Bekräftelsebehov

Så.. du har rejäla humörsvängningar för att du inte blir sedd som man?
Vad innebär humörsvängningar för dig och vad innebär det att bli sedd som man?

På vilket sätt söker du bekräftelse?

Har du funderat på varför du känner att du måste ha det från någon annan? 
Jag har också stort bekräftelsebehov, för mig är det en felkoppling kan man säga. Som att ju mer någon tycker om mig, ju mer kan jag tycka om mig själv. Personligen hatar jag att det är så.

Jag kan brusa upp för små saker och bli väldigt arg och skälla ut de i min närhet. Aldrig fysiskt men verbalt.

Att bli sedd som man handlade framför allt i mitt förhållande med min fd fru. Att bli mött när man kommer hem av hon som var hemma och var föräldraledig. Att få frågan hur min dag var och få en puss som inte bara är en i farten. 

Jag har börjat fundera kring varför jag söker denna bekräftelse och jag har så dåligt självförtroende så jag behöver denna bekräftelse för att må bra själv. Får jag den inte så har jag en tendens att försöka få den på annat sätt, tex via shopping eller liknande.

Manligt.

Själv skulle jag inte vara ett dugg sugen på att bekräfta någon som brusar upp och skäller över småsaker. Det är för mig inte ett beteende som framkallar lust till annat än att omedelbart lämna den personen åt sitt öde, vilket ju också din före detta hustru så berömvärt gjorde. 

Ta några rundor med terapi vet jag. 

Om du hade läst trådstarten så ser du att jag redan har kontakt med psykolog.

Och nej detta är inget som jag är glad över.

Jag ser inte att du har ett problem. Att få en puss och uppmärksamhet när man ses är normalt. Om man däremot lever fan och slår sönder inredningen för att man inte får detta; då är det onormalt. Kan ju även leda till att man inte får den där närheten då den andra personen känner sig trängd.

Bekräftelse som shopping? Fattar inte riktigt hur det är bekräftelse.
problem uppstår väl främst när man söker uppmärksamhet via dejtingsiter eller hos andra tjejer/killar på ett eller annat sätt.

Mitt ex brukade använda diskussionsforum till detta, få ett pm, och sedan snacka sex med den han fick PM från, efter ett tag. Där har man ett riktigt bekräftelseproblem. När detta kom upp kände man inte direkt för att pussas osv.

Så beror på hur detta yttrat sig just för dig.

Förstå mig rätt, att brusa upp för småsaker kan man behöva hjälp med. 

Menade inte att detta inte var ett problem.

Minsann. Ja, då är det väl bara att du fortsätter med din behandling och avstår förhållanden tills dess att du kan klara av dem utan att bete dig som du beskriver här att du gjort. 

Klart är att jag har problem med detta, skulle bara vilja känna mig så trygg i mig själv att jag inte behöver denna bekräftelse.

Att jag söker bekräftelse via dejtingsajter gör jag redan men får den inte på det sätt jag önskar. Shoppingen känns bra men jag kan få ångest efter, vet inte riktigt varför jag gör detta.

Klart jag fortsätter min kontakt med psykologen men kommer inte att undvika förhållanden. Jag kommer att tänka mig för innan jag ger mig in i ett nytt förhållande och verkligen ta det lugnt.

Nej, bekräftelsen måste komma från insidan av dig. Att någon vill ha sex med dig på en internetsida kommer inte att bygga upp dig på insidan. tro mig, detta har varit mitt eget sätt i många år. Det är en kort bekräftelse som varar några timmar. När jag inte längre gjorde detta ökade kraven på min partner enormt mycket. Men du förstår ju att detta ligger hos dig, det märks. Det är ju en insikt.

Varför inte prova att inte söka bekräftelsen, jobba med din psykolog runt detta, läsa böcker om ämnet, försöka bli bra på något som du själv är intresserad av, utan att göra detta för bekräftelsens skull. Ingå i ett nytt sammanhang. Försöka hitta tillbaka till dig själv, utan att samtidigt kräva att andra ska se dig och tycka något. Tror man blir sedd ändå på det sättet. Det är åtminstone vad jag försöker göra, det är verkligen inte ångestfritt kan jag säga. Men jag hoppas på att bli en mer lycklig person. (är ganska deprimerad just nu).

