

Åldern är väl inget att bry sig om. Problemet verkar ju vara att du funderar över hur din pojkvän kommer att reagera.
Ärligt talat låter som han är ganska omogen och inte riktigt vet hur man ska uppföra sig. Jag tycker helt enkelt du ska säga t om att skärpa sig och tänka sig för vad man säger, nu var kanske  det han sa till dig rätt harmlöst men om jag var du skulle jag vara lite orolig för vad mer han kan kläcka ur sig vid fel tillfälle.

Och jag har mina vänner som är uppvuxna på Södermalm och flera av mina vänner hade sk äldre föräldrar och de har varit stolta över sina föräldrar (mer stolta än vad jag har, med en mamma som på pappret var hyfsat medel, men ett sätt att tänka som var en generation tidigare)

Själv fick jag höra av min son, när vi bodde på ett ställe där jag var äldst.
"Mamma, du kanske är äldre än de andra mammorna, men de andra mammorna är så gamla i sättet"

Samma sak här. Min mamma var 41 och pappa var 46 när jag föddes och som barn fick jag alltid kommentarer om hur gamla mina föräldrar var. Skämdes varje gång. 

Hej! Min fästman är 21 , hans pappa är 80(dog för en månad sen) och hans mamma är 75 och kan knappt gå , när jag träffa dem jag frågade "när födde dina föräldrar dig, hur gammal var du" då sa han ja dem var gamla och borde inte ha fött mig . Vad jag vet så har han lidit mycket för

1. Han blev mobbad för det

2. Dem kunde inte leka /umgås med honom för hans pappa suttit i rollstol sen min fästman var 6 år.

3. Upptagna från honom för familj problem (han har 4 bröder som är idag runt 40-47 år.

Men herregud vad är det för människor? Min föräldrar har alltid varit älder (min manma var 33 och pappa var 31 när jag föddes och jag är 2: dra barnet) och det har jag bara sett som något positivt. Ingen har någonsin ens nämt det och då var ändå min bästa kompis mamma ca 10 år yngre än min. Jag är f.ö. uppväxt i ett liten samhälle på a 10 000 pers (om det nu spelar någon roll). Vill någon mobba någon så kommer den alltid att hitta en anledning oavsett vad det är för en. Om man så är perfekt så kommer det alltid finnas något som losers med dåligt självförtroende kan klanka ner på. Ge för övrigt den där byfånen till pojkvän en rejäl uppläxning nästa gång han håller på så. Jisses dagens folk.

Min mamma var i "rätt" ålder, men psykiskt sjuk. Hon var intagen på grund av det några gånger, och missbrukade alkohol där emellan. Jag skulle så gärna ha velat ha en "normal" mamma, liksom min kompis hade. Hennes mamma var 10 år äldre än min.

Min pappa var över 50 år när jag föddes. Inte nog med det, innan jag ens hade börjat skolan blev han sjuk och kunde varken prata eller gå normalt efter det. Mina föräldrar var skilda, så jag bodde inte tillsammans med min pappa, men träffade honom regelbundet. Ibland tog jag med mig en kompis.

Jag kan inte komma ihåg att någon någonsin skulle ha kommenterat mina föräldrar under skoltiden. Jag berättade för mina kompisar att min mamma var psykiskt sjuk och att min pappa inte kunde gå eller prata ordentligt, och därmed var den saken avklarad. Inte var det roligt precis när mina kompisar råkade se mammas samling med tomma ölburkar, eller när jag fick gå och leda min pappa vid handen, men så stark var inte skammen, att den skulle ha påverkat mig när mina föräldrar inte var närvarande.

Så TS, jag beklagar att du har blivit mobbad, men jag tycker du är orättvis om du beskyller dina föräldrar för den saken. En mobbare hittar alltid någon "orsak". Det kan lika gärna vara utstående öron, rött hår, konstiga kläder eller en annorlunda dialekt.

Din pojkvän kan du dumpa. Han beter sig ju precis som dina mobbare och går åt dig när han har hittat din svaga punkt. En mera mogen människa borde i stället stötta dig. Sedan tycker jag att du borde börja jobba med din självkänsla. Du är vuxen nu, och om dina föräldrars ålder fortfarande är ett problem för dig, så är det något du borde försöka ändra på.

Åldern är ju bara en siffra. Man kan se ut och bete sig som mycket yngre än man är, eller mycket äldre än man är. Hur gamla är dina föräldrar till sättet? Har de ofta beklagat sig över hur gamla de är? T.ex. "Jag är så gammal så nu orkar jag inte springa längre." Eller "En så gammal människa som jag förstår sig inte på dataspel." I så fall är det ju inte åldern som sådan det är fel på, utan deras inställning i största allmänhet. Jag skulle säga att jag inte orkar springa för att jag har så dålig kondition, och att jag inte förstår mig på dataspel för att jag aldrig har haft tid att sätta mig ner och spela.

Avslutningsvis så kan jag säga att jag också hör till de där egoistiska människorna som får barn efter 40. Jag har inga problem med att vara en gammal mamma. Det finns så mycket ont ett barn kan råka ut för, och en gammal mamma är långt ifrån det värsta.

Heysoulsister: Din fästmans mamma var alltså 54 år när hon födde barn. Låter inte trovärdigt.

Så sensmoralen här är att man ska låta bli att skaffa ungar efter 25 eftersom det annars ser så illa ut på föräldramöten och dylika samlingar där man granskas från topp till tå och bedöms enbart utifrån sin fysik? Låter ju logiskt.

Jag har hittills aldrig stött på någon som INTE vid någon period i livet har tyckt att de egna föräldrarna varit pinsamma.