Vi har försökt få barn över ett år och nu fått beskedet att min sambo saknar spermier. Det känns hopplöst och jag överväger att lämna honom och gå vidare. Det känns ångestfyllt att dumpa honom nu men vi kommer inte kunna skaffa biologiska barn tillsammans vilket är viktigt för mig.
DU kan ju få biologiska barn, även om det inte är din sambos. Vill din sambo också ha barn, men inte kan få några, kan ju ett alternativ vara en sperma-donator. Då har du din man, du har ett biologiskt barn, och din man har ett barn (om än ej biologiskt). Win win?
Brukar pappor känna kärlek till barn som inte är deras biologiska? Erfarenheter?
Vet flera familjer där mannen haft problem. Där har männen själva sagt till sina fruar/flickvänner att lämna dem, att försöka få barn med någon annan, att det vore det bästa för kvinnorna. Men ingen lämnade.
Om det bara är en mans spermier du är ute efter i ett förhållande vore det väl ärligare att skaffa barn på egen hand via insemination. Vet din man att du inte älskar honom? Det tycker jag du ska säga annars och så avsluta förhållandet så han får en chans till lycka och kärlek med någon annan.
Okej jag trodde det var 75 % sannolikhet att hela inseminationen inte gas resultat. Om det är 25 % per gång är det ändå ganska okej odds att bli gravid efter några försök.
Du verkar ju ändå älska honom för hans spermier, som han bevisligen saknade. Lämna honom så att han kan hitta någon som älskar och vill vara med honom för den han är.
Men klart jag inte bara älskar honom för hans spermier. Men du har inte varit i samma situation antar jag.
Admin kan stänga tråden. Jag skäms att jag gått runt och funderat på att dumpa min partner för något han inte rår för.
Så jag kommer inte lämna honom än iallafall.