Jag undrar helt ärligt hur mycket yngre barn behöver upplysas om sex och samlevnad av sina föräldrar och av andra för att inte känna sig åsidosatta?
Ska yngre barns vetgirighet alltid gå i första hand?
Allt som har med sex/nakenhet att göra verkar ska vara så jämställt mellan män och kvinnor.
Men när det kommer till bitar som arbete osv är det inte alls lika självklart?
Att jag tar upp detta har med att göra att många verkar anse att det inte finns någon gräns för hur vetgiriga barn får vara då sex/nakenhet verkar numera vara så avdramatiserat?
Föräldrar verkar inte längre få ha några hemligheter för sina barn?
Jag fattar inte heller.
Vad i nakenhet ska vara jämställt som inte ska vara det i arbete?
Och vem tycker inte att det ska finnas en gräns i hur vetgiriga barn får vara? Eller ja, man kan inte stoppa barns vetgirighet, däremot kan man ju välja vad man berättar. Men vem är gränslös gällande det och jämställer tex bdsm med kunskapen om spermier?
Jag har alltid vetat allt om sex, kanske instinkt?
Min mamma och jag var mer som vänninor och hon har alltid pratat med mig om hennes och pappas sexliv, dock inte på detaljnivå. I andra klass fann jag en hög med porrtidningar i en buske på skolan som jag sen satt och onnanerade åt på rasterna.
Jag och mina tjejkompisar brukade leka mamma pappa barn och då ingick ofta sexakt, dvs att vi helt enkelt lade oss på varandra med kläderna på och tryckte venusbergen mot varandra, jätteskönt!
Jag ritade olika sexställningar och skrev sexnoveller i 4:klass (lärarna drog igång värsta grejen om att jag måste ha blivit sexuellt uttnyttjad.. DET var jobbigt)
Har så långt bak jag kan minnas alltid gnidit mig mot saker, har sedan som mamma förstått at det är mer regel än undantag att även små barn onnanerar på olika vis. Barn är nyfikna och från födseln sexuella varelser och det värsta man kan göra är att skuld, skambelägga och tysta ner.
Min mamma gav mig blommor och hela familjen firade med resturang när jag fick mens och blivit "kvinna"
Sexdebutera som 17- åring. Är idag gift och har ett underbart fullt normalt sexliv med min make.
Jag kan inte komma på en enda sak man borde dölja el inte berätta om sex och samlevnad för sitt barn. Ju tidigare och naturligare barnet vet allt ju mer skyddad är barnet mot att bli sexuellt uttnyttjat och dessutom förberedd inför tonåren.
Jag har fått den uppfattningen att man som förälder inte får låta bli att svara på sitt/sina barns nyfikna frågor oavsett om det handlar om sex eller någon katastrof som har hänt.
Hoppas jag inte är för luddig i mina frågeställningar?
Du har säkert rätt i det!
Trådar här på fl är ju en sak och man ska säkert inte hänga upp sig så mycket på dessa.
Har en snart 4-årig son. Vi har diskuterat snoppar, snippor, mens, hur barn blir till i takt med att han har frågat. Vid en av "frågestunderna" förklarade jag att jag har ett hål där han har sin pung. "Får jag se?" var hans följande fråga. På det svarade jag nej, där gick gränsen för mig. Han ser mig naken mest varje dag, men sära på benen och låta sonen se efter, nej tack. Finns det någon här som hade gjort annorlunda?
Har en snart 4-årig son. Vi har diskuterat snoppar, snippor, mens, hur barn blir till i takt med att han har frågat. Vid en av "frågestunderna" förklarade jag att jag har ett hål där han har sin pung. "Får jag se?" var hans följande fråga. På det svarade jag nej, där gick gränsen för mig. Han ser mig naken mest varje dag, men sära på benen och låta sonen se efter, nej tack. Finns det någon här som hade gjort annorlunda?