Nyförlöst, ligger på sjukhus och rumskompisens kille är här hela natten?!?

En förälder per barn menade jag förstås... Och nä, deras barn är inte sjukt, det är inte vårt heller. De är bara små.

Och nej, bägge föräldrarna FÅR inte vara kvar, men eftersom mamman är inskriven på en till avd (det var jag med första dygnet) så tar hon sängen där och pappan tar detta rum, som han då får dela med en kvinna som just fött (mig).

Jag tycker att det är ego av dem. Jag menar, bara grejen att dela rum när man just fött, sen dessutom at dela ett rum för två med en person extra (i praktiken, mamman sa till pappan att hon kommer över under natten om barnet skriker och han ringer efter henne. Varför kan inte hon sova i rummet och pappan åka hem? Så får alla andra göra!

En förälder får stanna, att pappan stannar är ju en teoretisk möjlighet, men inte genomförbar om mamman vill amma (vilket den här mamman ville).

Jag kan inte riktigt förstå varför jag ska vara ok med detta bara för att det finns de som inte alls får sova kvar? Jag menar ni som fick pendla, ni kan ju tänka på de föräldrar vars barn inte klarade sig, etc. Går ju alltid att hitta någon som har det värre...?

Oj vad många svar! Jag ska försöka klargöra!

Det är neo SAMVÅRD, vilket innebär att barnet är inskrivet med en förälder. Mamman har, liksom jag hade de första dygnen en säng på KK och en tillgänglig sängplats här inne, vilket hon väljer att inte utnyttja för att hennes kille ska sova kvar. Tilläggas kan att de bor ca 20 min härifrån, liksom vi.

Dagtid är det mamman som ligger i sängen här inne, som får omvårdnad av personalen samt har en egen bröstpump stående. Precis som jag. Det är bara det att det är pappan som är föräldern som de har valt att utnyttja sängplatsen. Mamman och pappan är båda på rummet fram tills halva natten gått, sedan går hon över korridoren till kk och kommer tillbaka tidigt nästa morgon, varpå pappan stiger upp och hon bäddar ner sig i sängen i sin sjukhusskjorta.

Vi hade kunnat göra på samma vis när jag fortfarande hade min säng på kk, men jag ville för det första sova hos min bebis, för det andra kändes det ju lite knasigt att min friska, ickeammande ickeblödande man skulle sova ihop med en kvinna som precis fött.

Ni som undrar varför jag inte pratar med personalen: det är liksom ingen idé då de inte direkt bryter mot reglerna, de väljer bara att utnyttja dem precis som det behagar dem även om det är på bekostnad av andras välbefinnande.

Jag tror att det hade känts mindre jobbigt om min man också varit kvar på natten.

Det finns bara tre rum på avdelningen, de övriga två ligger nära expeditionen och där ligger barn med mycket större omvårdnadsbehov. Så jag är oändligt tacksam över att min lilla bara är liten, men i övrigt så frisk som bara den. Även det andra parets bebis är frisk, men prematur (väger lika mkt som min tjej).

Hur som, mamman är själv inte sjuk eller så, men rätt krävande. Ber personalen hämta vatten och sådär. Hon och killen satt och pratade med lampan tänd till kl halv två inatt, innan hon gick in och borstade tänderna och sedan gick in till sin andra säng. Kl 2 ammade, sondade och bytte jag på min lilla, sedan fick jag sova över ett mål (tack älskade nattpersonal som sondade och bytte!!!) och blev väckt strax före 8 för att byta, mata, sonda. Strax därefter kom mamman och intog sängen, pappan satte sig på besöksstolen.

Anonym (ssk): idag pratade jag faktiskt lite med en ssk och det verkar inte som om att det är så vanligt att man bär sig åt som de gör. Mamman har per automatik plats på kk något dygn, men skrevs ut idag (sa hon själv, inte ssk) då hon är fullt frisk. Så nu antar jag att det kommer att vara pappan som ger sig iväg (hem) inatt.

