Mammor som blåser samhället!?

Alla dom där bidragen kan man inte få. Visa går inte att kombinera alls och andra får man mindre belopp inom om man har andra bidrag.
Har aldrig träffat en ensamstående mamma med flera barn, som lever på socialbidrag, som har det bättre än mig.

Känner flera stycken som gör det.. Helt stört egentligen. Man kan ju inte må bra av att leva så, jag skulle nog inte mått så bra.

Låter mer som att TS har livlig fantasi

Att ta hand om och uppfostra barnen borde värderas högre. Det är också ett arbete.

Stör mig på alla som kan jobba men väljer att slacka istället. Om de är kvinnor eller har ett visst antal barn med olika pappor är irrelevant.

Barnbidrag får alla som har barn ju???

Barnbidrag får man ja, precis som alla andra. Bostadsbidrag får man, baserat på antal barn som bor hemma, inkomst och hyran. Underhållsstöd har alla ensamstående rätt till (om dom har barnen boende hos dom så klart), även dom som arbetar. Sjukersättning får man om man är sjuk och inte kan arbeta, självklart kan man fuska sig till det, men är svårt idag. Sen täcker socialen upp resten. Men man blir knappast rik av att gå på soc.

Sen finns det klart dom som inte vill ta sig vidare, som nöjer sig med att leva på bidrag. Men det är inget jag stör mig på. Deras liv kan inte vara särskilt roligt. Vi kanske har det knapert i mellan åt och får kämpa hårt för att spara, men vi kan resa utomlands varje år, vi kan spara till ny bil, planera och i framtiden köpa hus, vi kan skaffa husdjur. Vi kan lägga våra pengar på precis vad vi vill.
Går du på soc så har du någon som kollar exakt allt, du kan inte ens låta någon föra över ett lån på ditt konto för då får du avdrag då det räknas som inkomst. Soc har full in blick i hela ditt liv och ekonomi.

Jag tror inte att någon helt frivilligt vill leva så. Dom som ändå gör det, mår nog inte särskilt bra.

Jag funderar över om du vet hur svårt det är att få sjukbidrag nuförtiden. Överdrivna åkommor? Hur kan du avgöra det?

Jag tycker det är upp till var och en att göra sina val i livet. Jag fördömer inte gärna någon, det kanske är en livsstil som passar för vissa men lite sämre för andra.

Jag anser att det är ens jävla plikt att bidra till samhället om man kan. Och ändå måste vara rätt surt att leva på bidrag år ut och år in. Jag har det svårt att få det att gå ihop som ensam mamma Trots att jag helarbetar och har en hyfsad lön. Däremot anser jag inte att det är nån jäkla samhällsplikt att avstå ifrån att skaffa de barn man vill ha bara för att man råkar vara sjuk, arbetslös eller går på soc.

Världen är inte svart-vit, det finns ensamstående mammor (pappor) som hamnat där pga makens (hustruns) bortfall och det finns mammor (pappor) som hamnat där för att de inte tar ansvar för sitt liv. Det sistnämnda tycker jag är störande, ja. Men det gäller inte bara ensamstående mammor utan eg alla som tycker deras liv är någon annans (ekonomiska) ansvar utan egentlig anledning mer än att de vill slippa anstränga sig. Har själv flera i släkten, föräldrarnas vänskapskrets, barn till mina föräldrars vänner etc.

Gå klart gymnasiet? "Äh, man får väl ändå inget jobb" (eller som en kusin resonerar "det linjen jag vill gå finns bara på en ort som kräver 30 minuter tågpendling på morgonen och det orkar inte jag"). Utbilda sig? Nej, vill inte ta studielån. Sen att lånen har låg ränta, fördelaktig avbetalningsplan och man får igen det i en högre lön i väldigt många yrken fattar de inte. Då är det bättre att ta ett tillfälligt jobb på den lilla bruksortens fabrik för att sen kunna stämpla. En som jag känner, arbetslös, anser sig KRÄNKT av att hon måste söka 10 jobb i månaden för att få a-kassa + att hon inte får ha "semester" utan att förlora a-kassan för hon menar att det är att likställa med ett jobb att vara tvingad att söka 10 jobb! En uppgift som jag skulle lösa på max en arbetsdag (man behöver inte ens vara seriös när man söker, räcker att skicka samma standardbrev till 10 arbetsgivare via klick på arbetsförmedlingens hemsida). Tjejer som blir gravida med första bästa ungdomskärlek, har inget jobb, bor hemma etc och är ensamstående innan ungen ens kom ut. Folk som fuskar med sjukersättning och förtidspension. Folk som åker till svindyra akuten med åkommor som hör hemma på vårdcentralen dagen efter. Ja listan kan göras lång. Ibland önskar man bara att det sociala skyddsnätet togs bort så fick folk klara sig bäst de kunde. Tyvärr skulle det ju drabba dem som tar ansvar men har råkat ut för saker de inte kunnat påverka och som man gärna vill hjälpa... 

"Verkar" ha det rätt gott ställt. Du vet ju egentligen inte hur det är med den saken.
Vill du själv ha ett sånt liv? Se till att skaffa dig det då. Det går ju för alla. Bara att föda massa barn med olika pappor och fejka till sig lite sjukdom. Varsågod.