Vill du ha tillbaka ditt ex eller har du släppt taget?

En annan sak jag tänkte på; hur bra är du själv på att bekräfta andra?

Jag gör detta i perioder, men har upptäckt att jag mest väntar på att själv få den där bekräftelsen och blir gråtmild när jag inte får den. resultatet blir att jag uppfattas som arg eller grinig och själv inte ser personen så mycket som jag borde.

Jag försöker hitta tillbaka till mig själv och funderar väldigt mycket på vem jag är. Även jag är väldigt deprimerad just nu och äter medicin för detta.

Jag vet att jag inte kan få tillbaka mitt ex för hon har en ny som hon är lycklig med. Hon får det som jag inte kunde ge hon och jag vill att hon ska vara lycklig och är det utan mig så måste det vara så. Vi har 3 barn tillsammans så vi träffas regelbundet när vi lämnar över barnen och jag trivs i hennes sällskap. Känner att jag vill ha kvar hon som vän men där är vi inte än.

Jag försöker att bekräfta andra nu när jag känner till mina egna problem.

Man ska ju bekräfta genuint också, något som man verkligen menar. Klart det är tungt att hon har en annan och du är deprimerad. Bara depression räcker för att vara väl mycket att stå ut med. Att hitta en ny tror jag inte är lösningen genast, även om det för människor med det problemet ofta ser ut så. 

Tror din depression är det första att adressera. Att ta hand om dig själv så gott det går, ge dig själv den där bekräftelsen för saker du lyckas med, situationer du konfronteras med som du inte brusade upp över. Skitsvårt, särskilt när man har flera barn, att riktigt hinna med sig själv, men för barnens skull också. 

Även fast jag har gjort saker så känner jag mig inte nöjd vilket är ett problem. När jag har saker hemma jag ska göra och har gjort hur mycket som helst under en dag så känner jag mig inte nöjd. Om jag hittar ett sätt att kunna sätta upp mål för mig själv och sedan på något sätt ge mig en belöning när saker är klara så kanske det går lättare.

Känner igen mig. Jag tror kanske det är en lång process. När man är deprimerad är det faktiskt något bra att man gör saker hemma överhuvudtaget, så ställ inte för höga krav på dig själv. Finns det något som känns lustfyllt att göra? (minus söka bekräftelse på nätet då)

Finns det inget nytt du vill prova? 
Har du vänner, nära sociala kontakter osv?

Det är inte mycket just nu som känns roligt att göra. Försöker att fundera ut vad jag gillar och testa att göra detta. Har sån prestationsångest så det blir att jag knappt gör något hemma,

Den sociala kontakten jag har är min familj men i övrigt inga vänner.

Om du fått medicin, kanske bara vänta och se om den fungerar först. Se vad psykolog-kontakten kan ge, och var inte rädd för att byta och be om mer hjälp om du behöver det. Få medicin om du inte fått det.
Tänker att jag lät lite hård i början, ber om ursäkt för det, men kände inte till hela din situation.

Nej, saker känns ju inte roliga med depression. 
Vad är det du egentligen måste göra hemma?
Släpp lite på prestationsångesten, det är inte städning och liknande som är viktigast. (om det nu är sånt du tänker på)

Viktigast är att bygga upp dig.

Ingen fara att du var hård i början.

Jag har ätit medicin ett tag nu och har fått dosen höjd. Får avvakta och se vad detta ger samt samtalen med psykologen.

Hemma är allt stora saker. Bara en sån sak som att laga mat är ett projekt för mig just nu. Blir hungrig men tycker inte det är så mycket som är gott att äta. 

Har en hel del ute som behöver fixas och jag är kluven till detta. Visst är det en press att ordna detta men så skönt när det är klart. Försöker göra så saker för att det inte ska blir så mycket till att börja med.