Men. Som alla så nogsamt påpekat är det EN förälder per barn som får bo här. Att båda föräldrarna är här på rummet 18 h per dygn kunde jag förstå om barnet vore illa däran, men då skulle de ligga på en avd med mer övervakning. Våra bebisar är ju friska och ska bara äta upp sig! I princip delar jag som sagt dubbelrum och toa med ett par.

Nu vet inte jag hur det går till på andra ställen, men här funkar det ungefär som på en vanlig bbavdelning, vi får hjälp att börja amma, lär oss hur man byter blöja och vad man ska tänka på när man lyfter osv osv. Enda skillnaden är att våra barn behöver extra hjälp med mat och ibland andra saker.

Jag skulle inte få för mig att ringa på personal för att be dem hämta ett glas vatten om jag själv kunde resa mig ur sängen och hämta. Nu är den här mamman väldigt rar och trevlig, men hon verkar ju inte förstå att hennes behov inte går före andras. Idag satt hon och rådgjorde om hur hon skulle kunna se till att hennes kille fick fortsätta bo här. Men det kommer ju inte att gå.

Haskel, är det hotellstandard att slippa dela sovrum med okända män? Personalen här är superfantastisk och gör ett jättebra jobb. De ska inte göra NÅGOT annorlunda.

Det är den andra mamman och pappan i mitt rum som ska skärpa sig och sluta leka pyjamasparty på en sjukhusavdelning!

Ja, jag kan ju faktiskt be dem se till att tiden då det ska vara kväll här (kl 23) efterföljs, dvs besökare får gå.

Lindsey, jag har pratat med personalen och vi är överens om att det är en förälder per inlagt barn som gäller när klockan är över 23. Jag vet inte varför de fick sitta och prata till halv två igår (och efter att hon gått ringde de varann på mobilen trots att man inte får prata i mobil på salen - jag blev tillsagd tidigare). Jag inser ju att det i vissa fall måste vara pappan som sover här, tex om mamman är död(!) sjuk eller bara inte kan eller vill. Men de tycker ju att de ska få bo här båda två eftersom de precis fått barn och vill vara tillsammans. Det vill väl de flesta i den situationen - jag är också ledsen när maken måste åka på kvällen, men jag kan ju inte hävda att han ska vara kvar för att jag vill.

Hur som, eftersom hon är utskriven från kk så måste de nu välja vem som ska sova med bebisen och tydligen blir det hon för han är inte här. Så ikväll är det jättelugnt här, jag ska precis sonda min lilla och sova. Det ska bli så skönt!

Meja: skillnaden är att man som nyförlöst och i färd med att lära sig handskas med knöliga mjölktuttar (oh vad de är knöliga och ömma och läckande), amningsteknik, avslag i jättebindor i nättrosor, hormoner, gråt av både lycka och misär - och så vidare - är extra ovillig att göra allt detta inför främlingar. Låt vara att man måste dela rum med en annan nybliven mamma, men då sitter man ju i samma båt. En nybliven pappa må vara nog så känslosam, men allt det fysiska upplever han icke.

Som förälder till en sjuk femåring slipper man åtminstone vara så fysiskt utsatt själv. Jag hade en bra och snabb och okomplicerad förlossning och har jättebra läkförmåga, jag sprack ingenting och har det troligen lättare än de flesta (även om det såklart inte går att jämföra då jag inte vet hur andra känner sig, men de krämpor som jag hört om har jag sluppit) men jag är fortfarande öm och blöder och har svullna bröst som jag försöker hantera efter bästa förmåga. Tidigare ikväll var pappan runt här i rummet (som är rätt litet) när jag skulle pumpa och mjölken ville bara inte komma ut. Satt med en sjalkofta på mig och försökte vända mig bort när han gick omkring och hela situationen kändes väldigt obekväm. Fick ut 20 ml i stället för de ca 40-50 jag brukar pumpa ut, trots att jag satt lite längre än vanligt.

