Har sambon en affär

Sedan efter några veckor började hon prata om den här enda manliga kollegan, och hon pratar om honom hela tiden. Hela tiden! Säkert tio gånger om dagen nämner hon hans namn och berättar nåt "roligt" han sagt, eller så berättar han vilket bra stöd han är för henne i hennes jobb och hur uppskattad han är av alla på jobbet m.m.

Just att hon måste nämna hans (fula) namn i tid och otid börjar bli jobbigt. En eller två gånger på kort tid har hon kallat mig för hans namn. Hon frågar aldrig om min arbetsdag men kan berätta var enda liten obetydlig detalj om vad han har gjort..

Jag vill verkligen inte se det uppenbara!

Jo jag vet att det handlar om kommunikation men den biten har inte varit ett problem tidigare.

Eller snarare så har det funkat så bra mellan oss att vi ("tyvärr") inte riktigt har behövt jobba på kommunikationen, och när vi flyttade ihop tänkte jag att det skulle bli än lättare eftersom vid kulle ses oftare. Sen när vi hamnadeunder samma tak blev det med en gång som att luften gick ur lite.. Vi har sex ungefär en gång i veckan mot två gånger om dagen innan (de dagar vi sågs alltså).

Hon skyller på att hon är trött (efter jobbet) när jag ber hemma ta mer ansvar hemma. Visst, hon hjälper till en del också, men jag gör det mesta och hon verka r vara så oengagerad. Utom i just den här kollegan som hon nämner vid namn gång efter annan. Om och om igen. Dessutom får hon ett sånt där fånigt glatt smil varje gång hon uttalar hans namn. När jag berättar nåt om min arbetsdag säger hon bara -jaha, eller nåt liknande och sedan dör konversationen ungefär.

I morse när jag var uppe och pissade hittade jag hennes jobbmobil på handfatet? Den använder hon som larm men tydligen hade hon tagit den med in på toa och sedna glömt där..

Hade inte tid att snoka i den ( vill inte göra det ) och det fanns varken tid eller lust till att börja ställa anklagande frågor om den saken men det är ingen mobil hon får mail och sånt i utan hon har den bara till att ringa o smsa till kollegor med. Därför lite märkligt att den fick följa med in på toa klockan sex på morgonen. Det kan förstås finnas den allra naturligaste förklaring, men det är en av alla småsaker som verkar skumma när man lägger ihop dom.

Hon har INTE varit varken lössläppt eller ombytlig tidigare, men hon är den lite osäkra typen med halvtaskigt självförtroende som nog gärna tyr sig till en lite äldre och mera erfaren kollega kan jag tänka mig rent nyktert.

Nej det bådar inte gott och det är därför jag inte velat misstänka henne, men nu börjar tecknen på att hon i alla fall har en emotionell affär av något slag bli så många att jag inte kan blunda.

Vill tillägga att jag absolut inte är den svartsjuka typen. Jag tror på tillit och kommunikation och vill inte anklage henne på falska grunder, men magkänslan..

Han hade ett halvlångt förhållande innan men blev bedragen dumpad av sitt ex. Honom verkarhon ha kommit över och lämnat bakom sig, men hon är sur över att han var skötte det oskickligt och så. Det kan man ju förstå..

Ja, jag blev lite tagen på sängen av händelseutvecklingen faktiskt. Jag var inte alls beredd på vad som skulle hända. Jag tyckte verkligen att vi hade en trygg och stabil relation innan vi flyttade ihop och vi har känt varandra ett tag.

Så fort vi hamnade under samma tak var det som att luften gick ur helt. Från hennes sida alltså! Och från en dag till en annan bokstavligen..

Själv var jag engagerad och mån om att ta ansvar och inte begå misstag från tidigare relationer. Vill ha en bra relation och kommunikation men jag får ingen respons. Sen när hon bara pratar om kollegan så har jag nog reagerat på sämsta möjliga sätt genom att tyst dra mig undan lite..

Känner mig sårad..

Förstår mycket väl att hon ser det från den andra sidan, men det gick bara så fort och jag fattar inte vad som hände.

En vecka innan vi flyttade ihop delade vi på en flaska vin på stranden i solnedgången och pratade om framtiden.

Försökte verkligen vara en bra sambo från dag ett, och inte begå misstag från tidigare relationer utan ta ansvar och engagera mig.

Hon ser säkert saker och ting annorlunda och kan nog absolut hitta fel på mig.

Känns dock mest som att jag haft ren otur och hon mötte min överman på sitt nya jobb. Bara sådär..

Skönt att skriva av sig efter veckor och månader av frustration. Magen har lagt av och jag sover dåligt..

Vi hade dejtat lite drygt ett och ett halvt år innan vi flytta ihop.

Det hade gått så pass bra att umgås att vi kanske inte engagerat oss tillräckligt i att diskutera framtida problem och förväntningar. Lätt att vara efterklok,men samtidigt har vi ju snackat ned varandra och diskuterat saker. Dock inte tillräckligt trots allt..

Nu när jag tittar tillbaka lite, såg inget under tiden, så får jag också den känslan av min sambo. Den att hon fortfarande sökte trots allt. Hon är blyg och har kanske inte fått så mycket bekräftelse i sitt liv och söker eller suger åt sig av allt hon kan få i den vägen..