Det är inte hans barn... Jag gjorde ett stort misstag!

Visa kan verkligen skriva sårande saker här .

Jag vet att det jag gjorde var fel men min man är en del av felet , att komma hem äta sen sova utan att prata med mig om vad som helst i längre än ett år är ett trist liv . Ni som undrar varför jag inte lämnar honom , jo för jag älskar honom eller snarare jag älskar hur han var innan vi gifte oss . Ni som undrar varför jag inte pratade med honom om det , jo jag pratade , bråkade och skrek . Han säger att han är så upptagen med jobbet och kommer hem för trött för att prata , han frågar inte mig vad jag vill göra vad jag gillar vad jag vill äta var jag vill gå ut , om jag mår dåligt . Jag gråter han kommer fram och frågar vad är det ? Jag säger bara lite deppad då går han och lägger sig . Detta sårar mig !

Angående barnet jag tänker berätta ikväll jag har inget att förlora just nu mitt barn är viktigast . Kollegan fick jag inte tag på tänker dock ringa en annan kollega och fråga ifall han vet något om honom .

Jag skyller inte ifrån mig . Sa redan att det var mitt fel att jag var otrogen och mitt fel också att jag ljög , förklarade dock varför detta hände och det var för att jag var olycklig (det är ingen ursäkt) men så var det bara .

Jag har berättar för min man att jag varit otrogen dock inte tre gånger , han frågade själv inte , sa också att barnet inte var hans. Min man reagerade inte , han var helt tyst sa ingenting men gick till rummet packade sina saker i en liten väska och gick ut hemifrån . Försöker ringa honom varje 30-40 min han svarar inte . Om jag nu känner honom rätt så kommer han tänka på det / lugna ner sig sen komma hem . Jag är krossad har gråtit i över en timme vill bara att han kommer hem vill att han förlåter mig men det är bara han som kan avgöra .

Detta med att inte berätta för dottern.....njea......