Så ja, det är skillnad.

Det är jobbigt med en främmande pappa och det är jobbigt med en person extra i rummet. Att en pappa sover där i stället för mamman kan jag inte påverka, men då får ju mamman gå därifrån när det börjar bli dags att sova. Sen kan pappan gärna ha lite extra respekt för en främmande kvinna som tvingas sitta med avklädd byst, dvs hålla sig vid sitt barn när det ska ammas och pumpas osv. och inte gå runt just då.

Det finn inget draperi att dra för. Den andra mamman har skärmar runt sin säng, men inte jag. Det finns inte fler rum än salarna samt korridor och gemensamt kök.

Jag är "pigg", förutom sömnbrist, vilket är ett naturligt tillstånd när man måste mata sitt barn var tredje timma dygnet runt.

Pappan kommer hit vid första mogonmatningen efter nattmålen, sedan är han här hela dagen och kvällen, åker kl 23. De pratar oupphörligt. Jag fattar inte när de äter, med tanke på att det inte serveras mat på avd. Jag äter bröd och kall mat jag har i låda i kylen. Han kanske har mackor med i sin bag eller nåt.

Det skulle också vara skönt att slippa dela toa med en person extra, i princip all vaken tid.

Nu måste jag bara klargöra att min rumsgranne och hennes kille är gulliga och trevliga och de pratar inte HÖGT men det är inte tyst nästan någon gång. Framför allt är det inte stilla, då killen hela tiden måste hämta papper (???) till mamman, gå på toa, hämta vatten, jag vet inte allt. (Och nej, personen som skrev här är inte min rumsgranne. Men jag anade att sådana inlägg skulle komma, det är alltid någon lam människa som försöker skapa lite låtsasdrama i såna här trådar.)

Kort sagt: jag hyser ingen som helst avsky mot dessa människor, men jag är utmattad och osäker och rädd att inte få igång amning så att vi blir kvar här längre än nödvändigt. Och jag tror inte att de begriper situationen sett från mitt håll.

För övrigt: visst är jag ledsen över att min man hellre håller på och fixar hemma och bestämmer träff med kompisar än att vara här hos oss en längre stund. Men det har inget att göra med att jag känner mig begränsad beträffande amning osv. Och ni som framhåller att pappor har rätt att vara här: ja det har de. Det vet jag. Men jag skull önska att han inte vore här nästan hela dygnet (åh, lite lugn och ro!!!) och att han inte sprang runt så mycket.

Btw har jag aldrig skrivit att telefoner och datorer inte är tillåtna på avdelningen. Jag skrev att man inte får prata i telefon på rummet! (Med andra ord ljuger den som utger sig för att vara min rumskompis i tråden för de pratar fortfarande i telefon då och då - hade det varit hon så hade hon ju lagt av med det efter att ha läst tråden...)

Tvärtom har vi fått skriftlig info om att det går bra att använda mobiler, surfplattor, datorer på hela avd. men vi FÅR INTE PRATA I SALEN, nu orkar jag inte säga det en gång till. Och sluta tjata om avundsjuka, jag skulle gärna ha honom här mer men vad har det med min ovilja att visa brösten för en okänd man att göra???

Ni som undrar hur det går: min bebis mår bra och det är det viktigaste, men jag får problem med mjölkproduktionen när jag känner mig pressad, det är tydligt. Men: imorgon ska vi härifrån, vi ska bo i föräldrarum i samma byggnad - och vi får ett familjerum där bara jag, maken och lilla dottern bor!!! Så skönt!!!

Tack för allt stöd, tråden har hjälpt mig uthärda de sista dagarna genom den sympati jag fått från flera håll. Tusen tack.

Det är ingen som läst att jag skrivit att deras volym INTE varit något problem? Nu bör jag sova, men problemet är att det varit något på g i vårt rum hela tiden. Småpratande, viskande, mumlande, gående ut och in och fram och tillbaka - jag fattar inte vad som hela tiden måste hämtas?!?

