Johanna Toftby: "Misshandel att låta barn äta skräpmat". Vad tycker vi?

Jag tycker det närmast är barnmisshandel att vara med i "Ensam mamma söker" - väldigt dåligt omdöme i alla fall.

Barnfetma kan för övrigt utveckla utan s.k. skräpmat. Det var själv ett levande exempel på som barn.

Detta med att det skulle vara farligt att nån gång gå på mc Donalds och att man inte kan ha slappdagar. Tycker all mathysteri om nyttig mat och springa 18 varv på motionspåret gör att vi mår sämre och får dåligt samvete nån gång när vi äter lite onyttigt. Jag äter lite onyttigt ibland och ibland har dottern också gjort det. Jag tränar också ibland och dottern går på dans och friidrott och mår bra och vi är smala båda två och vi är friska och mår bra. Tycker samhällets ätningsdebatter borde avskaffas. Man måste kunna njuta av livet ibland och unna sig slappdagar i bland utan att få dåligt samvete. Tur att jag inte läser kvällstidningarna längre. De skriver mer strunt än bra

Jag tycker inte att det är så bra förebild för sina barn att som Johanna Toftby förfasa sig över detaljer i överviktiga människors liv. Det är otroligt respektlöst och visar man medmänniskor denna brist på respekt lär man sina barn att bete sig likadant. Och det är betydligt värre att vara elak än att vara fet tycker jag, även om många inte verkar hålla med.

Stackars de barn då som verkligen blir misshandlade, på riktigt. Med smällar, inlåsningar, ingen mat alls osv. Dom hade nog gladeligen velat bli "misshandlade" dom med med myskvällar på soffan med pizza och läsk.

När skräp blir till barnaga är när ungarna är så feta att ögonen knappt syns långt där inne i fettkuddarna. När dom liknar sina morbida feta föräldrar. När dom äter två hela menyer från McD som -mellanmål-, innan middagen som består av TVÅ XL deep pan pizzor, nedsköljda med en Big Gulp. Och inte ens vet eller nånsin har sett en grönsak eller frukt i hela sitt korta liv. Och detta pågår varje dag.

Dessa barn existerar inte i Sverige, men här i USA så finns dom på sina håll. Skäms gör dom med, blir retade, vågar inte gå ut och tröstäter för att ha nåt att göra.

Misshandel kan det ju faktiskt inte heller kallas för, utan rätta ordet är "vanvård".

Att låta sina barn få festa på hamburgare och läsk nån gång då och då är inte och har aldrig varit barnmisshandel. Sånt hör livet till och sätter guldkant på tillvaron.

Att hänga ut sina barn i ett vidrigt white trash-program på TV3 är misshandel. Likaså att låta dem växa upp med en totalt utseendefixerad antiintellektuell mamma. Att låta ungarna få ett happy meal nån gång är det inte.

Så fort ämnet övervikt kommer upp haglar ursäkterna. Allt från att man har kraftig benstomme till dålig ämnesomsättning och att det finns många smala som minsann inte äter nyttigt men ändå inte går upp i vikt. Det sista är en så konstigt kommentar. Gör det saken bättre på något sätt?

Att benstommen skulle spela någon roll i sammanhanget är en myt. Hos en vuxen människa står benmassan för ca 14-17 % av kroppsvikten. För en 80 kgs person innebär detta 11-13 kg. För en person som väger 100 kg handlar det om 14-17 kg. Dvs trots betydligt högre vikt skiljer det inte mer än några kg. Skillnaden mellan olika personers benstomme har marginell påverkan på vikten och för barn är det totalt betydelslöst. Dessutom får man inte valkar av en kraftig benstomme.

Ämnesomsättningsproblem är också något folk använder sig av som ursäkt, men även om ämnesomsättningen kan skilja sig från person till person är det ytterst få personer som har så stora problem att de inte kan gå ner i vikt. Jag har själv låg ämnesomsättning, men har gått ner 20 kg senaste året och det utan att svälta mig det minsta. När en person med normal ämnesomsättning går ner 1 kg i veckan, går en med låg ner 0,5 kg förklarade min läkare. Det kan vara svårare och ta längre tid, men det går. I slutänden handlar det ändå om plus och minus, energi in och energi ut. Äter du mer än kroppen gör av med går du upp i vikt.

Sen till det här med skräpmat. Tyvärr tror jag det är alldeles för stort fokus på det. Många överviktiga tycker sig inte äta dålig mat. Jag var en av dem. Åt aldrig pizza, godis, McD el. dyl.. Undvek halvfabrikat så gott det gick och lagade den mesta maten hemma. Det handlar om okunskap om portionsstorlekar, om hur mycket kroppen behöver och om vilken mat som man går upp i vikt av. En vanlig anledning är att man inte känner efter om man är mätt eller inte, utan äter av vana och för att det är gott. En annan att man äter alldeles för mycket kolhydrater.

Det är tragiskt hur många unga som är överviktiga redan i unga år och det är föräldrarna som bär det stora ansvaret för det. Det handlar inte om att inte få äta på McD någon gång ibland. Det handlar om att man inte lär barnen en sund inställning till mat generellt. Många gånger för att man själv inte har kunskapen, andra gånger för att man inte har orken. Oavsett gör man sina barn en stor otjänst och att komma med massa ursäkter istället för att ta tag i det förvärrar bara.