Ser ingen mening med att leva.

Ett till tips för att komma utanför ytterdörren när det känns förjävligt; bestäm dig för att åka till ett köpcenter som ligger lite längre bort och bestäm dig för att köpa en grej som bara finns där. Jag åker buss en udda tid på dagen och slipper därför trängas med en massa andra människor. Har jag svår ångest sitter jag lite längre bak i bussen, lågt från alla andra. Hittar lite saker att fokusera på, t.ex. blommorna, ängarna, träden jag åker förbi.

Du har haft otur att få möta inkompetenta. Kräv att få träffa någon annan.

Har krävt massor av saker de senaste 15 åren men nu finns det inget mer kvar att prova säger dom.

Jag själv blev riktigt sjuk.Alla tecken fanns tex ingen glädje,ständig trötthet mm.En dag kom jag inte upp ur sängen,jag var sjuk i 1 månad.Deprission,gått in i väggen,vet inte.Men jag orkade inte duscha,inte tvätta,inte laga mat,mitt skratt hade dött,jag var likgiltig och sov bort alla dagar.Samtidigt blev jag rädd.Jag har alltid varit en livsnjutare,nu kände jag ingenting.Jag hade ångest och hjärtklappning.Jag blev tvingad till läkare och tack och lov skrev hon ut medicin.Starkare antidepressiva som samtidigt var uppiggande.Och det hjälpte mig.Biverkningarna var många och extrema men dom satte liv i mig.Efter 3 månader slutade jag och fortsatte bli bra.Jag har ett annat liv idag,det fick mig att tänka om,hur snabbt man kan bli sjuk.Ta hjälp av vårdcentralen,dom hjälpte mig mycket.

Många ggr finns det saker att prova, men de kostar alldeles för mycket anser vården/samhället. Jag skulle gärna åka ut till någon bondgård och ta hand om djuren, tror det skulle göra mycket nytta för mig. Undrar dock vem som vill bekosta det? Vad de inte fattar är att det är dyrare att låta mig gå sjukskriven år efter år.

Det enda dom vill är att sälja mediciner. Det är dom enda dom bryr sig om. Dom vill att jag ska hämta ut mina mediciner och äta dom, förhoppningsvis så håller jag mig så lugn att jag inte tar livet av mig eller attackerar någon annan. Det räcker för dom.

Fan ligger här och orkar knappt ens skriva egentligen.. Tänker typ endast på hur skönt det vore att inte leva..!!! Vad är det för fel på mig?! Varför måste jag må såhär?? Orkar inte...

Nyligen fått reda på att jag är gravid också.. Känns oändligt OMÖJLIGT för mig att orka med och ta ansvar för ett barn när jag inte ens kan ta hand om mig själv. Mår dessutom illa och spyr flera gånger i timmen dygnet runt och sambon lämnar mig om jag gör abort.. Suck.

Vilka terapiformer har du provat TS? Vilka mediciner har du provat?

Ja, inte blir man behandlad som en individ inte. Det är bara en psykolog och mediciner. Inte en enda gång har någon lyssnat på när jag sagt att jag skulle vilja prova något helt annat.

Men vilken knäpp sambo du har! Gör abort om du vill, han ska inte bestämma över dig. Gör dig av med den knäppa sambon annars! Fan vad arg jag blir på karlar som bara måste bestämma över oss kvinnor.