Skaffa barn i destruktiv relation-hjälp!
Jag lever ihop med en man sedan fyra år tillbaka och de senaste två-tre åren har minst sagt varit knakiga med delvis psykisk misshandel från hans sida.
Vi båda längtar enormt mycket efter barn och jag är 30 år och känner inte att jag har råd att vänta så mycket längre. Han skulle bli en fantastisk pappa, det vet jag då han jobbar med barn och älskar barn, (missförstå mig rätt...)
De senaste månaderna har jag haft en kris, jag undrar om jag överreagerar? Är jag så gammal som jag tror att jag är? Är det värt att skaffa barn i en knakig relation? Händer det att det blir bättre?
Om jag lämnar, kommer jag träffa någon ny och kunna bli gravid eller är det kört? Känner mig lastgammal, och jag skaffar hellre barn i en dålig relation än att inte kunna få några alls.
Snälla hjälp mig tänka klart, har ni liknande erfarenheter? Solskenshistorier av att ha lämnat en mentalt jobbig relation och sen träffat rätt i vuxen ålder?