Kändes ju inte som att jag ville börja förmana dem om telefonsamtal, eftersom jag blev tillsagd antog jag att de också skulle bli det (nej jag pratade vare sig mycket eller sent utan något kort samtal dagtid med min man, syster eller mamma.)

Som liten knorr kan jag berätta att jag pratade lite med en sköterska innan jag flyttade och tydligen hade hela situationen och olämpligheten i denna varit på tal bland personalen efteråt. Sköterskan bad så hemskt mycket om ursäkt för att jag fått sitta emellan, enligt henne skulle det absolut inte gått till såhär. Pappan (och även min man) skulle ha blivit erbjudna sängplats på våningen under och endast en förälder per barn skulle ha varit på avd. efter kl 23. Att det andra paret ringde på klockan så fort deras bebis nös, samt att pappan inte kunde sitta stilla (han var även fram och spritade händerna ca var 10-15 minut emellanåt) kunde hon förstås bara beklaga och hon uttryckte sin förståelse för att jag inte mått bra när det var som det var. Rutinerna för föräldrar och besökande föräldrar kommer att ses över och information om avdelningens regler kommer att bli tydligare.Mamman var f. ö. inte sjuk, då skulle hon ha fått ligga på annan avd.

Nu bor vi i alla fall själva på ett föräldrarum och det är jättemysigt!

Mamman kunde föralldel välja att sova med sitt barn. Jag hade exakt samma val och jag skulle aldrig i livet ha sovit någon annanstans än vid mitt barn, den andra sängen jag hade tillgänglig fick stå orörd.

Du har så rätt. Egentligen är jag inte ljudkänslig alls, tror egentligen hellre att det var att det ständigt var någon i rörelse som störde mig mest. Det var det som gjorde att det inte blev "lugn och ro", det och det faktum att en främmande man traskade runt i den sal där jag satt och skulle lära känna mitt nya barn, lära mig att amma och dessutom pumpa ur brösten var tredje timma dygnet runt (efter varje sondning).

Den andra mamman var inte sjukare än jag, alla nyförlösta får per automatik en bädd på kk, vare sig de ämnar övernatta där eller någon annanstans. Hade hon behövt vård hade hon inte blivit utskriven efter 24 h (liksom jag själv).

???

Hon skrevs automatiskt in i och med förlossning men fick inte stanna utan skrevs automatiskt ut efter 24 h då hon inte hade några skador eller andra problem som motiverade sjukhusvård. Precis som alla andra kvinnor som inte behöver mer långvarig vård efter förlossningen. Är det något du inte förstått? Jag försöker inte vara snorkig med den frågan, jag vill bara veta om jag varit oklar på något sätt.

Jag var i bra form efter förlossningen, hon likaså. Jag hade trots detta en plats på kk i 24 h, hon likaså. Jag valde att bo med mitt barn på neo samvård, hon valde att bo på kk för att mannen skulle kunna bo kvar på sjukhuset (de bor uppskattningsvis 15 min härifrån). De sitter och surrar inne på vårt delade rum på neo från tidig morgon till sen kväll (om kvinnan vore så sjuk så skulle hon väl ha varit på sin avdelning, inte sant?) OCH mannen är konstant i rörelse i rummet. Jag finner deras beteende egoistiskt.

Om hon behövde ständig hjälp hade hon inget på den avdelningen att göra: sängplatserna där är till för föräldrar som kan ta hand om sina barn utan annan hjälp än rent medicinsk, och då medicinsk hjälp för barnet, inte föräldern.

Nu har hon och killen flyttat in i rummet bredvid oss i alla fall. Och vi skrivs ut i morgon, yihooo!!! ????????????

Jag och maken var ju också nyblivna föräldrar, men vi väntade oss inte att få specialundantagstillstånd pga detta? Och återigen, mamman var inte sjuk utan VALDE att inte sova hos sin baby.