Jag undrar helt ärligt hur mycket yngre barn behöver upplysas om sex och samlevnad av sina föräldrar och av andra för att inte känna sig åsidosatta?
Ska yngre barns vetgirighet alltid gå i första hand?
Hur menar du med "åsidosatta"?
Och yngre barns vetgirighet för vad?
Jag undrar helt ärligt hur mycket yngre barn behöver upplysas om sex och samlevnad av sina föräldrar och av andra för att inte känna sig åsidosatta?
Ska yngre barns vetgirighet alltid gå i första hand?
Hur menar du med "åsidosatta"?
Och yngre barns vetgirighet för vad?
Man ska berätta det som de vill veta på ett åldersadekvat sätt. Att undanhålla att det exempelvis heter "pung" eller "spermier" om barnet frågar och istället hänvisa till skolan är att brista i sitt ansvar som förälder. På samma sätt brister man i föräldraransvar om man fullkomligt överöser barnet med information som barnet inte efterfrågat eller är redo för. Enligt min erfarenhet frågar barn i sin takt och efter sin förmåga. Mitt råd är att man ska berätt precis allt barnet frågar om, men att man anpassar HUR man berättar beroende på barnets ålder.
Åsidosatta?
Förstår inte riktigt frågan. Åsidosatta? Åsidosatta jämfört med vad? Vetgirighet gå i första hand, framför vadå?
Rent generellt så tycker jag att man förklarar så gott man kan. Man behöver inte gå in på detaljer men kommer det följdfrågor svarar man på dem. Om man kan. Man hittar inte på massa blaha som är rent fel för att det känns obekvämt att prata om.
Min fyraåring vet i dagsläget att halva hon kom från pappas pung och halva hon från mammas mage och när mamma och pappa träffades så blev hon hel och började växa i mammas mage och sen när hon var stor nog så föddes hon. Mer grafiskt än så behöver hon inte veta men vill hon veta mer så får hon. Det gäller bara att lägga det på en lagom nivå och se till att det är ett naturligt samtalsämne så det aldrig är jobbigt att fråga om sånna saker när man behöver det.