Tvärtemot ovanstående så tycker jag inte att straff hör hemma inom barnuppfostran alls.
Nu framgår det ju inte om hon slog till honom av misstag, eller avsiktligt, men oavsett så kan man ju prata om saken med en 4-åring och förklara att man inte slåss.
Det är ju alltid svårt när man har olika uppfattningar om uppfostran... men allvarligt talat var ju inte hans straff så allvarliga. En 4-åring bör klara av en tråkig dag. Dagens barn blir så bortskämda idag med att få aktiviter serverade varje dag. Min egen uppfattning är att det är lättare/ bekvämare för föräldern att prata lite med barnet utan att det får konsekvenser än att tex ta bort TVn en eftermiddag. Jag tycker snarare att Zirkon verkar vara av den bekväma sorten som inte orkar lära ut att om man beter sig illa så sker det konsekvenser. Jag ser tyvärr dessa bortskämda barn alldeles för ofta och de lyssnar tyvärr inte på vuxna ... för de pratar bara - men inget händer om de gör fel- och därför kan de fortsätta... Däremot är jag emot den långa rumsarresten mot en sån liten tjej - det hade varit smartare att prata en stund med henne och förklara vad som är rätt och fel - att hon sitter på sitt rum själv får henne knappast att tänka efter. Men hon tar ju ingen skada av det - så låt det vara.
Vad har tv:n med barnets handlingar att göra? Varför inte prata med barnet och ta reda på varför hon slog? Barn har dålig impulskontroll och det var knappast meningen att paja brillorna.
Vad är skillnaden mellan konsekvens och straff i barnuppfostran? Nyfiken... Enligt mig är det endast ordvalet.
Och vad är en logisk konsekvens när ett barn skadar någon annan?
Och vad är en logisk konsekvens när ett barn skadar någon annan?
Jag förstår inte varför barn inte får lära sig att ta konsekvenserna av sina handlingar oavsett vilken ålder.
De ungdomar jag ser på stan är sådana vars föräldrar inte brytt sig eller kan man kalla det fri uppfostran.
Själv fick jag "innestraff" dvs jag fick inte komma och leka med mina kompisar på hela dagen. Surt och man försökte ju att inte göra om det.
Efter några straffkommenderingar så lärde man sig ....svårare än så är det inte.
Jag har hela mitt liv varit en ärlig och rekordelig person ,jag ljuger aldrig (förutom vitas lögner för den goda sakens skull) Jag slår inte mina barn,själv fick jag hurringar både i skola och hem,men har inte tagit någon skada av detta,det betyder inte att jag behöver göra samma med mina barn.
Jag är evinnerligen trött på alla dom här som tycker de kan detta bäst,för det har dom läst sig till.
Socialkontor och dess arbetare kan fördärva hela familjer med deras "kunskap"
Denna kunskap hjälper föga om maninte också har erfarenhet och tilltro till andra människor framförallt respekt.
Problemet i samhället tror jag är att själva samhällsstrukturen dvs det som politikerna gör avspeglar sig på familjelivet,kort sagt när man har en regering som inte tänker på alla i samhället utan gynnar de som har det bäst ställt så skapar man problem nerifrån...det är inte lätt att leva i samhälle som är gjort för välställda.
Nu skenar jag iväg :)
Vad jag menar är att vi måste lära våra barn respekt ,empati för varandra stora som små,aööa måste vi göra vårt bästa för varandra för att korta av så är samhället alldeles för komplicerat ,vi är mångkulturella och bara detta i sig är ännu värre för om vi inte respekterar andra människor så har vi redan sått dålig frö för framtiden.
Man kan verkligen säga ,ju fler kockar ju sämre soppa.
Tror inte ett enda dugg på att ju fler restriktioner ju bättre samhälle...icke..
Upplysning är ju viktiga ...och det är rätt instrument för att få dolk till att leva i symbios och att få behålla sina egna egna värderingar och på så sätt värna om deras egen unika personligheter .